Disk, disk...

Jaha - då har det gått några dagar igen...

I torsdags var det sedvanlig "torsdagsträning" och vi byggde en bana (klass II)... Otto var ungefär som vanligt dvs "yvig" första varvet och lite mer samlad andra. När han är mer säker på vart han ska så går det ju så klart bättre. Problemet är ju att på tävling har man aldrig nån "andra chans"!!! Plockade ut Lazer lite mot slutet också så han fick springa lite "hinderstöd" men då kom regnet så möjligheterna att lura träningskamraterna att hjälpa till med "framåtsändande" minskade dramatiskt. Nu pratar jag om agility-framåtsändande alltså, inte högre- och elitklassmomentet i bruks. :-)

I fredags drabbades jag och många andra pendlare återigen av den, som det verkar, allt mer havererande infrastrukturen i de skånska järnvägarna. Växelfel i Helsingborg och sträckan Lund-Ramlösa som normalt ska ta 25 min med det tåg jag tog, tog en timme. Dessutom fick vi byta tåg i Landskrona för pga köbildningen in till Hbg pga växelfelet, togs det tåget ur trafik. Mitt i rusningstid kan jag inte låta bli att undra lite "hur tänkte dom nu" för nästa tåg var ju inte precis tomt det heller...? Jaja, fram kom jag ju til slut. Och iväg på "diskussionskväll" för nu har jag läst en "fackbok" igen - deltagande i en läscirkel var liksom inträdesbiljetten till kvällen i fredags. Boken var Ingrid Tappers "Hundars rädslor och aggressioner". Helt klart en av de bästa böcker jag har läst om hundars mentalitet! Som H, vår cirkelledare konstaterade, "den var så enkel". Jag skulle utan att tveka kunna sätta denna bok i händerna på ganska nya hundägare, vilket man inte kan säga om all hundlitteratur. Bland styrkorna i boken finns ett antal "fallbeskrivningar" - och de slutar inte alla lyckligt. Inte minst författarens berättelse om den egna hund, som pga aggressioner (mot människa) till slut fick "åka till hundhimlen". Det finns "hopplösa fall" och det är inte alltid ägaren det är fel på. Att en person som har så stor erfarenhet kan "misslyckas" - det borde kunna vara en tröst för den där första- eller andrahundsägaren som har "försökt allt". Sen finns det ju givetvis fall där hund och ägare inte passar ihop helt enkelt, men det är något annat. Eller där det faktiskt är ägaren som är problemet. Hur som helst - läs den! Egentligen tycker jag inte riktigt om att "sträckläsa" sån här litteratur men det går hur bra som helst med denna bok. Fredagskvällen handlade alltså om att i en lite mindre grupp diskutera de ämnen som boken handlade om. Jag kom hem och var nog ganska... lyrisk.

Igår, lördag, var det dags för föreläsning i större forum med samma författare. Nu blev det en heldag med hundens ursprung, relationen människa-hund, lite "repris från gårdagen" för oss som varit med på fredagen om detta med rädslor och aggressioner samt sist men inte minst, mentalbeskrivning och skillnaderna mellan raser i mentalitet. Vissa av spindeldiagrammen är lite skrämmande att se... OK, vissa raser (icke-SBK-raser) har ju väldigt få individer som är beskrivna men man får ju förmoda att de som faktiskt är beskrivna, är det för att de har intresserade uppfödare och/eller ägare, eller att ägaren vill tävla bruks. På något vis får jag en känsla av att det knappast är de sämsta individerna som kommer till beskrivning i de raserna. Sen finns det ju SBK-raser där man också kan fundera lite på - är det detta man vill ha i en arbetande ras...?

Husse hade hand om hundflocken medan jag förkovrade mig, men efter en heldag i "skolbänken" behövde jag verkligen röra på mig så det blev promenader med både Hampus & Otto samt Lazer, när jag kom hem.

Idag bar det av till Eslöv för agilitytävling. När jag kom dit hade klass 2 redan börjat och vårt för dagen enda deltagande klass 2-ekipage hade hunnit diska sig i sitt första lopp, vilket dessvärre upprepades i det andra. För egen del fick jag lite lätt ångest när jag stått och tittat på ca 10 hundar (hade ett sent startnummer) och ca hälften sprang under däcket som var hinder nr 1. Det var ett däck med fäste "rakt ner" istället för snett utåt sidorna som vi har på klubben. När det väl var min tur så gjorde Otto precis det - dvs sprang under. Jag lyckades dock få stopp på honom (bra!) innan han tog hinder nr 2, gick tillbaka och startade om. Men nu tillsammans med honom för att försöka "säkra" däcket, vilket gjorde att min handling plötsligt var nånstans på plan C... Det gick ändå hyggligt fram till balansen som var hinder nr 6, där var jag nog inte riktigt med och han hoppades kontaktfältet på nerfarten. Eftersom jag redan hade vägran + en massa tappad tid började min hjärna ifrågasätta om jag verkligen skulle köra vidare eller om jag skulle ta om balansen. Medan jag funderade så hann Otto ta hinder nr 7 åt rätt håll - och tillbaka igen... Disk... Efter lite trassel i slalom och fel väg ut ur en tunnel så tyckte jag att vi gjort vårt på den banan för dagen, och gick ut. Trots slalomstrulet m.m. så stannade han kvar på banan och drog inte ut i något tält för att kolla om där var någon som var roligare än en småsur matte. (bra nr 2!). Man får leta efter de "braiga" sakerna!

Under tiden som jag höll på med agilityklassen så var våra small-hundsförare inne i hoppklass och där gick det riktigt bra för C som slutade på en sjätteplats och med en pinne. Grattis!

När det var min tur på hoppklassbanan så blev det 3 hinder, sen bestämde sig Otto för att hopphindret som var "rakt fram" var roligare än tunneln som matte pekade på och vrålade om. Disk nr 2... Dessutom fick han där för sig att gå och hälsa på domaren, när han blåste disken. Hm, kändes lite som att Otto är lite för van vid att när nån står och visslar i visselpipa på plan så kan det vara husse! (Han dömer ju ganska ofta våra klubbtävlingar) Enligt principen "lyssnar man inte, får man inte köra vidare" gick jag alltså av banan efter 3 hinder. Hm. Här har jag lite svårare att hitta något bra. Ja, det skulle väl vara att han satt kvar i starten och väntade på startsignal, då!

Hemma igen säckade jag ihop i soffan en stund... sen tog jag ut Lazer för att träna lite - slalom, ligg, spårapporter... Det är något jag vill med de där träpinnarna, så mycket har han fattat.

Nu återstår lite sånt där världsligt som att köra dammsugare och vika lite (mycket) tvätt. Har en jättehög i tvättstugan...

Och röstat, det har jag redan gjort tidigare i veckan.