Vi hade i alla fall tur med vädret?

I söndags var det då dags för årets appelltävling på klubben (appellklass = nybörjarklass i bruks, för ev. läsare som inte "kan" brukset på sina 5 fingrar). Parallellt kör vi också alla lydnadsklasserna, meningen är att det ska hända något på klubben hela dagen dvs lydnaden går på förmiddagen när appellhundarna är ute i markerna.


I år var det 10 anmälda i appellsök och 15 i appellspår, så vi bestämde oss för att dela tävlingen i 2 grupper. Jag skulle ta hand om spårhundarna och därav de förberedelser bl.a. förra helgen som beskrivits här.


Nåja. Att det blir en del återbud, får man ju räkna med. I torsdags var antalet spårhundar nere i 9. Igår var det en deltagare som inte dök upp (och om sånt, tycker vi INTE) så då var de bara 8 - och vad värre var: Vi saknade en domare!! Lyckligtvis fanns en av domarna från en grannklubb med i startfältet och hade egentligen redan uppflyttningen klar, så han fick hoppa in och döma istället. Ett stort tack!!


Så - då var de bara 7...


Lagom när jag skulle packa in domarna i min bil, ringde K som var ute i markerna med de tävlande för att lägga ut spåren. "Nu är vi av med en till, spårnr 6's hund är skadad så han fick åka till djursjukhuset". Exakt vad som hänt fick jag aldrig klarhet i men - så var de bara 6...


De första 5 deltagarna tuffade runt spåren, men när vi kom till den 6:e så... blev de bara 5. Här bedömde nämligen domarna att föraren styrde sin hund = betyg 0. Och deltagaren valde då att inte fortsätta - även om man FÅR göra det i appellklass...

Vi var alltså åter på klubben redan vid halvelva-rycket!! Då höll sökgruppen på med budföring och platsliggning. När de var klara var det vårt gängs tur. Ingen av hundarna fick betyd på budföringen. En använde mottagaren C som rundningsmärke. Övriga sprang ut max 1/3 av sträckan, snusade och vände... Efteråt var den en deltagare som menade att det inte var schysst att det satt publik ganska nära sträckan - men det var ju lika för alla! Och hundarna i sökgruppen sprang... Som vanligt i hundträningssammanhang vill jag nog hävda att om hunden har uppgiften klar för sig, så ska lite störningar inte vara någon större fara!

På platsen var det en som avstod så där var det bara 4. En av hundarna ledsnade efter ca 2 minuter av 3, och gick till sin förare.

Exakt 11.30 började vi lydnaden och en halvtimme senare var vi klara. Funktionärsstaben - förutom sekretariatet - åt då lunch och under tiden började det regna!! Snacka om tajming, fram tills dess hade vi haft ett härligt höstväder med en blek sol!

När sekreterarna räknat klart, så hade vi ett uppflyttat ekipage. Lite extra kul tycker jag det är när det är helt "färska" förare som får till det på första försöket. Den här föraren berättade nämligen för mig att det var första gången - och h*n var så nervös så h*n höll på att krevera... Men det gick ju kanonbra - och frågar ni mig, så hade den hunden dagens snyggaste linförighet!

Måndag = nybörjaragility. B skulle visa med Otto hur mycket man faktiskt KAN skicka om man har en hund som har uppgiften klar för sig. Men så chansade han - i mitt tycke - lite för mycket med slalomingången och gick för långt fram - och började bli sur på hunden. Då kunde jag faktiskt inte låta bli att göra en sån där grej som man ALDRIG ska göra - kritisera en annan instruktör framför gruppen... Gå inte så långt fram!!! Han var ju INTE glad efteråt... Men varför chansa i överkant när man ska visa något, kör på säkerhet istället. "Jamen jag vet ju att han kan" säger B efteråt... Jovisst, men han konstaterade också att det har varit några torsdagar när det inte har blivit så mycket träning. Deltagarna fick i alla fall idén klar för sig - man BEHÖVER inte springa benen av sig om man lär hunden att jobba självständigt och lyssna på de instruktioner den får!