Back in business... och utan skyddsnät...

Jahapp, kiropraktorns bedömning igår var att jag behöver en behandling till (på torsdag), sen är vi nog klara med varandra (för den här gången, är det nog säkrast att tillägga). Idag känner jag faktiskt nästan ingenting längre. Helt fantastiskt egentligen att det kan gå över så snabbt när man väl kommer under behandling! Skönt att det var hyfsat lätt åtgärdat när jag väl tog mig i kragen. "Note to self": Nästa gång jag ramlar och slår mig, ska jag gå till kiropraktorn direkt. Så det så.

Jag kan glömma att vara med på BKs agility-KM på torsdag har jag konstaterat, det verkar dumt att belasta kroppen så pass redan. Vidare överväger jag kraftigt att ringa återbud till lydnadstävlingen jag är anmäld till på söndag. Har ju inte kunnat träna och med tanke på hur det gick senast vill jag nog gärna få till ett par pass innan vi "försöker igen"...

Nu ikväll har jag påbörjat ett litet "projekt" som känns lite som att kasta sig ut utan skyddsnät. Nåja, inte bokstavligen nu då. Pga diverse "diskussioner" inom HU-klubben så råder det akut instruktörsbrist. JAG tänker i alla fall inte "böna & be" när vissa högljutt förklarat att "jag ska då inte hålla några fler kurser". Vi har alltså inte direkt annonserat höstens kurser särskilt mycket, men vissa grundläggande saker kommer det ändå alltid anmälningar till. Valp- och unghundskurser - det löser sig, men sen var det det här med nybörjaragility... Efter lite olika turer landade det i att jag nu ska ge mig på att hålla agilitykurs för första gången i mitt liv, tillsammans med A. Jag vikarierade ju lite i våras på BK vid ett tillfälle, men nu handlar det alltså om en hel kurs. Eftersom nybörjarkursen mest handlar om att lära in de olika hindren - dock INTE klätterhindren dvs balansen, A:et och vippen/gungbrädan - och få hundarna att tycka att det är roligt, så känns det inte oöverstigligt. Jag har ju ändå lyckats få hyfsad fart på min egen hund, till slut...

Kvällens övning var en "förkunskapskontroll" - vi ska inte syssla med hunduppfostran på agilitykurserna hävdar jag stenhårt, det ska göras vid andra tillfällen. Alltså måste vi se att det finns någon form av samarbete mellan hund och förare, att hunden kan vara lös, är hanterbar och att den inte är rabiat mot andra hundar. Det var 8 st kallade, 5 kom. Ingen av hundarna försvann till skogs, försökte bita fingrarna av oss eller gjorde allvarliga utfall mot de andra hundarna. Så det blir en lagom liten grupp! De flesta av deltagarna verkade duktiga och hundarna var följsamma så det här kan bli riktigt roligt. Extra kul att vi har en riktigt ung tjej med (9 år - och hunden är 8 år, men det märktes inte...), vars mamma var lite osäker på hur det skulle gå... Hunden är i "rätt" storlek dvs en liten modell och tösen är uppenbarligen en naturbegåvning! Det kommer att gå hur bra som helst, konstaterade vi. "På riktigt" börjar vi kursen om en vecka. Det här kan bli riktigt kul!

Imorgon är det meningen att jag ska ha möte med min nya "uppdragsgivare" på jobbet. Börja rota bland träden i den där stora skogen av projekt som vi har... Tja, det blir nog kul det här. Hoppas jag...!