Igår såg vi äntligen en vändning i Lazers krassliga mage. Bajset blev fast och fint och normalt i färgen, och jag pustade ut. Imorse var vi tillbaka igen. Det är inte "rännskita" men kladdigt och gulaktigt... Har haft ett långt samtal med veterinären som rekommenderar avmaskning för det KAN det vara på en valp, men eftersom lille L äter lite av varje inklusive att en och annan sten nog har slunkit ner, så tjatade (?) jag mig till en röntgen så vi kan utesluta främmande föremål i alla fall. OK, är det en strumpa så syns det knappast på vanlig röntgen som vår husvet konstaterade men i alla fall... Många beklagar sig över att veterinärer allt för snabbt vill prova alla möjliga behandlingar och undersökningar (för att klå djurägarna på pengar, är givetvis teorin som framförs) men i det här fallet så har vår veterinär definitivt mer is i magen än vad jag har.
Minns den tid då jag hade en schäfer med "schäfermage" som totalhavererade 1-2 gånger om året. Efter den upplevelsen så har det här med dåliga hundmagar aldrig bekymrat mig - förrän vi då gick igenom den fruktansvärda upplevelsen för 4 år sedan med Birks dåliga mage som till slut visade sig vara lymfcancer. Det som gör att jag målar f-n på väggen är att den klassiska frågan "hur är allmäntillståndet" kunde jag in i det sista besvara med "bra" på den hunden. Han hade enligt veterinären på djursjukhuset (vår husvet skickade oss vidare den gången) haft max 3-4 veckor kvar att leva. Hunden var alltså bokstavligen döende och fortfarande pigg! Är det konstigt då att jag har en oro som gnager när jag ser liknande symptom på min lilla valp?? "Jojo-mage" - bra ena dagen och så sämre den andra, är alldeles för välbekant.
Nu röntgar vi i eftermiddag och så får vi se vad det ger, det känns ju i alla fall som att jag GÖR något då. Och så blir det avmaskning på längden och tvären, och där bestämde vi igår att vi nog ska ta alla 3 hundarna så det inte blir "rundgång", någon av de vuxna kan ju oxå ha mask om det nu är det som är problemet...
Usch vad jobbigt det är när hundarna blir sjuka...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Min mage gör sådär ibland, utan att vara för grafisk. Då brukar såna där små fåniga yoghurtdrinkar (Yakult helst) funka - jag vet inte om det spelar nån roll för lille Lazer, alltså om de har samma baciller i magen som vi människor, men kan ju vara värt att testa? Farligt kan det ju knappast vara.
Nu tar vi röntgen och avmaskning och fortsätter med dietfodret (det motsvarar nog ungefär yoghurtdrinkarna) över helgen... och ber en bön att det inte är något allvarligt... Det som stör mig mest var att det såg så bra ut igår och så gick det bakåt igen idag.
Usch... jobbigt! Jag tror dock inte att det är något allvarligt, men ni kanske haft oturen att få en hund med riktigt känslig mage? Kan ju vara nog så tufft. Har ni testat det gamla husmorstipset; majsvälling? Det har jag använt på alla risiga hundmagar och det har funkat. Strikt majsvällingdiet i ett par dagar,mer och mer koncentrerad, och sedan försiktig iblandning av foder efter hand?
Jag var inte alls så här nojjig tidigare - fram till för 4 år sen var det majsvälling, kokt kyckling, ris osv... Men när man sedan har upplevt att allt detta inte fungerade, och "det värsta" hände, så blir det lätt att måla f-n på väggen när det blir "bakslag" för det var precis så det var då. Ett par dagars förbättring och sen försämring igen...
Förstår att du är orolig, har man haft det som du med din andra vovve så är det lätt att bli nojjig.
Själv stoppar jag alltid i mina valpar en mängd med koltabletter när de blir dåliga i magen, vet ju att det slinker ner både det ena eller andra i dessa magar och är de då något som irreterar så brukar detta hjälpa. Men jag tycker att ni gör rätt i att röntga lillkillen, då vet du i alla fall vad det är, förhoppningsvis.
Ia
Eller åtminstone vad det INTE är... Har ju hittat småsten i bajset tidigare så lite undrar jag ju vad han stoppar i sig när jag/vi inte ser!
Skicka en kommentar