Det bidde...

... inget ogräs rensat igår. Inga större insatser på det föreningsadministrativa området åstadkoms heller. Jag tog Hampus med mig ut på en löprunda när jag kom hem, så både hund och jag blev i alla fall ordentligt motionerade. Och som jag konstaterat tidigare - det ligger en hel del i det där med att "det är skönt efteråt" när det gäller motion. Det är väl endorfinerna, som sagt. Nedräkningen till Tjejmilen får väl betraktas som påbörjad. Under 1½ månad har jag åstadkommit 9 pass. Inte mycket, men en start. Nu är det 4 månader kvar till loppet så nu får det bli lite "skärpning". Hur nu det ska gå till, när jag håller på och bokar upp mig på andra saker på kvällarna. Nåja, det fixar sig...

Idag är det mötesdags igen på jobbet och det betyder mer protokollskrivning. Urk. Borde jag kanske fundera på att byta jobb...?! Samtidigt vet jag ju vad denna ovilja bottnar i - det är ju helt enkelt det faktum att dessa protokoll/minnesanteckningar behandlas tämligen... styvmoderligt. Det är liksom något man sköter med ena lilltån, både från vissa håll i vår egen organisation och inte minst hos "motståndarlaget". Det är ju jättekul (inte) när vi kommer överens om att en vecka efter möte så ska vi ha skickat över utkastet till protokoll/noteringar. Sen har den andra sidan en vecka på sig att komma med kommentarer. Men det gör de aldrig!! Det dröjer flera veckor, ibland månader, innan det till slut kommer något. Urk.