tisdag, december 02, 2008

Agilityträning!

I ett anfall av träningsiver, lovade jag glatt att alla kursare som vill, kan få komma och träna på tisdagarna. Lite riskabelt då vi skulle kunna bli uppåt 20 st om alla kommer, men jag räknade väl iskallt med att inte alla skulle kunna.

Vädret idag lämnade väl en del övrigt att önska. Skånsk december = någon form av blötsnö - mer regn än snö men ändå så att det blev kvar på backen...? Möjligen blev en eller två avskräckta pga detta? Vi var i alla fall totalt 5 tappra som bar hinder och byggde bana, som sedan kördes enligt principen att var och en själv fick välja om man ville träna en viss del, eller delar, eller köra hela banan. Det var jag och M som är lite mer rutinerade och 3 ekipage från nybörjarkursen. Kul att det kom några i alla fall!! Det här kan nog bli bra, bara de står ut med vädret så här års.

Hampus gjorde några riktigt hyfsade insatser men som vanligt är han seg i starten men kommer igång på slutet. Vid ett tillfälle klantade jag till det ordentligt och drog honom med mig "ur" en tunnel. Han var NÄSTAN inne i den när jag tog ett steg i sidled en millisekund för tidigt och fick hunden med mig mot nästa hinder. Tajming, tajming! Så lätt i teorin och så svårt i praktiken.

Otto fick också vara med (husse jobbade över så vi möttes nån kilometer hemifrån när jag körde till klubben). Han ÄLSKAR sina klätterhinder, så när balansen stod till vänster om den ovannämnda tunneln, där det var meningen att man skulle svänga höger - blev det överslag i den lilla hjärnan. FLERA gånger... Annars tycker jag de flesta hundar brukar lära sig hur banan går på andra-tredje försöket men inte Otto inte...! Han är för söt ändå, som tur är. Och "tål" att matte säger till på skarpen. Hade det varit Hampus, så hade jag kunnat sluta träna där och då.

När jag kom hem från jobbet höll jag på att göra en riktig praktvurpa i blötsnön - blanka sulor på skorna... Det slutade med ett försök till en spagat (vilket jag aldrig kunnat göra) vilket i sin tur ledde till att något knakade till i ljumsken. Urk. Troligen en sena som fick lite stryk. Och jag som tänkte försöka komma igång och springa lite igen nu när hostan börjat släppa. Vi får se hur det känns imorgon...

2 kommentarer:

Anonym sa...

En till som älskar balanshinder. Jag känner en schäfer som är tokig i både sådana och tunnlar... :) Hoppas det inte är allvarligt med ljumsken.

Bibbi sa...

Även Hampus gillar klätterhinder, men Otto är precis helgalen i dem. Tunnlar blev snabbt vår "gästkursare" Os hund Rs favvis. Vi anklagas numera för att ha förstört hans framåtsändande i brukslydnaden - säger husse "framåt" och det finns en tunnel i färdriktningen, så springer hunden dit!! Han lärde sig snabbt i alla fall...

Och det är nog nån lättare sträckning i ljumsken bara, så det ska nog ge sig rätt snabbt.