Måste man hålla på med "allt"...?

Lite nu och då ibland så undrar kollegor till mig om man "måste" vara så engagerad som jag är, om man skulle få för sig att skaffa hund. Nej, det måste man inte. En god bit av mitt engagemang i hunderiet handlar ju snarare om att jag är "föreningsnörd" sedan typ 25 år tillbaka (nu i dagarna är det 25 år sedan jag var på mitt allra första årsmöte i en förening, det var på den tiden Sollentuna Kanotsällskap som gällde...). Exakt varifrån denna nördighet kommer vete gudarna för jag är inte född in i föreningslivet på något sätt (det finns ju vissa som "ärver" sitt engagemang från engagerade föräldrar - men i ärlighetens namn tror jag egentligen att det är ganska få sådana jag har träffat på under åren...).

En sak som jag till och från reflekterar över när det gäller SBK och verksamheten på de lokalklubbar där jag har varit (och är) aktiv är att det lätt tenderar att bli så att "alla" ska hålla på med "allt". Det är möjligt att jag har berört detta här i bloggen tidigare, men återigen känns det aktuellt. Frågan är om det verkligen är bra för verksamheten? Ibland känns det som att man ska helst sitta i styrelsen, och minst någon kommitté/arbetsgrupp (tidigare sektor), vara tävlingsledare, domare, instruktör, mentalfigurant och testledare/beskrivare - och så inte minst naturligtvis aktivt träna och tävla med sin egen hund. Och OM man nu har någon extraordinär verksamhet i klubben, typ loppis, sälja bingolotter eller vad det nu må vara, så SKA man så klart vara med där också.

Det jag emellanåt funderar över är om vi inte hade tjänat på att låta folk göra "bara" en sak - och göra den riktigt bra. Jag menar, det borde väl vara bättre för klubbens verksamhet (och inte minst våra egna hundars välbefinnande, åtminstone jag har med jämna mellanrum dåligt samvete för att jag lägger för lite tid på min egen hundträning och istället sitter på möten eller vid datorn eller är ute och förbereder nån tävling...), om vi hade 10 personer som var riktigt bra på att t.ex. lägga spår för tävling - och tillåts att göra "bara" det, men gör det jäkligt bra. Givetvis kan det ju vara så att någon av de här 10 tycker att det är skoj att göra något annat också, men ändå... Om det är 10 personer som turas om att stå i köket på tävlingar - och gör bara det, men också gör det jäkligt bra.

Nu vet jag att många kommer att säga att "jaha, och var ska du hitta alla dessa människor". Nej, det är inte helt lätt. Men jag tror faktiskt att många drar sig för att göra ens något litet, för man vet att det så lätt blir "krav" på mer, och mer, och mer engagemang.

När jag tittar på min förra klubbs styrelse och kommittéer så sitter där idag faktiskt fler människor som jag INTE känner än som jag känner. På något vis känns det som ett sundhetstecken att det på de 7½ år som gått sedan jag flyttade, faktiskt har hänt något på det området. Nya krafter kommer in och hjälper till. Även om det fortfarande finns flera av de "gamla" kvar - och en del som hade slutat när jag flyttade, har dykt upp igen... (Återfall...?) Eldsjälar i all ära men det kan bli lite farligt för en förening om man lutar sig för mycket mot ett litet fåtal personer.

Ibland hör man också resonemanget "jag gör det själv för det är enklare än att jaga folk". Jag har själv varit där... Men - det är ju egentligen feltänk 1. Det är ju ytterst få som kommer och erbjuder sin hjälp. Dock har jag hört folk säga att de känt sig glada och utvalda när de har fått frågan om att hjälpa till med något.

Och så måste man ha respekt för att föreningsarbete är något som är frivilligt och kunna ta ett nej. När jag håller kurs brukar jag säga att "jag vill veta om ni inte kan komma så jag slipper undra vart ni har tagit vägen, men orsaken till att ni inte kommer struntar jag egentligen i". De flesta av oss har jobb att sköta, man har kanske någon form av familj (om inte annat den man själv har växt upp i), hus eller lägenhet som behöver hållas i någon form av skick samt inte minst inom SBK - en (eller flera) hund(ar) att ta hand om. Kan vi inte acceptera att människor säger nej till att hjälpa till ibland, och bemöter det på ett sakligt och respektfullt sätt (utan blir irriterade och sura), lär de inte ställa upp igen...

Ja, det var dagens funderingar till kaffet. Nu ska jag jobba på en stund till!

Och ja, ibland funderar jag på att avveckla mig från allt vad föreningsengagemang heter. Men vad skulle jag då göra med all tid jag fick över? Träna hund, kanske...? ;-)