Sårskada, eller....

Ikväll var det i sedvanlig ordning dags för agilityträning. När jag kom ut med Otto på planen så fick jag se - ett stort läskigt sår på "kanten" av buken?! Var kom det ifrån, liksom? Eventuella krigsskador från eftersöket borde jag ju ha märkt när jag spolade av honom vid hemkomsten, vad har han nu varit på i trädgården - ja tankarna snurrade. Det var lite svårt att få full koll på vad det var eftersom det var blodigt, pälsigt och eländigt. Som tur är har vår "husveterinär" öppen mottagning på just tisdagkvällar, så husse tog Otto och körde dit. Det var inget direkt livshotande, visade det sig. Han hade rivit hål på en fästing!! Nästan lite pinsamt, kan jag tycka. Ännu en "note to self" - lägg en sax i bilen så att det går att klippa rent runt eventuella sår! (Förband har jag redan i både bil och träningsryggsäck)

I brist på egen vuxen hund att träna med fick jag låna labradoren S och springa ett varv. Hon tyckte nog att jag var väldigt petig på kontaktfälten (jag hävdar att matte till S är lite för slarvig där emellanåt)... Annars var det en "lätthandlad" och lyhörd hund, inget snack om den saken. Dagens bana var väl heller inte supersvår (bortsett från slalomingången som stökade till det för många av ekipagen). Lazer fick springa lite kort tunnel och fortsätta med slalomingångarna. Jag jobbar alltså enligt principen att försöka få honom att gå in i ingången utan att jag visar med händerna, möjligen styr jag lite genom hur jag rör mig mot första pinnen. Det verkar börja ramla ner en pollett som jag var inne på redan igår, för nu börjar han aktivt söka sig mot pinnarna. Ett par försök resulterade i "fel" ingång, då blir det ingen belöning och man ser nästan hur de små kugghjulen jobbar i den lilla cocker-hjärnan!