Ständigt lurad…?

Jaha då är det höst i almanackan då… September gjorde sitt intåg igår och jag kunde konstatera att jag ÄR en… Ikea-fantast?! Nåja, det finns värre exempel, helt klart.

Ikea öppnade alltså sitt nya varuhus i Helsingborg igår. Jag hörde INTE till den skara som var där när de öppnade (vissa hade tydligen t.o.m sovit i sina bilar på parkeringen för att vara först), men jag kunde inte låta bli att titta in på vägen hem från jobbet. Och jag var INTE ensam. Egentligen skulle jag reklamera mina nyinköpta skor på Det Stora Köpcentrumet precis bredvid Ikea-varuhuset. Efter en veckas användning började nämligen sulan knarra och jag tyckte att skarvarna mellan sulan och själva skon verkade börja släppa. I butiken konstaterades dock att limningen “var sådan” på den modellen, men knarret i sulan var skäl nog för reklamation. DET är enligt min – och andras – erfarenhet en fördel med (och nu blir det reklam) Ecco! De är så pass rädda om sitt varumärke så det är oftast inget snack. En av mina träningskamrater lyckades t.o.m reklamera ett par tämligen slitna skor för att h*n började bli våt om fötterna. Garantin på Gore-tex membranet var ju 5 år…! Och ja, det gick.

Men nu var det ju besöket på nya Ikea jag skulle berätta om. Jag var som sagt inte ensam. Folk måste åkt från “vida omkring”!! Eftersom jag hade ett syfte med besöket (ett täcke och ett hyllplan) så försökte jag, så gott det gick, att inte fastna för mycket på de avdelningar jag inte hade med i planeringen. Alla vet ju dock hur ett Ikea-varuhus är konstruerat. Möjligheterna att “smita förbi” avdelningar är inte så stora (även om det finns “genvägar” som de kallas). Lustigaste kommentaren var nog den man jag hörde efter varvet på övre våningen: “Är det slut redan"?”… Nä, inte direkt, det är en våning där nere också!! Och det är där det bryter ut för mig, möbler är ju inte direkt något man impulsköper (även om jag såg en intressant sängstomme och vi ska inte tala om kompakt-kökslösningen – vi har ju inget jättekök så jag letar alltid nya idéer). Men på vägen mot det där täcket – och hyllplanet, och senare kassorna - snubblade jag på några billiga soffkuddar (eftersom Otto har en ovana – som vi väl i ärlighetens namn inte har lagt något krut på att bryta – att bära omkring på de kuddar vi placerar i sofforna och ibland inte nöjer sig med att bära, så köps det INTE några dyra designerkuddar här precis), Några ljus är alltid bra att ha. En lampa i köket, som är köpt på Ikea för några år sedan, behöver ny glödlampa (det var dessvärre fel modell när jag kom hem, tack och lov finns det något som heter Öppet köp). Några extra örngott behöver vi också… Och oj, billiga skärbrädor, då kan vi byta ut den som börjar se lite väl repig ut. Ja – är det konstigt att man känner sig lite “lurad” på vägen ut ur varuhuset? Jag gick på det igen, liksom… Och det ÄR ju precis detta de vill, det vet jag ju!

Stannade till på en växtbutik också och köpte lite höstfägring till trädgården, penséerna i amplarna vid trappan såg lite tråkiga ut så de är nu ersatta med silverek, ljung, prydnadskål och aster. Medan jag meckade med planteringarna så roade hundarna sig själva på tomten. För en gångs skull var faktiskt Hampus igång och lekte med Lazer, det händer inte så ofta. Gjorde en livräddningsinsats på en av mina hibiscusar också, den har bott i en lite liten kruka och därmed torkat ut väldigt lätt – och det gillar hibiscus INTE. Nu har den fått större kruka och mer jord och nu på morgonen ser den faktiskt redan piggare ut.

Egentligen hade jag tänkt ta sista joggingpasset före Tjejmilen igår men halsen känns lite skum igen, så jag vilar mig i form. I år blir det INTE något nytt PB, helt klart.

Mot ännu en arbetsdag…