Aha-upplevelser?

När vi "knöt ihop säcken" efter förra veckans jobbkonferens, gjordes det i form av grupparbeten som sedan skulle redovisas. Plötsligt satt jag med min grupps papper i näven... En sak som en annan person nämnde var att det var väl inte så många "aha-upplevelser" under de här dagarna (men det var ju trevligt ändå). När jag läste upp detta stirrade avdelningschefen på mig och sa: Det var väl verkligen aha-upplevelser igår kväll, inte visste vi att du kunde så mycket om schlager....

Kvällsaktiviteten, lagom till desserten vid middagen, var nämligen schlagerquiz. Och jag blev faktiskt förvånad själv - inte visste jag att jag kunde så mycket om schlager (1980-2000). OK, i mitten av 80-talet, under mina tidiga tonår, så var det nog rätt mycket sån musik... Men hur kommer det sig att jag kan en sån sak som att Py Bäckman har skrivit "Stad i ljus"?? (Det KAN bero på att jag i något sammanhang har sett/hört henne framför den själv?) Så jo, lite aha var det nog.

En sak som jag också blev varse och som gör mig lite förvånad, är att jag har en kollega som inte äter kött. Det i sig är väl inte så konstigt, men om jag berättar att vederbörande också föder upp jakthundar av en drivande ras? Jag kan förstå om man inte vill äta "odlat" kött, men i det läget, när man tillhandahåller hundar för jakt så tycker jag det känns naturligt att man även tar tillvara bytet? Viltkött är i min värld både ekologiskt och dessutom "lyckligt till slutet". Inga jobbiga djurtransporter till slakterier osv (jaja, jag VET att det förekommer skadeskjutningar och eftersök, men jämfört med att trängas ihop ett helt gäng i en lastbil så...). Men vi är alla olika, helt uppenbart!