Den här helgen har det varit lite av ombytta roller här hemma. I synnerhet under jaktsäsongen så brukar det ju vara B som är borta hela dagarna och jag som är hemma - med undantag av viss hundträning eller tävling. Den här helgen har det varit jag som har varit iväg rätt mycket, känns det som?!
Igår var det söktävling på BK och jag var tävlingssekreterare. Nackdelen med den funktionen är ju att man måste vara med till "the bitter end" dvs man är i princip den som "släcker och låser"... Det var 4 startande i eliten, 1 i högre och 3 i lägre. När skogsarbetet var klart var det 2 kvar i elit, högre-hunden och 2 lägreekipage. När DAGEN var slut hade vi delat ut ett cert och en uppflyttning. Den sistnämnda till en hemmahund. Grattis K! Och mycket riktigt var det jag som låste... Tur i oturen var att B fått huvudvärk därhemma för vi skulle egentligen varit på kalas hos systerdottern, det hade blivit liiiite på håret med tiden. Hur det kunde ta så lång tid vet jag inte riktigt?!
Idag var det dags för lydnadstävling igen. Det är inte ofta jag åker hem före prisutdelningen men den här gången gjorde jag faktiskt det. Redan på platsliggningen började nämligen "strulet". Gömslet var ett plank så jag såg genom springorna när min lille hund kröp en bit?! Mycket har jag ju sett honom göra men detta?? Märkligt nog verkade tankeöverföringen funka för när jag tänkte "vad i h-e gör du" så stannade han och såg väldigt skyldig ut och blev liggande... När det väl var dags för resten av momenten var det inte mycket som funkade. I de moment där jag ska gå bredvid hunden kan jag ju just nu möjligtvis skylla på att jag haltar (fortfarande) men hoppet? Apporteringen? Nä... just det. I fjärren klappade det hela totalt ihop och jag konstaterade att "nä, vi bryter där". Jag vet faktiskt inte om domaren uppfattade det som att jag bröt helt o hållet heller bara det - sista - momentet. Stannade inte för att forska i frågan heller, som sagt.
Lite fundersam är jag ju dock. I somras kändes det ju som att det gick åt rätt håll - nu går det bakåt igen?! Det enda riktigt konkreta jag kan komma på är att de tävlingar som gick bra, var på kvällstid. Och det är klart - när tränar vi oftast? Jo på kvällarna... måste nog till en insats där.
Resten av dagen har gått åt till allt möjligt. På hemvägen från tävlingen stannade jag på "den stora plantskolan" och det blev som vanligt dyrt... Lite höstprydnader till trädgården. Försökte också hitta en ny vattenkokare, den gamla la av i torsdags. Det projektet får dock fortsätta ett tag.
När det gäller min stackars höft så blev jag riktigt betänksam under fria följet. 5-6 steg (eller vad det nu var) språngmarsch kändes riktigt illa. Nästan så jag börjar undra om det är något som är riktigt trasigt... i övrigt känns det ändå bättre så ett visst hopp finns där. Ska plocka av B numret till hans kiropraktor och beställa en tid. Måste bara få koll på hur den närmaste veckan kommer se ut jobbmässigt. Vilket förhoppningsvis klarnar imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tror säkert att vissa hundar påverkas väldigt av vilken tid man normalt tränar. På Iza kan jag inte påstå att jag märker någon direkt skillnad men jag fasar för första tävlingen med morgontrötte Karlsson. ;-)
Skicka en kommentar