I feel the earth move...

...under my feet...
Var det inte så nån gammal disco-dänga gick?!

Vi var nog många som satte morgonkaffet/teet i vrångstrupen, eller vaknade under något dramatiska former, i Skåne idag. Sveriges största jordskalv på ca 100 år skakade om oss ganska rejält. Första reaktionen hemma, när det började ”mullra” och kännas var ungefär att ”men, sopbilen ska ju ha varit här igår”. För de första skakningarna kändes ungefär som när en lastbil kör in på vår lilla vägstump därhemma. Den riktiga ”smällen” var dock som att lastbilen kört in i huset och då började vi ju ana att det var något annat…


Detta är ju helt klart dagens samtalsämne i alla fall – var var du, vad gjorde du, kände du det…?

Igår kväll ägnade jag mig åt att skriva årets julkort – som legat klara därhemma ett par veckor. Tänk att det alltid ska bli i sista sekunden. Och så beställde jag husses julklapp. Nu gäller det bara att a) leverantören håller den utlovade leveranstiden om en vecka, jag hittade inte något om att det skulle vara någon förändring för att det är jul, samt b) hitta ett sätt att se till att han inte hittar den i postlådan. Tror jag ska konspirera lite med en av grannfruarna och höra om hon kan kolla vår låda lite den närmaste veckan.

Det blev en hundpromenad i mörkret också, jag är så glad åt min pannlampa och reflexväst. Nu rör vi oss ju inte så hemskt mycket på trafikerade vägar, men i alla fall bitvis och då är det skönt att veta att vi syns. Kom på att vi någonstans ska ha koppelreflexer liggande också, får ta och leta upp dem! Frågan är om jag lyckas för det är ju ett lätt kaos hemma vad gäller prylar.