Spår och agility

Igår kväll var det näst sista gången på valpkursen och den ägnades åt spårövningar. Eftersom några deltagare har hoppat av och ett antal av resterande hade förhinder, så var vi bara 4 deltagare i skogen. Inte oväntat fick jag vara "demonstrationsobjekt"... Lazer har ju faktiskt inte spårat innan, men jag var ganska säker på att det skulle gå bra eftersom han är väldigt "markbunden" i vardagslivet. Tyvärr trasslade vi in kopplet i en rishög precis innan leksaken som var slutet, så han travade förbi den när jag till slut trasslat loss oss, men spårade gjorde han klockrent. Härligt att se! Efteråt när vi kom tillbaka på klubben fick han springa lite i en kort tunnel på agilitybanan, med viss assistans av L. Jag borde nog börja tänka lite mer strukturerat när det gäller träningen av den lille, men - han är ju bara valp!!

Ikväll återstartade vi träningsgruppen i agility eftersom kursen som blockerat tisdagarna tog slut förra veckan. Det var inte så många på plats och Otto visade sig inte från sin bästa sida... Var på väg rakt in i en fortsättnings-allmänlydnadskurs - letandes efter husse, som för omväxlings skull faktiskt följde med till träningen. Att hundar skulle ha dåligt färgseende tror jag inte på, detta är inte första gången jag varit med om en hund som tagit sikte på någon med en "liknande" jacka som husse! Till slut fick vi väl till något halvhyfsat men det kändes över lag hafsigt och ostrukturerat. Suck. LÅNGT ifrån den fina känslan i Höör för några veckor sedan. Idag kom förresten också mitt instruktörsbevis som agilityinstruktör med posten. Hm, hoppas jag är bättre på att lära ut än vad jag idag kände mig som hundförare. Låter som en dålig ursäkt men det funkar faktiskt inte riktigt bra när husse är med, Otto ÄR husses hund...

Har läst ut en bok också, reflektion om den kommer separat...