OK, jag tar tillbaka - lite

Får väl ta tillbaka mitt lilla "påhopp" apropå bilbesiktningen kom jag på. B körde faktiskt min förra bil till besiktning 2 ggr...

Idag har jag börjat verka lite i min nya yrkesroll, styrgruppsmöte för det "övergripande" projektet. Hej och hå. Alltid intressant! Mötet var över lagom till en sen lunch och sen fick jag lov av chefen att åka hem och försöka renskriva mötesanteckningarna på hemmaplan. Hundarna tycker så klart att det är toppen att matte kommer hem tidigt och befriar dem från hundgården...! Ska nog ta en promenad också strax - skriva kan man göra även när det är mörkt!!

Det är en "sån där" vecka den här veckan

Dvs det är fullt upp med föreningslivet...

I tisdags hade jag och A första tillfället på nybörjaragilitykursen. Döm om min förvåning när en mamma och tös dyker upp som INTE var på plats för "förkunskapstestet" veckan innan. Nej det hade hon iiiinte sett i kallelsen. Hm. Selektiv hörsel har jag hört talas om men selektiv syn. Kursen full, tyvärr, tack och hej. Elaka jag slår till... Som lite extra krydda dök samma mamma med samma dotter upp på BK ikväll och ville antagligen ta sig in i ungdomsgruppen där. Ja jisses. Tyvärr har jag också en känsla av (då jag träffade på dem tidigare) att det egentligen är mamman som vill gå på kurs... Tösen är rätt liten och verkar måttligt road.

Igår ägnade jag hela dagen åt "medarbetardag" med jobbet. Eller inspirationsdag, eller vad man vill kalla det. En intressant dag på det hela taget - men efter mina år som utbildningsadministratör för diverse ledarskapsutbildningar och inte minst de olika kurser jag har gått inom idrotten och hunderiet, känns det ofta som att mycket är "gammal skåpmat i ny förpackning". Men visst, något "nytt" att ta till sig är det oftast.
På kvällen var det distriktsmöte i BK. Kunde konstatera när deltagarlista skickades runt att jag var faktiskt inte yngst - det brukar ju annars vara så i BK-sammanhang. I HU-dito är jag ju ofta bland de äldsta. Vi kom hem "mitt i natten" för de här mötena är ju inte några snabba tillställningar tyvärr.

Idag har det varit telefonmöte hela dagen på jobbet. Systemspecifikationer, systemspecifikationer... Körde direkt från jobbet till BK för månadstävling, B kom dit med bägge hundarna. Ett intressant test faktiskt - Hampus hade alltså inte träffat mig sedan imorse när vi gick ut på plan! Det gick ganska hyggligt faktiskt, vi skrapade ihop 133,5 poäng med 2 nollor. Det kändes framför allt bra. I synnerhet som vi tränat väldigt, väldigt lite den senaste tiden pga min skada...
Platsliggning - 10
Fritt följ - 8,5 efter i vändningar (japp, släpper ffa i helomvändningar)
Platsläggande - 0 ner-upp (lägger sig och sen följer han i alla fall med?!)
Inkallande med ställande - 6,5 dk stå + sent åtlydd (hm, det här kan han bättre)
Sändande med ställande "rutan" - 0 åter utan genomfört stå (den här gången sprang han faktiskt rakt fram och in i rutan men stannade tyvärr utanför... och dirigera in honom det fixar jag inte riktigt...)
Apportering - 8 dk fot vid ingång (riktigt bra faktiskt, bra ut, bra gripande, bra in!!)
Hopp - 9,5
Fjärrdirigering - 6 många dk (läs: på första skiftet. Det är något där med att "du har sagt ligg"...)
Helhetsintryck - 8 tappar kontakt tidvis (så sant...)

Men som sagt - det KÄNDES bra. Och DET är viktigt!

Fortfarande stelt

Det vill sig inte riktigt med min onda höft, musklerna är fortfarande stela så några längre promenader är inte att tänka på - än mindre löpträning. :-( Jag börjar kraftigt misstänka att jag har varit lite "småsned" en längre tid och att det är därför det är så segt att komma tillbaka i ordning. Men men, det ger sig. Om inte annat har jag ju en uppföljningstid hos kiropraktorn om några veckor. Bara att vänta och se.

I söndags gick dagen åt till "vanliga livsuppehållande åtgärder" som städning, tvätt m.m. Dessutom ägnade jag och A en timme drygt åt att planera vår agilitykurs. Otto var med husse i skogen på älgjaktlagets arbetsdag så jag och Hampus fick gå vår promenad alldeles själva. Eftersom jag inte är helt OK så är allt vad spårträning lagt på hyllan. Ska försöka köra lite lydnad ikväll i alla fall, i samband med kursen.

Igår var jag "supereffektiv" när jag kom hem från jobbet. Runda med hundarna - det är som sagt fortfarande inte riktigt lyckat att gå med bägge i koppel, vilket ju dessvärre är en nödvändighet... Otto vågar jag faktiskt inte ha lös, är Hampus lös blir Otto av förklarliga skäl helknäpp. Sen var vi ute i trädgården i en timme så då var det "full race" största delen av tiden. Jag plockade hallon (och frös in - skördar jag duktigt nu ett tag och det inte blir nån frost så kanske det kan bli någon burk sylt), städade lite i växthuset (ogräset har slunkit in och jag har inte orkat...), grävde ner de lökar jag köpte för ett par veckor sedan (20 tulpaner och 2 kejsarkronor). Vi får väl se vad som kommer upp av dessa - gjorde några experiment med några tulpanlökar... Den nya rabatten är fortfarande bara på planeringsstadiet.

När vi kom in så svängde jag ihop en banankaka. B har länge "tjatat" om någon banankaka som hans mamma har gjort, den jag hade recept på var det INTE så klart... Och på förfrågan så visste nog inte svärmor vad det var hon bakat, så något recept där gick det inte att få fram. Alltså - ut på nätet och leta. Och jo, det var "nästan" den... Jag är ju som jag nog nämnt tidigare faktiskt mer road av att baka (både matbröd och kakor) än av att laga mat. B jobbade över så han åt på vägen hem...

Några snabba insatser vid datorn blev det också - boka om besiktningstid för stora bilen t.ex. så att jag kan fixa det i samband med jobb. Lustigt nog hamnar väldigt ofta såna uppdrag på min lott...? Hur gjorde B innan jag flyttade in kan man ju fundera på?

Känd mental status

Nej, det är inte jag som har varit på nån undersökning för huvet nu, ovanpå problemen med bäckenet. Det är lillebror Otto som har varit på MH dvs Mentalbeskrivning Hund. Och nej det är inget mentalTEST, det är en beskrivning av hundens reaktioner. Eftersom inte Otto hör till någon ras där detta görs särskilt ofta så finns det ju ingen "rasprofil" men det är ändå intressant att se hur hunden reagerar - och om det nu skulle bli någon start i appellspår så är i alla fall inträdesbiljetten till brukset klar nu. Helt omöjligt är det inte - busen behöver ju ha någon vettig sysselsättning under icke-jaktsäsong... (Säger jag nu, när vi precis är på väg IN i jaktsäsongen!?) Och innan någon börjar hojta om att vi "stulit" platser från bättre behövande, det var t.o.m återbud.

Jag tänker faktiskt inte lägga ut hela protokollet här, det kommer ju tids nog att kunna beskådas på SKK Hunddata för den som är intresserad (och som vet vad Otto heter "egentligen" - ha, där har ni lite att fundera på). Sammanfattningsvis så reagerade han i alla fall sunt och bra i alla situationerna. Ungefär så här gick det i alla fall: Kontakt, hantering och lek - jamenvisst, människor är kul och leker gör jag. Lilla bytet - springa efter trasa och "ta den", jamenvisst! Det här var ju störtkul... Passivitet - tycker det är lite konstigt att husse står still mitt i skogen, så brukar vi aldrig göra. Faktiskt satte han sig en stund och försökte med kontaktbeteende dvs titta upp på husse. Avståndsleken - störtlöjligt, sa Otto och tog en egen tur i omgivningen. Den där gubben som hoppade runt, brydde han sig inte mycket om... Överraskningen, dumpe/overallen - här blev han faktiskt lite arg! Men det gick fort över och inga kvarstående rädslor. Skramlet - undanmanöver men snabbt fram o kollar av, inga kvarstående rädslor där heller. Spökena - sitter och kollar men inga "stora" reaktioner alls. Skotten - kollar men återgår till lek.

Efter hemkomst tog jag fram Birks gamla protokoll och jämförde. Min känsla var att deras reaktioner var ganska lika och med tanke på att de är nära släkt så borde det ju faktiskt vara så. Och jo då. Med några små avvikelser så satt kryssen på samma ställen.

Vi stannade också och tittade på hunden efter Otto, en riesen-tik som verkade väldigt trevlig. Dock orsakade skotten en del trubbel. Ägarens kommentar "den har aldrig varit skottberörd förut" känns det som att man har hört förut i såna här sammanhang... Det många inte tänker på är att hunden kanske inte har varit belastad på samma sätt tidigare innan den har hört skott.

Värre när det gällde skotten var det väl egentligen för den hund som redan på parkeringen fick sådan panik när de sköt för föregående hund, att den vid tredje smällen slet av kopplet. Det är så tråkigt att se sådana hundar - jag tycker synd om hunden!! Och egentligen ägaren också, att ha en fungerande vardag med en hund som reagerar så starkt på ljud, kan inte vara lätt. När beskrivaren kom så resonerade h*n en del med ägarna som fattade det kloka beslutet att inte genomföra beskrivningen idag. Hunden var då fortfarande väldigt stressad av skotten och hade tydligen en del problem även i vardagen när det gällde oväsen m.m. Och den hade de tänkt avla på (obs - ej bruksras den heller) men det var tydligen omöjliggjort redan pga något fel med livmodern. Man upphör aldrig att förvånas över vad folk glatt använder i avel för icke-arbetande raser.

Resten av dagen har gått åt till att handla - mat måste vi ju ha, leverera en försenad födelsedagspresent till Bs systerdotter, gå promenad med hundarna och... ja sen har vi faktiskt slappat en del också! Man behöver göra det ibland, hävdar jag.

Har en liten vag plan på en ny rabatt i trädgården, det är ju så här års man ska plantera rosor, perenner och inte minst alla vårlökar som tulpaner... Presenterade idén för B som i alla fall inte sa tvärt "nej"!! Ska skissa lite på vad jag tänkt mig så får vi se om jag "får" börja gräva imorgon. Misstänker att Otto gärna hjälper till...

KM i strilande regn - och lite annat

Jaha, då har vi hållit BKs första Klubbmästerskap i agility. Regnet strilade envist ner i stort sett hela kvällen men humöret var ändå på topp bland de tävlande (en handfull), funktionärerna (stort tack till alla tappra ”icke-agilitymänniskor”) och en – faktiskt – liten publik!! Tyvärr var det ingen av de startande small-hundarna som lyckades få något resultat, men vi har nu korat klubbmästare i medium och large i alla fall! Jag avstod ju från tävlande – och hade knappast vunnit i vilket fall som helst. Nu ska agilitysektorn fundera lite på hur detta ska läggas upp nästa år, kanske med fler deltävlingar under året? Observera att jag INTE sitter med i sektorn utan bara är någon slags ”konsult”… :-)

Det blev överhuvudtaget ingen egen träning för våra hundar, men det är ju sånt som händer ibland. Nu när jag i alla fall är ”hel” igen så ska här börja tränas på nytt. Funderar faktiskt på att slänga ut konerna på fotbollsplanen hemmavid i kväll och träna lite på ”rutan”… Det var väl själva den om det inte ska gå att få till det momentet också.

På jobbet är det för ögonblicket ”jämföra dokument” som står på programmet. Ett nog så seeegt men viktigt arbete just nu. Jag har ju också en liten ”bisyssla” i form av att administrera företagets mobiltelefoner. Den senaste månaden har det varit väldigt många trasiga telefoner… ibland undrar jag faktiskt vad folk GÖR med sina telefoner! Lite aktsamhet vore kanske inte fel. Eftersom många av dessa ”lurar” är så pass hyfsat nya så att de omfattas av garanti, så ligger det ett antal telefoner på verkstad. Och tror någon att berörda användare (som HAR lånetelefoner så de är inte utan) nöjer sig med att jag säger att ”så fort jag får besked så hör jag av mig”. Nej nej. Vissa måste ”tjata” så fort de ser mig. Pust…

Färdigknäckt

Jaha, då var jag och kiropraktorn färdiga med varandra för den här omgången. Ett "uppföljningsbesök" är dock inbokat om en knapp månad. Det är nog bra det för jag HAR ju som sagt haft bekymmer förr. Fick ingen bakläxa för gårdagens hundpromenad även om han höll med om att det kanske är lite onödigt att jag går med bägge i koppel just nu... Dock får jag mer än gärna börja jogga igen nu, bara jag känner själv att det känns bra! Skönt - då blir det nog ett litet lätt pass på lördag eller söndag till att börja med. Känner ju fortfarande av lite i musklerna som inte riktigt hämtat sig från hela den här historien, så de kan gott få vila ett par dagar till.

Tur att jag hade skrapat ihop mycket flextid före sommaren för det saldot har blivit hårt åtgånget den senaste veckan. Men jag måste ju vara hel i kroppen, annars fungerar ju ingenting!

Ikväll är det agility-KM på BK, jag ska som sagt inte delta aktivt men funktionär kan man ju alltid vara.

Ajajaj...

Det ÄR inte riktigt bra för mig, fortfarande, att gå på promenad med båda hundarna. Idag var det dock inte så mkt att välja på. B jobbar över - han har fortfarande inte kommit hem... Och de måste ju få röra lite på sig, krakarna. Får väl se om jag får f-n av kiropraktorn imorgon... :-S

Den där luddiga "skogen" på jobbet börjar åtminstone likna träd efter dagens sittning med projektkoordinatorn. Känns riktigt lovande det här - det kan nog bli kul! Att det sen är MÅNGA träd, är ju en annan historia.

Köpte ju en hibiscus till - som krukväxt - för ett par veckor sen. Den verkar trivas riktigt bra. Blommar fint och flera knoppar på väg. Nästa på önskelistan är ett citrusträd, som jag alltid har drömt om. Problemet är att jag inte vet var jag ska ställa ett sånt, även om det är ett litet... Har ju kastat ut den STORA benjaminfikusen - den fick vara på kollo i växthuset över sommaren, nu börjar det bli kallt och jag börjar inse att den nog får gå till de sälla jaktmarkerna. Finns inget bra ställe att placera den på inomhus nämligen. Ja, jag och mina växter...

Föreningsliv

Ja herregud, ibland undrar man ju varför man håller på... När det ena dagen och från ena "falangen" känns positivt och bra, så kommer det nästa dag en harang från den andra "falangen" som gör att man blir alldeles matt. Som jag varit inne på tidigare, föreningsliv ska vara ROLIGT. När man börjar ställa sig frågan "varför håller jag på med det här" så är det nog dags att tänka till en gång till. Tja... nu kör vi den här kursen och hoppas på det bästa. Entusiastiska kursare är ju alltid ett plus!

Back in business... och utan skyddsnät...

Jahapp, kiropraktorns bedömning igår var att jag behöver en behandling till (på torsdag), sen är vi nog klara med varandra (för den här gången, är det nog säkrast att tillägga). Idag känner jag faktiskt nästan ingenting längre. Helt fantastiskt egentligen att det kan gå över så snabbt när man väl kommer under behandling! Skönt att det var hyfsat lätt åtgärdat när jag väl tog mig i kragen. "Note to self": Nästa gång jag ramlar och slår mig, ska jag gå till kiropraktorn direkt. Så det så.

Jag kan glömma att vara med på BKs agility-KM på torsdag har jag konstaterat, det verkar dumt att belasta kroppen så pass redan. Vidare överväger jag kraftigt att ringa återbud till lydnadstävlingen jag är anmäld till på söndag. Har ju inte kunnat träna och med tanke på hur det gick senast vill jag nog gärna få till ett par pass innan vi "försöker igen"...

Nu ikväll har jag påbörjat ett litet "projekt" som känns lite som att kasta sig ut utan skyddsnät. Nåja, inte bokstavligen nu då. Pga diverse "diskussioner" inom HU-klubben så råder det akut instruktörsbrist. JAG tänker i alla fall inte "böna & be" när vissa högljutt förklarat att "jag ska då inte hålla några fler kurser". Vi har alltså inte direkt annonserat höstens kurser särskilt mycket, men vissa grundläggande saker kommer det ändå alltid anmälningar till. Valp- och unghundskurser - det löser sig, men sen var det det här med nybörjaragility... Efter lite olika turer landade det i att jag nu ska ge mig på att hålla agilitykurs för första gången i mitt liv, tillsammans med A. Jag vikarierade ju lite i våras på BK vid ett tillfälle, men nu handlar det alltså om en hel kurs. Eftersom nybörjarkursen mest handlar om att lära in de olika hindren - dock INTE klätterhindren dvs balansen, A:et och vippen/gungbrädan - och få hundarna att tycka att det är roligt, så känns det inte oöverstigligt. Jag har ju ändå lyckats få hyfsad fart på min egen hund, till slut...

Kvällens övning var en "förkunskapskontroll" - vi ska inte syssla med hunduppfostran på agilitykurserna hävdar jag stenhårt, det ska göras vid andra tillfällen. Alltså måste vi se att det finns någon form av samarbete mellan hund och förare, att hunden kan vara lös, är hanterbar och att den inte är rabiat mot andra hundar. Det var 8 st kallade, 5 kom. Ingen av hundarna försvann till skogs, försökte bita fingrarna av oss eller gjorde allvarliga utfall mot de andra hundarna. Så det blir en lagom liten grupp! De flesta av deltagarna verkade duktiga och hundarna var följsamma så det här kan bli riktigt roligt. Extra kul att vi har en riktigt ung tjej med (9 år - och hunden är 8 år, men det märktes inte...), vars mamma var lite osäker på hur det skulle gå... Hunden är i "rätt" storlek dvs en liten modell och tösen är uppenbarligen en naturbegåvning! Det kommer att gå hur bra som helst, konstaterade vi. "På riktigt" börjar vi kursen om en vecka. Det här kan bli riktigt kul!

Imorgon är det meningen att jag ska ha möte med min nya "uppdragsgivare" på jobbet. Börja rota bland träden i den där stora skogen av projekt som vi har... Tja, det blir nog kul det här. Hoppas jag...!

Det finns hopp!

Helgen har jag tillbringat på tåg till o från Stockholm samt på Sveriges Hundungdoms Representantskapsmöte (centrala årsmötet - varför finns det så många olika ord för såna?!). Fördelen med detta var onekligen att jag var tvungen att låta bli allt vad hundpromenader, -träning och städning m.m. heter. Jag var ju inte ens hemma. Dvs att "ta det lugnt" och göra saker i "ett lägre tempo" gick ganska bra. Tidvis kunde jag stå upp i möteslokalen utan att det störde allt för många (mötesordförande fick en förvarning om mitt "ryggproblem").

Själva mötet gick bra, det som är trist är att det är så dålig uppslutning. Ett distrikt hade ett 10-tal anmälda, varav 3 kom. Ett av grupparbetena ägnades därför åt "nästa års repskap" och alla grupperna var rörande överens om att a) gå tillbaka till 2-dagarsmöte (vi som har långt att resa tjänar inget på detta ändå eftersom det inte finns särskilt mycket förbindelser från Sthlm på lördag kväll/söndag morgon) b) lägga in "dragplåster" i form av föreläsningar och c) ha någon form av gemensam aktivitet där man kan lära känna varandra mer. Själv kände jag mig lite lätt frustrerad över att det faktiskt VAR nya personer på plats - men eftersom jag träffar vissa av dem jag redan kände högst 2-3 ggr per år så blir det lätt så att man har fullt upp med att prata med dessa...

Rent fysiskt så är det gott hopp. Ryktet om min invalidisering är definitivt överdrivet. Redan i fredags eftermiddag kände jag att jag kunde börja gå lite mer "normalt". NU har jag inte ens särskilt ont längre, bara lite. Och jag ska tillbaka till Kiropraktorn nu om en dryg timme så nu ska jag susa genom duschen och slänga ut hundarna i hundgården innan jag ger mig iväg.

Nu är jag knäckt!

Rent fysiskt alltså... Jag har alltså äntligen varit hos kiropraktorn idag. Det visade sig, vilket jag ju misstänkt de senaste dagarna, att det är lite av en ”akutform” av min gamla bäckenrotation. Dessutom hade jag lite ”småkrafs” högre upp i rygg och nacke som fick sig några ”knäckar” också. Det fanns en massa fina namn så klart men dessa kommer jag ju inte ihåg!

Jag har nu stränga order att ta det lugnt i helgen, inte BARA sitta utan helst stå mycket under mötet imorgon och även på tåget. Sen ska jag göra allt i ett lägre tempo än normalt. ”Tänk först och utför sen” var ungefär instruktionen. Ha – ni som känner mig vet ju hur jag är, allt ska gå i 120…!

Skönt i alla fall att ha fått en ”diagnos” och att det förhoppningsvis ska gå hyfsat fort att få ordning på det. Jag ska tillbaka igen på måndag.

Nu i helgen har Sveriges Hundungdom sitt Representantskapsmöte – centrala årsmötet, alltså. Jag lyckades på något vis bli ombud från distriktet tillsammans med 2 personer till så i eftermiddag sätter vi oss på tåget med mål Stockholm. Hem igen bär det på söndag förmiddag. Lite konstigt känns det för B ska inte med. Ifjol var ju Otto med som valp på motsvarande möte (och sov i mitt knä största delen av tiden). I år är husse och ”pågarna” hemma… Ytterligare en fånighet i sammanhanget: Min bror tävlar med MC i dragracing. Den här helgen är det tävlingar i Malmö. Då åker jag till Stockholm…!

Snabba ryck

Någon gång i våras började vi så smått titta på ny TV. B konstaterade nämligen att den befintliga har han haft i ca 17 år så "det är nog bara en tidsfråga innan den havererar totalt". I söndags började den bete sig lite lätt märkligt... Allt "minne" somnade in så fort TVn stängdes av! Att börja pilla med språk- och kanalinställningar varje gång man ska titta på TV känns liiiite knöligt - även om den egentligen fungerade i övrigt. Igår eftermiddag ringde alltså B mig, precis när jag var på väg att packa ihop och gå från jobbet: "Nu åker vi och köper en ny TV".

Sagt och gjort. Turné hos de större elektronikkedjorna utbröt. Och noggrann utfrågning av säljare. Ett och annat har jag väl lärt mig av att jobba med ett gäng... hrm, förlåt kära kollegor för jag vet att en del av er läser här ibland... "tekniknördar".

Dessutom behövde vi en ny vattenkokare, den gamla la av i förra veckan och eftersom jag är tedrickare så känns det väldigt tomt utan den! Där hade jag dock grundat med en del efterforskningar i helgen så det var rakt in på en viss butik och plocka åt sig exakt den jag ville ha.

Till slut slog vi i alla fall till även på TV-området. Problemet var bara att det blev ju en följdeffekt av detta - vi måste ha en ny bänk. In på det stora möbelvaruhuset också (det där med platta paket, ni vet). Eftersom vi har lite begränsad yta i huset så var det ju inte "bara". De flesta TV-bänkar ligger på 120 cm... Till slut nosade B upp en som var knappa metern (fick precis plats), riktigt snygg och dessutom billig!

Resten av kvällen ägnade B åt att montera TV-bänk och packa upp TV. Otto och Hampus lekte med pappkartongerna, framför allt till bänken, och jag tittade mest på och kom med glada tillrop. Någonstans i leken med pappkartongerna så slank en av mina skor med... ingen innersula kvar, hm. Tur i oturen var väl att just det paret ändå var "på väg att ta slut". Så kan det gå när leken blir för vild.

Idag på morgonen kom Otto på att det stod en STOR tom papplåda i vardagsrummet (den som TVn var i). Han var för söt när han verkade fundera på hur han skulle attackera denna "leksak". Det finns ju en övning inom klickerträning, när man ska få hundar som inte är vana att "ta egna initiativ" att göra just det, som kallas "101 saker man kan göra med en låda". Hampe har gjort den ett antal gånger vid det här laget - som demo-hund. Otto är knappt inklickad och har ännu mindre gjort låd-övningen. Ändå funderade han alltså över vad man kunde ha denna kartong till!

Tid bokad

Till alla er som på olika sätt påpekat att jag ska GÅ TILL KIROPRAKTORN. Nu är tid bokad. På fredag förmiddag. Nu hoppas jag bara att det verkligen ÄR ett sånt fel på mig som kan åtgärdas på detta sätt, och inget annat elände. Det kan ju knappast bli sämre i alla fall. Och skulle det vara något allvarligare så brukar duktiga kiropraktorer kunna "känna" det och skicka patienten vidare till sjukvården... om det är något som "sitter löst" (nu pratar jag ju INTE om i huvet då) eller så. Min förra kiropraktor konstaterade helt iskallt vid mitt första besök hos honom att "jaha, du har haft en spricka i svanskotan". Det visste jag inte ens om själv...!

Kommentarer

Lite nu och då ibland får jag påpekanden om att "det går inte att kommentera på din blogg - det står att man måste vara registrerad användare". Nu har jag dubbelkollat. Det SKA man inte behöva enligt mina inställningar... Så det är bara att försöka igen - möjligen så kan det vara så att ni måste kalla er "anonyma" ni som inte är blogger-medlemmar? Jag får kolla vidare på detta en annan dag...

Det är lite jobbigt just nu!

Imorgon ringer jag kiropraktorn, jag lovar! Helt klart borde jag väl ha gjort detta tidigare, men nu har jag insett att det här "bättrar på sig" alldeles för långsamt för att bara handla om ett "fett blåmärke". (Resten av veckan har jag heller inga möten eller annat - som jag vet just nu - som "kräver" min närvaro utan jag kan kanske smita ifrån lite närsomhelst för ett besök hos "knackaren".) Dessutom börjar mitt humör mycket riktigt påverkas av att jag har ont, det märker jag själv nu... (Att det nog faktiskt tog B en vecka att fatta att jag verkligen har ont och inte "simulerar" eller "är pipig" gör inte saken bättre... mutter...) Hundarna börjar också komma på att matte inte är helt OK och utnyttjar till viss del detta på de - mycket korta - rundor jag tar. Jag har fortfarande morgonrastningen på min lott, men det är ju en 10-15 min promenad på slätt underlag så det funkar. Så länge vi inte möter någon annan hund... Efter jobbet tar B en runda som vanligt, det blir dock ingen "bonusrunda" när jag kommer hem just nu. Kvällsrastningen tar vi ju oftast tillsammans och att hålla rätt på bara Hampus går rätt hyfsat. Han lyssnar ju åtminstone på mig. Otto är just nu lite smått obstinat (tonårstrots?). Blir jag bara hel i höften så ska jag nog ta några prommisar med honom på tu-man-tass och förklara att man ska lyssna även på matte... Hm.

Mitt "mentala tillstånd" blir väl inte precis bättre av att det är lite smått stökigt på jobbet. Hela "firmans" projektorganisation håller på att ses över och nu har man nya idéer om min roll. Lite smått... irriterande, kan jag känna att det är när det plötsligt känns som att "alla andra" vet precis vad jag ska göra framöver, men inte jag själv. Tydligen är jag någon slags "superprojektadministratör" i vissas ögon, men av olika skäl som jag inte tänker gå in på här - kan bara säga att det handlar en del om hur det har funkat på jobbet de senaste åren att göra - så känner jag mig inte precis som en sådan just nu. Dessutom umgås jag ju med den där existensiella problematiken - är det verkligen det här jag vill göra?! Ska jag vara sekreterare i olika former i 30 år till? Eller borde jag syssla med något helt annat?? Är detta en för tidig 40-årskris kanske?!?!

Tja, jag ska i alla fall försöka hålla en levande och öppen dialog med min närmaste chef (hej M om du läser detta!) den närmaste tiden så får vi se hur saker utvecklar sig på det området i alla fall.

Ombytta roller

Den här helgen har det varit lite av ombytta roller här hemma. I synnerhet under jaktsäsongen så brukar det ju vara B som är borta hela dagarna och jag som är hemma - med undantag av viss hundträning eller tävling. Den här helgen har det varit jag som har varit iväg rätt mycket, känns det som?!

Igår var det söktävling på BK och jag var tävlingssekreterare. Nackdelen med den funktionen är ju att man måste vara med till "the bitter end" dvs man är i princip den som "släcker och låser"... Det var 4 startande i eliten, 1 i högre och 3 i lägre. När skogsarbetet var klart var det 2 kvar i elit, högre-hunden och 2 lägreekipage. När DAGEN var slut hade vi delat ut ett cert och en uppflyttning. Den sistnämnda till en hemmahund. Grattis K! Och mycket riktigt var det jag som låste... Tur i oturen var att B fått huvudvärk därhemma för vi skulle egentligen varit på kalas hos systerdottern, det hade blivit liiiite på håret med tiden. Hur det kunde ta så lång tid vet jag inte riktigt?!

Idag var det dags för lydnadstävling igen. Det är inte ofta jag åker hem före prisutdelningen men den här gången gjorde jag faktiskt det. Redan på platsliggningen började nämligen "strulet". Gömslet var ett plank så jag såg genom springorna när min lille hund kröp en bit?! Mycket har jag ju sett honom göra men detta?? Märkligt nog verkade tankeöverföringen funka för när jag tänkte "vad i h-e gör du" så stannade han och såg väldigt skyldig ut och blev liggande... När det väl var dags för resten av momenten var det inte mycket som funkade. I de moment där jag ska gå bredvid hunden kan jag ju just nu möjligtvis skylla på att jag haltar (fortfarande) men hoppet? Apporteringen? Nä... just det. I fjärren klappade det hela totalt ihop och jag konstaterade att "nä, vi bryter där". Jag vet faktiskt inte om domaren uppfattade det som att jag bröt helt o hållet heller bara det - sista - momentet. Stannade inte för att forska i frågan heller, som sagt.

Lite fundersam är jag ju dock. I somras kändes det ju som att det gick åt rätt håll - nu går det bakåt igen?! Det enda riktigt konkreta jag kan komma på är att de tävlingar som gick bra, var på kvällstid. Och det är klart - när tränar vi oftast? Jo på kvällarna... måste nog till en insats där.

Resten av dagen har gått åt till allt möjligt. På hemvägen från tävlingen stannade jag på "den stora plantskolan" och det blev som vanligt dyrt... Lite höstprydnader till trädgården. Försökte också hitta en ny vattenkokare, den gamla la av i torsdags. Det projektet får dock fortsätta ett tag.

När det gäller min stackars höft så blev jag riktigt betänksam under fria följet. 5-6 steg (eller vad det nu var) språngmarsch kändes riktigt illa. Nästan så jag börjar undra om det är något som är riktigt trasigt... i övrigt känns det ändå bättre så ett visst hopp finns där. Ska plocka av B numret till hans kiropraktor och beställa en tid. Måste bara få koll på hur den närmaste veckan kommer se ut jobbmässigt. Vilket förhoppningsvis klarnar imorgon.

"Gör det själv"

... är ju ett populärt uttryck när det gäller husrenovering och annat. Jag undrar som bäst om jag har lyckats med detta när det gäller höften?!

Igår när jag kom hem från jobbet så glömde jag mobilen i bilen. Gick ut för att hämta den - fick med mig hundarna så klart... När jag var på väg tillbaka in så snubblade/halkade jag till på trappen och "sträckte till" höften rejält. AJ!! Börjar snart undra om jag borde hålla mig sängliggande?!

Det var ju torsdag = träningskväll på BK och Otto bjöd på tårta efter framgångarna i söndags. Vi har ju faktiskt fått en hel del hjälp med skott och apportering så varför inte?! Undrar just om det var första gången det var tårta för jaktprovsframgångar...? Det brukar ju annars vara uppflyttningar i bruks som ger tårta... eller möjligen ett LP...?

Jag och H hade även en avslutning för vår kurs från i våras. Pratade lite om vikten av att fylla i tävlingsanmälningar korrekt (tävlingssekreterare ser ju en del konstigt...), vilka moment ingår i klass II och lite om hur man KAN lära in dem samt också lite kort om klickerträning och targets. Hampus fick även demonstrera "lådan" - att låta hunden "tänka själv". Och vips så hade 2 timmar gått!! Det blev även lite snack om "hur går vi vidare nu då"... Träningsgrupp, träningsgrupp... får väl se om det blir nåt. Jag tränar gärna i grupp, konstaterade jag, men tyvärr har jag dåliga erfarenheter av det lätt blir så att de som tidigare gått kurs för mig förväntar sig att jag ska fortsätta vara "instruktör" och så får jag ingen hjälp själv... Och även om man är nybörjare kan man komma med bra idéer! Och det är ingen i den här gruppen som ÄR nybörjare vid det här laget, för den delen.

Innan kursavslutningen lyckades jag faktiskt träna lite med Hampus, fritt följ (jag lyckades gå ganska hyfsat och han var riktigt, riktigt laddad!), rutan ställde jag fullt medvetet nära stegen, som han fick lära sig redan som liten valp. Gissa vad han ville göra...? Japp, klättra. Ibland lyssnar den hunden verkligen inte på VAD jag säger (detta pratade vi lite om på kursen också - måste nog skärpa mig där!). Till slut fick jag till ett par hyfsade skick i alla fall. Men jag har inga förhoppningar på något 1:a pris på söndag. Körde även hopp och fjärr. Hoppet OK, fjärren "så där". Det är det där med störningar...

Idag på morgonen så konstaterade jag att höften faktiskt känns KLART bättre än tidigare i veckan. Kan det måhända vara så att det där "knycket" igår blev åt rätt håll, så att säga, så att saker och ting landade rätt igen?! Men ja, jag lovar - om det inte har släppt på måndag så ska jag boka en kiropraktortid.

Att man inte lär sig?!

Har man ont, ska man hålla sig stilla. Det BORDE jag veta vid dryga 35 års ålder?! Men icke. Igår skulle jag "bara" följa med ut och kolla så att jag kunde hitta vägen till sökbanan till lördagens tävling. Det slutade med att jag var kvar tills allt var byggt, snitslat och klart. Dock överlät jag med varm hand springandet med snitslar etc till övriga. Fikat när det var klart var värt att vänta på... ;-)

När jag kom hem påtalade höften å det bestämdaste att det här var ingen bra kväll. Det som oroar mig lite just nu är att "ontet" har förflyttat sig från själva höften, över mot ryggslutet. Påminner otäckt mycket om hur det var när jag hade problem med bäckenrotation i början av 90-talet. Har detta inte släppt i helgen så får jag nog fundera allvarligt på att uppsöka en kiropraktor, B har ju en han går till ibland för sin rygg. Just kiropraktor (och en del andra yrkesgrupper) känns det som att jag helst söker mig till sådana som jag har "referenser" på...

Vad som också är mindre bra är att jag skulle ju tävla lydnad på söndag. Går jag så här illa fortfarande på lördag så är det nog lika bra att jag ringer och stryker mig. Hampus kommer bara titta konstigt på matte annars; "hur går du egentligen?". Jag haltar alltså runt som en äldre dam i väntan på höftledsoperation, eller nåt liknande... Inte kul alls!

Ett bekymmer har dykt upp i HU-sammanhang. Nästa helg är det "representantskap" (dvs centralt årsmöte) för Sveriges Hundungdom. Jag är ett av tre ombud från Skåne-Blekinge distriktet. Vi har fortfarande inte fått några möteshandlingar. Distriktsstyrelsen hade möte igår och detta är - milt uttryckt - ett klart irritationsmoment. Hur ska man kunna prata ihop sig i distriktet om man inte har fått ut handlingarna i tid?!! Vi får väl se var detta landar. Jag som är gammal föreningsbyråkrat kan nog bli riktigt besvärlig...

Han är inte bara snygg...

... han är duktig också!! Killen med snyggaste halsbandet på unghundsprovet syns här på bild...! Nåja, av praktiska skäl var det faktiskt retrieverkoppel som gällde stor del av dagen igår men vi tackar ändå vår vän M för det stiliga och jägarmässiga specialsydda halsbandet! Det är inte utan att Hampus är lite avis...?

Det har varit lite fullt upp de senaste dagarna, milt sagt. Vilket också fått till följd att det blivit några mer eller mindre "datorvita" dagar.

I fredags var det "tack-för-hjälpen" grisfest på BK. Klubben har som lukrativ "hobbyverksamhet" att samla in hönor som ska gå till slakt (stoppas i lådor och ställas på lastbil, om jag fattat saken rätt). JAG är inte delaktig i detta spektakel men väl B. Och till kalaset bjöds även respektive in, så vi var ett 40-tal personer som mumsade i oss helgrillad gris i fredagskväll.

I lördags bar det iväg till Öland där Otto skulle delta i wachtelhundklubbens unghundsprov på söndagen (dvs igår). Vi tog det dock som en liten utflykt också och packade husvagnen. Denna ställdes in på lämplig camping och så tog vi en liten tur ner till Ölands södra udde på lördagseftermiddagen. Jag har faktiskt aldrig varit på Öland tidigare vilket B var något fascinerad över. Tja, som jag konstaterade - där finns ingen kanotklubb... Mitt resande i landet har ju mest varit kopplat till det tidigare tävlandet i kanot.

Igår var det så dags för allvar. Upp i ottan och samling kl. 7. Ungefär som vilket bruksprov som helst alltså. För 2 år sen åkte jag ju ensam med Birk på provet, eftersom B blev tvungen att jobba just den dagen. Den här gången skulle husse själv föra sin hund - jag var med som "hartrampare" och allmän supporter.

För den mindre bevandrade när det gäller jakt så handlar det alltså inte om att trampa PÅ harar utan att gå på fält och trampa och på så vis driva upp hare. Som hundarna inte ska se - utan de ska följa spårlöpan med skall, en viss tid och längd osv. Detta är det "tunga" momentet med 4 olika delmoment inbakade (näsa, spårvilja, spårnoggrannhet och drevskall bedöms - jag orkar inte leta fram protokollet just nu men drevskallet var betyg 8 i alla fall).

Efter lunch/fikapaus var det dags för apportering. Detta har ju husse faktiskt tränat mycket på men det är ju ändå lite osäkert - funkar det på "bortaplan" med en "okänd" fågel osv. Jodå. Visst fungerade det! Otto fick visserligen för sig att han MÅSTE kissa på en rundbal på vägen in (han såg rätt festlig ut faktiskt - men B kunde hålla sig för skratt just då) och gjorde sen sitt snyggaste avlämnande någonsin. Betygsskalan på wachtelproven är 0-8 där 2 är godkänt och 8 "utmärkt". Betyget på apporteringen blev 7! Skottreaktionen var det inget fel på heller (en 8).

Vattenpassion - att hunden går i och simmar frivilligt - var nästa punkt på programmet. Det var inte heller något problem och det hade vi ju inte väntat oss heller. Otto höll på att ta med sig husse i plurret - så bråttom hade han i!!

Sista momentet blev skogssök. Och här gick det lite småtrögt... Lillebror var vid det här laget ganska trött och det har ju inte blivit så mycket träning i skogen av förklarliga skäl nu under vår och sommar - man ska ju vara snäll mot de vilda djuren när det är barnkammare i naturen! Och i höstas var han ju så liten så det blev ju inte så mycket då heller. Momentet blev godkänt i alla fall.

Dessutom bedöms hundens "Förighet" under dagen, dvs hur den "beter sig" i största allmänhet. En klockren 8.

För att bli godkänd krävs minst 32 poäng och godkänt på alla moment utom apporteringen där det räcker med att man "har försökt" numera. När jag gick med Birk för 2 år sedan var man tvungen att vara godkänd på alla delmomenten. Hm. Med dagens regler hade även han varit godkänd med råge alltså.

Totalt fick B och Otto ihop 60 poäng av 72 möjliga. En extra bonus och grädde på moset blev det när dagen avslutades med att Otto faktiskt blev "provbäst" dvs dagens bästa hund i båda grupperna! Riktigt, riktigt roligt!! Husse är stolt som en tupp, med rätta, och jag solar mig gärna lite i glansen jag med. Det är kul när det går bra!

Sen vidtog en lååång hemresa i mörker och regn... Men vi hade faktiskt tur för det regnade inte mycket under dagen utan var riktigt bra "hundväder" - ca 15-18 grader och molnigt största delen av tiden.

Det blir för övrigt ingen löpträning den här veckan heller - foten har repat sig men i lördags kväll lyckades jag trampa vid sidan av pallen vid husvagnsdörren och föll handlöst - landade på högra höften... Samtidigt som jag svor över detta skulle jag försöka fånga in 2 hundar som naturligtvis skulle kolla vad matte höll på med/såg sin chans att kolla läget på campingen. Där låg jag och lyckades väl typ få tag i ett öra och en svans, tror jag. Såg antagligen oerhört kul ut - men det var mörkt så förhoppningsvis var det ingen som såg. Det känns dock inte så kul i höften, som INTE mår bra idag efter detta missöde kombinerat med gårdagens "hartrampande" i ca 5 timmar. Dessutom skulle vi över ett dike vid ett tillfälle. Gissa vad jag landade på...? Samma höft, så klart... Jag har mer ont i kroppen idag än jag hade för en vecka sen efter Tjejmilen!!