Idag var det åter på arbetet som gällde. Vi fick den första "live-versionen" av utrustningen som ska användas framöver! Spännande - jag deltog visserligen inte aktivt i testkörningen av denna men eftersom det hela ägde rum i det rum där jag sitter så blev man ju passiv åhörare så att säga. På eftermiddagen var jag ivägskickad av min chef (han hade själv förhinder) till ett möte med några på vår kommunikationsavdelning om tidplan, utbildningsmaterial osv. Det ÄR ett knepigt läge när man är beroende av godkända tester för att fortsätta med projektet enligt plan!
När jag kom hem var det fortfarande rena sommarvärmen ute. Lite snabbt åt vi middag, sen en hundrunda och sen gick jag ut och gav mig på kirskålen igen. Passade på att misshandla lite maskrosor också. Ibland funderar jag över vad det är som driver mig till detta Sisyfosarbete? Att utrota kirskål betraktas ju av många (de flesta?) trädgårdsentusiaster som omöjligt. En lösning är ju att "gilla läget" och leva med det - SÅ ful är ju inte denna växt. Jag tror egentligen att jag drivs mer av behovet att göra något praktiskt med händerna, än av att bli av med allt ogräs. Maskrosorna är ju också ett hopplöst fall egentligen... Som jag brukar säga, skulle vi rensa bort allt som inte är gräs, inklusive mossan, ur gräsmattan, så bidde det nog inte så mycket kvar! Men det är ju grönt i alla fall, och mossa är mjukt att gå på!!
På förekommen anledning: Otto FÅR mat. Och jag hade lyckats missa ett inkommande SMS...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Det var ju skönt att höra att du kostar på även wachteln en bit hundmart då och då.
Kirskålen har jag gett upp för länge sedan, liksom maskrosorna, och mossan, och...
Men du - börja odla ogräset istället. Kan ge mig tusan på att det försvinner då....annars kan man ju käka både maskrosor o kirskål har jag hört;)
/M
Skicka en kommentar