Känd mental status

Nej, det är inte jag som har varit på nån undersökning för huvet nu, ovanpå problemen med bäckenet. Det är lillebror Otto som har varit på MH dvs Mentalbeskrivning Hund. Och nej det är inget mentalTEST, det är en beskrivning av hundens reaktioner. Eftersom inte Otto hör till någon ras där detta görs särskilt ofta så finns det ju ingen "rasprofil" men det är ändå intressant att se hur hunden reagerar - och om det nu skulle bli någon start i appellspår så är i alla fall inträdesbiljetten till brukset klar nu. Helt omöjligt är det inte - busen behöver ju ha någon vettig sysselsättning under icke-jaktsäsong... (Säger jag nu, när vi precis är på väg IN i jaktsäsongen!?) Och innan någon börjar hojta om att vi "stulit" platser från bättre behövande, det var t.o.m återbud.

Jag tänker faktiskt inte lägga ut hela protokollet här, det kommer ju tids nog att kunna beskådas på SKK Hunddata för den som är intresserad (och som vet vad Otto heter "egentligen" - ha, där har ni lite att fundera på). Sammanfattningsvis så reagerade han i alla fall sunt och bra i alla situationerna. Ungefär så här gick det i alla fall: Kontakt, hantering och lek - jamenvisst, människor är kul och leker gör jag. Lilla bytet - springa efter trasa och "ta den", jamenvisst! Det här var ju störtkul... Passivitet - tycker det är lite konstigt att husse står still mitt i skogen, så brukar vi aldrig göra. Faktiskt satte han sig en stund och försökte med kontaktbeteende dvs titta upp på husse. Avståndsleken - störtlöjligt, sa Otto och tog en egen tur i omgivningen. Den där gubben som hoppade runt, brydde han sig inte mycket om... Överraskningen, dumpe/overallen - här blev han faktiskt lite arg! Men det gick fort över och inga kvarstående rädslor. Skramlet - undanmanöver men snabbt fram o kollar av, inga kvarstående rädslor där heller. Spökena - sitter och kollar men inga "stora" reaktioner alls. Skotten - kollar men återgår till lek.

Efter hemkomst tog jag fram Birks gamla protokoll och jämförde. Min känsla var att deras reaktioner var ganska lika och med tanke på att de är nära släkt så borde det ju faktiskt vara så. Och jo då. Med några små avvikelser så satt kryssen på samma ställen.

Vi stannade också och tittade på hunden efter Otto, en riesen-tik som verkade väldigt trevlig. Dock orsakade skotten en del trubbel. Ägarens kommentar "den har aldrig varit skottberörd förut" känns det som att man har hört förut i såna här sammanhang... Det många inte tänker på är att hunden kanske inte har varit belastad på samma sätt tidigare innan den har hört skott.

Värre när det gällde skotten var det väl egentligen för den hund som redan på parkeringen fick sådan panik när de sköt för föregående hund, att den vid tredje smällen slet av kopplet. Det är så tråkigt att se sådana hundar - jag tycker synd om hunden!! Och egentligen ägaren också, att ha en fungerande vardag med en hund som reagerar så starkt på ljud, kan inte vara lätt. När beskrivaren kom så resonerade h*n en del med ägarna som fattade det kloka beslutet att inte genomföra beskrivningen idag. Hunden var då fortfarande väldigt stressad av skotten och hade tydligen en del problem även i vardagen när det gällde oväsen m.m. Och den hade de tänkt avla på (obs - ej bruksras den heller) men det var tydligen omöjliggjort redan pga något fel med livmodern. Man upphör aldrig att förvånas över vad folk glatt använder i avel för icke-arbetande raser.

Resten av dagen har gått åt till att handla - mat måste vi ju ha, leverera en försenad födelsedagspresent till Bs systerdotter, gå promenad med hundarna och... ja sen har vi faktiskt slappat en del också! Man behöver göra det ibland, hävdar jag.

Har en liten vag plan på en ny rabatt i trädgården, det är ju så här års man ska plantera rosor, perenner och inte minst alla vårlökar som tulpaner... Presenterade idén för B som i alla fall inte sa tvärt "nej"!! Ska skissa lite på vad jag tänkt mig så får vi se om jag "får" börja gräva imorgon. Misstänker att Otto gärna hjälper till...