Snabba ryck

Någon gång i våras började vi så smått titta på ny TV. B konstaterade nämligen att den befintliga har han haft i ca 17 år så "det är nog bara en tidsfråga innan den havererar totalt". I söndags började den bete sig lite lätt märkligt... Allt "minne" somnade in så fort TVn stängdes av! Att börja pilla med språk- och kanalinställningar varje gång man ska titta på TV känns liiiite knöligt - även om den egentligen fungerade i övrigt. Igår eftermiddag ringde alltså B mig, precis när jag var på väg att packa ihop och gå från jobbet: "Nu åker vi och köper en ny TV".

Sagt och gjort. Turné hos de större elektronikkedjorna utbröt. Och noggrann utfrågning av säljare. Ett och annat har jag väl lärt mig av att jobba med ett gäng... hrm, förlåt kära kollegor för jag vet att en del av er läser här ibland... "tekniknördar".

Dessutom behövde vi en ny vattenkokare, den gamla la av i förra veckan och eftersom jag är tedrickare så känns det väldigt tomt utan den! Där hade jag dock grundat med en del efterforskningar i helgen så det var rakt in på en viss butik och plocka åt sig exakt den jag ville ha.

Till slut slog vi i alla fall till även på TV-området. Problemet var bara att det blev ju en följdeffekt av detta - vi måste ha en ny bänk. In på det stora möbelvaruhuset också (det där med platta paket, ni vet). Eftersom vi har lite begränsad yta i huset så var det ju inte "bara". De flesta TV-bänkar ligger på 120 cm... Till slut nosade B upp en som var knappa metern (fick precis plats), riktigt snygg och dessutom billig!

Resten av kvällen ägnade B åt att montera TV-bänk och packa upp TV. Otto och Hampus lekte med pappkartongerna, framför allt till bänken, och jag tittade mest på och kom med glada tillrop. Någonstans i leken med pappkartongerna så slank en av mina skor med... ingen innersula kvar, hm. Tur i oturen var väl att just det paret ändå var "på väg att ta slut". Så kan det gå när leken blir för vild.

Idag på morgonen kom Otto på att det stod en STOR tom papplåda i vardagsrummet (den som TVn var i). Han var för söt när han verkade fundera på hur han skulle attackera denna "leksak". Det finns ju en övning inom klickerträning, när man ska få hundar som inte är vana att "ta egna initiativ" att göra just det, som kallas "101 saker man kan göra med en låda". Hampe har gjort den ett antal gånger vid det här laget - som demo-hund. Otto är knappt inklickad och har ännu mindre gjort låd-övningen. Ändå funderade han alltså över vad man kunde ha denna kartong till!