En "jaktänkas" bekännelser

Som nog de flesta läsare förstått så brinner B för det här med jakt - klart det när man har en jakthund... Fast jag tror jakten kom först och hunden sen i hans fall. Eller som en av våra tidigare hundars uppfödare uttryckte saken: "Med jakten kom det en vettig anledning att skaffa hund" (eller något i den stilen).

Jag var ju klart införstådd med detta intresse och har inga större problem med det, tvärtom. Det betyder ju att jag kan lalla runt på helgerna och göra lite vad jag vill - typ träna hund och städa... (Det sistnämnda dock mer av nöden tvunget än att jag "vill" i o f s.)

Just nu är jag dock lite lätt blockerad, då husse inte har fått på vinterdäcken på sin bil så lånar han min = jag är strandsatt i hemmet. Promenader och eventuell hundträning får alltså bedrivas på hemmaplan.

En annan sak som är liiite småjobbig är ju att det är svårt att beräkna tider för måltider, jakt är ju liksom inte direkt något som man kan avsluta på ett fast klockslag. Är hunden ute i skogen så måste den ju komma tillbaka innan man kan köra hem, helt enkelt.

När detta dessutom ska kombineras med ombyggnad av huset så blir det lätt lite stökigt. När jägaren ringer hem och är på hemväg (nyss) och jag tror att "hurra, nu kan jag sätta igång med maten" - så säger han "jo jag tänkte gå ut och måla lite när jag kommer hem"... Jahapp, så var det med den middagen - jag som är hungrig. NU!!!