Tillbaka i cyberrymden

En veckas semester och den har varit totalt datorbefriad. Faktum är att B vid ett tillfälle innan vi gav oss iväg, hade funderingar på om vi skulle ta datorn med oss - "om vi får tag på ett trådlöst nät". Men vi kom fram till att det kunde vi faktiskt klara oss utan.

Semesterveckan har stundtals varit lite hektisk... Vi började med att köra upp med husvagnen till Kosta, eftersom planen var att snurra runt lite i Glasriket i år. Eftersom vi också anmält lillebror till Världsutställningen i Stockholm så blev det lite logistikplanering som slutade med att vi - som nyss nämnts - började med att köra upp till Kosta med vagnen. Vi parkerade den på campingen i Kosta, övernattade och körde sedan vidare mot Stockholm utan husvagn. Eftersom vi ju faktiskt har mina föräldrar och även bror o svägerska i den änden av världen, brukar boendet lösa sig utan husvagn. Ja förresten, hos bror o svägerska tror jag nog egentligen inte att vi är välkomna att övernatta för de har katt. Men föräldrarna har fortfarande kvar den stora villan jag växte upp i, så där finns utrymme för oss och 2 hundar.

På söndagen den 6 juli var det så dags för mig och lillebror att inträda i ringen på Stockholmsmässan. Innan entrén hade vi träffat en halvbror - som också heter Otto! De var faktiskt väldigt lika, så det verkar som att pappa Eskil ärver ned utseende väldigt starkt. Otto var yngst i jaktklassen med sina knappa 2 år och det var ett starkt "startfält" så vi hade väl inga direkta förhoppningar på någon framskjuten placering - vi var ju mest där för att det är en "en gång i livet" chans att ställa ut på en världsutställning. Det är alltså detta jag och Otto har "tränat" för. Springa snygg och stå stilla... Lite förvånade blev vi dock när vi blev utskickade ur ringen med ett blått band! Det var lite andra bedömningsregler än på "vanliga" svenska utställningar, men i princip var kvalitetspriserna desamma. Den hund som för ett år sedan håvade in ett CK i juniorklass, bedömdes av den danske domaren alltså som en "tvåa"... Sammanfattningsvis var det väl fronten och "något lättbyggd" som vi åkte på. Jag har noterat att framtassarna för tillfället tenderar att vara "fransyska" dvs lite utåtriktade. Och när domaren själv kom och lyfte och pillade på hunden, gick det ju inte att dölja... Det var en väldigt omsorgsfull och noggrann domare som skrev en fyllig kritik får jag säga, det tycker jag annars det ofta är lite si och så med på kennelklubbsutställningar. Jag funderar nu på om vi, i rent "studiesyfte", ska försöka hitta den domare som dömde ifjol och ställa för denna igen vid tillfälle. "Fransyskheten" lär kunna "rätta till sig" när det kommer mer muskler på hunden, "har jag hört". Nåja, vi hade samma hund med oss hem som när vi åkte dit och det var huvudsaken. Det var nog en ganska omtumlande dag för Otto också, vi åkte nämligen pendeltåg till och från mässan för att undvika parkeringsproblem m.m. Och inomhusutställning har han ju heller inte varit på innan.

Det som var lite förvånande var att det inte kändes särskilt "trångt". Troligen berodde detta på att den vanliga "hundintresserade allmänheten" kunde sprida ut sig över 4 dagar, istället för 2 som på "Stora Sthlm" i december. DÄR kan det vara rejält trångt. Ja, även för oss mer specialintresserade fanns det ju fler dagar att "välja på" så att säga. Vi träffade förhållandevis få hundbekanta och det beror säkert på att många redan varit där de tidigare 3 dagarna. Eller helt enkelt var på semester i andra delar av landet...

På måndagen rullade vi tillbaka söderut och sedan har vi tillbringat några dagar med att titta på glasbruk, promenera med hundarna, husse har fiskat (och drog faktiskt upp middagen en kväll) och jag har läst böcker. Lagom slappt alltså.

Igår körde vi i alla fall hem igen, bygget drar ju lite... På en vecka hinner det hända mycket i trädgården upptäckte jag - hallonen som börjat mogna när vi åkte, är nu nästan övermogna och de nyplanterade klematisplantorna har börjat blomma! Sniglarna har vaknat till liv också, dessvärre. Det har regnat mycket medan vi var borta.

Idag har husse mest ägnat sig åt bygget, jag tog med hundarna på en joggingrunda på förmiddagen. På kvällskvisten har även jag och Hampus varit ute på fotbollsplanen här bredvid och tränat lite fritt följ och ruta. Jobbade på starter och raksträckor under fria följet - där finns en del att göra vad gäller uthålligheten... Rutan körde jag på ganska långt avstånd och med stora koner (har inga regelmässiga) och vad hände... Jo han sprang glatt ut och ställde sig vid en kon... detta upprepades 2-3 ggr innan polletten ramlade ner! Och ja - det låg en target på plats, om än liten... Med tanke på att detta moment gick lysande (med kommendering) på torsdagsträningen innan vi åkte på semester så börjar jag ju ibland undra om hundkraken börjar bli senil eller nåt. Han börjar ju trots allt bli till åren, lille Hampe-stampe...