Eco-driving – och lite tokig måste man vara

Det har ju på senare tid varit mycket snack om sk eco-driving dvs att man ska köra så miljövänligt som möjligt, genom att t.ex. inte accelerera snabbt, bromsa kraftigt osv. Med det nu rådande väglaget i Skåne så finns det inte mycket att välja på annat än eco-driving. Bästa sättet att ta sig fram är att hålla rejäla avstånd till medtrafikanterna (i ärlighetens namn är jag mer orolig för att någon annan bilförare ska göra någon “panikgrej” än för underlaget jag kör på), undvika stora rattrörelser och – ta det lugnt med gas- respektive bromspedal! Så här långt har det funkat.

För övrigt så måste man inte vara tokig för att vara med i vår BK men det underlättar. Igår hade vi återigen hönsinsamling – i ca 12 minusgrader. Kylan var nog ändå inte värst, det var det faktum att transportbilarna fastnat på vägen pga en trafikolycka och alltså var ett par-tre timmar sena. Normalt sett ska de vara på plats och avlastade när vi kommer. Lite ont i axlar, armar och nacke har jag idag – det positiva är ju att man inte behöver gå på gym… Idag så hade SMHI utfärdat klass 1-varning, men det hindrade inte agilitygruppen. I 1 dm snö sprang vi efter bästa förmåga. Accelerationen hos förarna var inget vidare! Kvällens huvudnummer var dock tårtan som M varit och införskaffat. (Och det här med “man måste inte vara tokig men det underlättar” – när jag på 90-talet jobbade i “Idrottens Hus” var det vid ett tillfälle en intervju med en person som jobbade på Riksidrottsförbundet – RF – i deras tidning "Svensk Idrott", vederbörande konstaterade då att “man MÅSTE inte vara idrottsintresserad för att jobba här, men det underlättar”. På den tiden var det nästan tjänstefel att inte ha sett Sportnytt. Det gör jag ytterst sällan numera…)