... större???
Idag var det dags för utvecklingssamtal på jobbet och i samband med sådana "övningar" så drabbas jag nästan alltid av såna där existensiella frågor i stil med den i rubriken. Det hela påverkas så klart av att jag fortfarande ÄR projektanställd och någon gång lär projektet blir färdigt... Eller ja, jag har nog haft de här funderingarna till och från under de här 4 åren (ja, nu i dagarna har jag varit FYRA år på min nuvarande arbetsplats, jag började någon vecka in i februari -04), bl.a. just för att det är en projektanställning. Men också för att jag hade dessa funderingar redan när jag bestämt mig för att lämna Stockholm. Är det "sekreterare" jag ska vara resten av livet?!
Jag har ju väldigt lite "formell" utbildning, efter gymnasiet har jag bara läst 20 poäng Medie- och kommunikationsvetenskap - och det var väl mest för att ha något att göra när jag flyttade ner hit... Resten av min CV består av "livets hårda skola" dvs yrkeserfarenhet. Och föreningsdito.
NEJ, jag har alltså INTE fått sparken om någon tror det. Jag har jobbet kvar. Men som sagt - fundera måste man ju få göra. Och idag finns det MASSOR av olika kurser man kan läsa på distans via nätet. Kanske dags att förkovra sig lite, på deltid i alla fall. Väljer jag bara "rätt" ämnen så brukar jag ju inte behöva plugga ihjäl mig heller... Rätt = sånt som intresserar mig och som jag har "lätt" för. Dvs inte tekniska och naturvetenskapliga ämnen - jag hade visserligen bra betyg även i matte, biologi, kemi och fysik när jag gick ut högstadiet - men det fanns ju anledningar till att jag valde humanistisk linje och inte naturvetenskaplig!
Har hunnit springa en KORT runda med Otto sen jag kom hem nu ikväll, och letat upp lite hundföreningsdokument. Mer letande ska det bli, för jag har lovat att hjälpa den "nygamla" utb-ansvarig i HU-klubben med det material jag använt mig av för utskick osv. Måste bara samla ihop det som h*n kan ha nytta av på något bra sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Den frågan brukar jag ställa till min pappas fru också. Hon är 63 (eller 64?) och vet fortfarande inte vad hon ska bli när hon blir stor. Hon har ett bra jobb men vidareutbildar sig ständigt på olika områden. Förvisso jobbar hon på högskolan så då kanske det är lättare att "ramla över" vissa utbildningar.
Skicka en kommentar