Läst x2

I högen från Lazers "mormor" K, hittade jag Viveca Stens "I den innersta kretsen" och eftersom vi såg TV-serien som byggde på den första boken (I de lugnaste vatten), frångick jag den princip jag brukar försöka att följa (med ett undantag, har jag märkt - Anne Holt...); att läsa böcker i kronologisk ordning.

Återreferaten till den tidigare historien fick mig att förstå att TV-serien kanske inte var helt trogen boken... Historien är fångande, man vänder blad efter blad - men jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om deckare av den här sorten, där författaren förser oss läsare med ledtrådar till vem som är mördaren, så att vi faktiskt kan ha en chans att lösa fallet innan hjältarna i boken gör det. Knepigt. Dessutom känns det som att delar av den personliga utvecklingen hos polishjälten och hans väninna känns som att den kommer att följa formulär 1A, om ni (och författaren) ursäktar. Nåja, jag har ju inte läst tredje boken ännu, så jag ska ju inte säga att det blir så men... (Jag kan fortfarande svära lite över att Stieg Larsson gick i fällan att låta Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander ha en sexuell relation, jag undrar liksom om det verkligen tillförde något?!)

I högen med "icke-deckare" har sedan bokbytet i somras legat en liten tunn bok: Hunden av Kerstin Ekman. En kort men intensiv berättelse om den lilla valpen som hamnat under en granrot - hur han hamnade där och hur hans liv fortsätter. Som hundägare är det svårt att inte bli berörd... Och med bara dryga 100 sidor så läste jag ut den på den timslånga flygresan hem i onsdags. Behändigt!