Om inte om vore...

Ikväll var det dags för klubbtävling i agility, tillika deltävling 3 i klubbmästerskapet (av 4).

Som vanligt dubbeldiskade vi oss... Att Otto tog en sväng till husse (som dömde) och drog på sig en vägran där, kan jag stå ut med. Att JAG klantade till det och var för långt fram och för långt "in" i banan när Otto kom ut ur en tunnel så att han sprang förbi hopphindret som skulle tas innan A:et, irriterar mig lite. Klantskalle, rent ut sagt. Men, det är å andra sidan sånt man lär sig av. Fortfarande är jag ju inte riktigt van vid att det behövs så små "rattutslag" när man kör en racer-wachtel mot en traktor-spaniel (Hampus). Frågan är hur det ska gå framöver med en formel-1-cocker (Lazer)??

I hoppklassen var det en lite trixig staketvariant men med ganska långa avstånd mellan hindren, många hade problem med att de tryckte hundarna till fel sida av sista hindret i staketet. För egen del drog jag Otto så långt åt "rätt" sida så att han istället hamnade inne i slalomet - och det var ju inte så bra. Disk...

Bortsett från diskningarna så gick det riktigt, riktigt bra. Det är det där "om" som förföljer oss hela tiden. Suck.

I "serietabellen" för KMet så är det nog redan avgjort vem som blir klubbmästare Large och Medium, de respektive ekipagen har en rejäl ledning. På andraplats i Large slåss jag och Otto med BM och S, vi har exakt samma poäng... I Small-klassen är det en mer öppen historia, det finns åtminstone 4 ekipage som mycket väl kan vinna - nästa deltävling blir avgörande. Spännande tycker jag, även om jag inte är personligen inblandad (annat än som resultaträknare)!!