I lördags hade vi avslutning med spårkursen. Lite "10 små negerpojkar" över det eftersom en av kursdeltagarnas hund har blivit rejält dålig (det senaste jag hörde var att man misstänkte någon form av fästingsjuka, riktigt trist eftersom den föraren blev rejält "biten" av det här med spår), en hade en höglöpande tik (inga problem i min värld, då kör man den hunden sist - men föraren ville uppenbarligen inte och det kan ju vara så att hunden är totalt splittrad o okontaktber), dessutom var en av mina medinstruktörer sjuk...
Nåväl, med en medinstruktör och 4 kursdeltagare bar det ut i skogen. Den hunden som vi har haft problem med att "få igång" har nu äntligen tänt på det här med spår, härligt att se!! Sist, för 2 veckor sen, körde vi två rejäla motivationshöjare och efter det hade husse legat i under långhelgen så nu attans gick det undan i skogen. Så mycket så jag sa att "du får nog börja hålla emot lite så du inte måste springa och riskerar att bryta fötterna av dig".... Kul!
De resterande tre fick byta spår med varandra. Det var en liten aha-upplevelse för dem att inte veta var spåret gick...
Vi avslutade det hela med att lägga ett näringsspår åt Lazer. Han börjar fatta, den lille svarte. Tanken med den "demon" var dels den hunden som börjar ha lite väl bråttom och dels en av de andra som slår väldigt mycket i spåret. Tempo ner och in i spårkärnan...
måndag, juni 13, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är kul att se när poletten ramlar ner på hundarna. Och "bryta" fötterna kan man f ö göra utan att springa i spåret... *veta* :(
Jag tycker det låter lite oroande att den där stukningen inte gett med sig. Du har inte nån spricka i nåt ben i foten eller så?
Och: Det är de där nedramlade polletterna hos både hundar o förare som är (en av) drivkraft(erna) när man står o håller kurs, helt klart!
Skicka en kommentar