Ett kök–och lite spår…

Helgen har gått i köksbyggets tecken. Igår var mina insatser framför allt att a) köra till återvinningsgården med diverse tomkartonger (det blir mååånga såna av platta paket från Ikea), b) passera en av ortens elfirmor och köpa en säkring tills dess att svärfar (elektriker, det är SÅ praktiskt att ha yrkesmän i släkten) skulle komma hit och koppla in det elektriska samt c) köpa mer foder åt Otto. På punkten c) hade jag lite tur, butiken har egentligen lördagsstängt, men dom var där och – städade! Så när jag var och ryckte i dörren kom ägarinnan studsande och sa “jamen kom in, så fixar vi det”.

Resten av dagen ägnade jag till stor del åt att “vara till hands” för köksbyggaren B. En timme var jag ute på tomten och röjde lite (det som göms i snö kommer som bekant upp i tö) och då var hundarna med mig ute… det var dagens motion för dem och mig. Eftersom vi befinner oss i läget “kaos” pga köksbygget så har det inte varit lönt att försöka göra så mycket av mina vanliga helgsysslor, och eftersom jag skulle vara “tillgänglig” så blev det att sätta sig i soffan och läsa – för att sen släppa tidningen och studsa upp när så behövdes. Det blev alltså en ofrivillig slappardag, nästan!! Rätt nyttigt antagligen.

Idag var det skogsträning inplanerat, eftersom det var visst läge på att försöka vara hemma och assistera även idag, så hade jag föreslagit spår idag med. Sagt o gjort, spår la vi och spårade gjorde hundarna. Lazer har som sagt lite bråttom och det är lite smått yvigt. Idag ökade vi på längden lite och la in en liten böj på mitten (bananform). Tror vi ska öka tid och lägga in något föremål till nästa gång.

Resten av dagen har gått i köksbyggets tecken och nu har vi en fungerande diskmaskin installerad, så nu börjar ordningen återställas. Skönt!!!

Måste man hålla på med "allt"...?

Lite nu och då ibland så undrar kollegor till mig om man "måste" vara så engagerad som jag är, om man skulle få för sig att skaffa hund. Nej, det måste man inte. En god bit av mitt engagemang i hunderiet handlar ju snarare om att jag är "föreningsnörd" sedan typ 25 år tillbaka (nu i dagarna är det 25 år sedan jag var på mitt allra första årsmöte i en förening, det var på den tiden Sollentuna Kanotsällskap som gällde...). Exakt varifrån denna nördighet kommer vete gudarna för jag är inte född in i föreningslivet på något sätt (det finns ju vissa som "ärver" sitt engagemang från engagerade föräldrar - men i ärlighetens namn tror jag egentligen att det är ganska få sådana jag har träffat på under åren...).

En sak som jag till och från reflekterar över när det gäller SBK och verksamheten på de lokalklubbar där jag har varit (och är) aktiv är att det lätt tenderar att bli så att "alla" ska hålla på med "allt". Det är möjligt att jag har berört detta här i bloggen tidigare, men återigen känns det aktuellt. Frågan är om det verkligen är bra för verksamheten? Ibland känns det som att man ska helst sitta i styrelsen, och minst någon kommitté/arbetsgrupp (tidigare sektor), vara tävlingsledare, domare, instruktör, mentalfigurant och testledare/beskrivare - och så inte minst naturligtvis aktivt träna och tävla med sin egen hund. Och OM man nu har någon extraordinär verksamhet i klubben, typ loppis, sälja bingolotter eller vad det nu må vara, så SKA man så klart vara med där också.

Det jag emellanåt funderar över är om vi inte hade tjänat på att låta folk göra "bara" en sak - och göra den riktigt bra. Jag menar, det borde väl vara bättre för klubbens verksamhet (och inte minst våra egna hundars välbefinnande, åtminstone jag har med jämna mellanrum dåligt samvete för att jag lägger för lite tid på min egen hundträning och istället sitter på möten eller vid datorn eller är ute och förbereder nån tävling...), om vi hade 10 personer som var riktigt bra på att t.ex. lägga spår för tävling - och tillåts att göra "bara" det, men gör det jäkligt bra. Givetvis kan det ju vara så att någon av de här 10 tycker att det är skoj att göra något annat också, men ändå... Om det är 10 personer som turas om att stå i köket på tävlingar - och gör bara det, men också gör det jäkligt bra.

Nu vet jag att många kommer att säga att "jaha, och var ska du hitta alla dessa människor". Nej, det är inte helt lätt. Men jag tror faktiskt att många drar sig för att göra ens något litet, för man vet att det så lätt blir "krav" på mer, och mer, och mer engagemang.

När jag tittar på min förra klubbs styrelse och kommittéer så sitter där idag faktiskt fler människor som jag INTE känner än som jag känner. På något vis känns det som ett sundhetstecken att det på de 7½ år som gått sedan jag flyttade, faktiskt har hänt något på det området. Nya krafter kommer in och hjälper till. Även om det fortfarande finns flera av de "gamla" kvar - och en del som hade slutat när jag flyttade, har dykt upp igen... (Återfall...?) Eldsjälar i all ära men det kan bli lite farligt för en förening om man lutar sig för mycket mot ett litet fåtal personer.

Ibland hör man också resonemanget "jag gör det själv för det är enklare än att jaga folk". Jag har själv varit där... Men - det är ju egentligen feltänk 1. Det är ju ytterst få som kommer och erbjuder sin hjälp. Dock har jag hört folk säga att de känt sig glada och utvalda när de har fått frågan om att hjälpa till med något.

Och så måste man ha respekt för att föreningsarbete är något som är frivilligt och kunna ta ett nej. När jag håller kurs brukar jag säga att "jag vill veta om ni inte kan komma så jag slipper undra vart ni har tagit vägen, men orsaken till att ni inte kommer struntar jag egentligen i". De flesta av oss har jobb att sköta, man har kanske någon form av familj (om inte annat den man själv har växt upp i), hus eller lägenhet som behöver hållas i någon form av skick samt inte minst inom SBK - en (eller flera) hund(ar) att ta hand om. Kan vi inte acceptera att människor säger nej till att hjälpa till ibland, och bemöter det på ett sakligt och respektfullt sätt (utan blir irriterade och sura), lär de inte ställa upp igen...

Ja, det var dagens funderingar till kaffet. Nu ska jag jobba på en stund till!

Och ja, ibland funderar jag på att avveckla mig från allt vad föreningsengagemang heter. Men vad skulle jag då göra med all tid jag fick över? Träna hund, kanske...? ;-)

En ljudbok till handlingarna

Jag har ju normalt sett, som jag nämnt tidigare, någon slags ambition att läsa böcker i kronologisk ordning, om de ingår i någon slags serie. I ett fall har jag dock totalt misslyckats med detta och det är när det gäller Anne Holt och hennes böcker om Hanne Wilhelmsen – och senare även Inger Johanne Vik.

Nu var det “Bortom sanningen” som hamnade i cd-spelaren omväxlande hemma och i bilen. Det är boken där vi börjar få lite inblick i Hannes förflutna – familjeförhållanden och uppväxt. Samtidigt pågår utredningen av ett kvadrupelmord, vilket naturligtvis håller Oslopolisen sysselsatt… Tre av de fyra döda hör till samma familj och de flesta poliserna har lösningen klar för sig, att det är ett familjedrama. Men Hanne kan inte släppa den fjärde personen, som inte “hör dit”. (Plötsligt kommer jag att tänka på Brasse i “Fem myror”… krokodilen ska bort, är inte det det fiffigaste…) Samtidigt brottas hon med sina egna bekymmer. Det är knappast någon “spoiler” att konstatera att slutet blir dramatiskt, inte minst för Hanne. Kanske är det för att jag ibland har svårt att hålla koncentrationen på topp när jag lyssnar på ljudbok och diskar, eller viker tvätt, eller… som gör att jag tyckte att slutet blev lite rörigt. Sista kapitlen blev jag tvungen att lyssna på en gång till! Lite fort gick det, och rörigt blev det, på något vis. Hanne dyker upp igen i Holts författarskap, dels i “Presidentens val” som jag har kommenterar här och dels i “1222 över havet” som jag också har lyssnat på i ljudboksform men det var sommaren –09 innan jag började kommentera böcker i bloggen. (Den var lite annorlunda då den är skriven i jag-form, kan jag bara nämna.) Funderar på att ta och läsa om alla Holts böcker “från början” men det får bli ett senare projekt…

Vår i luften men 14 minusgrader??

Igår bar det ut i spårskogen trots att termometern visade -14 grader på morgonen (som Lotta funderade i lördags, ska man ha medalj eller vårdintyg...?). Lazer och Z (har nu lärt mig att hunden ifråga stavas med z, inte S som jag har trott...) fick varsitt spår på ca 100 m rakt fram. Lazer markerar apporten bättre och bättre, härligt att se!! Z får en godisskål i slutet, matte har inga tävlingsambitioner utan vill mest aktivera sig och hunden och det är ju vackert så, enligt min mening! Avslutningsvis gick M med L ett lite längre spår som också fick ligga till sig lite längre. Medan det gjorde det fikade vi - och flyttade med solen efter hand... För mitt i solen, i lä, var det inte dumt alls trots morgonkylan!

När jag kom hem bar det av till Ikea, just nu är vi något av stamkunder där pga köksombyggnaden. Visst, man kan köpa hem allt på en gång, men även platta paket tar plats...

Vad ska jag bli när jag blir stor…?

Vid årsskiftet skrevs min tjänst om till större inriktning på testverksamhet, jag har varit på en 2-dagarskurs i testmetodik och lika förbaskat sitter jag emellanåt och undrar “är det det här jag ska bli när jag blir stor"? Antagligen är jag inte den enda som har “halkat in” på en yrkesbana och ibland undrar över i vilken riktning jag ska fortsätta i tillvaron. Ibland är det enskilda händelser som gör att man funderar, ibland är det en allmän… livsfilosofisk fundering, kanske jag kan kalla det? Jag har onekligen kommit ganska långt ifrån den projektassistentstjänst som jag började på när jag började på min nuvarande arbetsplats för 7 år sedan.

Såna dagar är det skönt när det råkar vara Alla Hjärtans Dag och B kommer hem med en liten blomma. Är den inte söt?!

Dessutom har orkidéerna bestämt sig för att det nog börjar bli vår och blommar om “för fullt”. Den ena har vi fått av C&J, den andra kom B hem med vid något tillfälle (kan jag ha fyllt år?). Båda är just nu nedlusade med knoppar. Hoppas det är ett tecken på en kommande vår…

Eftersom jag faktiskt en gång i tiden har bidragit till att dränka just en orkidé (det var när jag delade lägenhet med kompisen L, det visade sig att vi båda sprang och vattnade den stackars blomman, som bara blev mer och hängig), så känns det roligt att de här inte bara överlevt utan blommat om flera gånger.

Ute blåser det friska vindar och har gjort så sedan igår. Igår tillät jag mig att vara en usel hundägare och drog in alla promenader. Eftersom jag satt hemma och jobbade på eftermiddagen hade hundarna goda möjligheter att springa fritt på tomten och åtminstone Otto och Lazer gör verkligen det, springer alltså. I synnerhet liten svart “springer bara för springandets skull” som husse uttryckte det. Det är såna gånger det är väldigt, väldigt skönt att ha en tomt att släppa ut dem på. Senare på kvällen var jag allmänt frusen, lite hostig och snuvig, så jag misstänker att Bs förkylning gör vissa försök att attackera även mig. Bita ihop och inte låta sig övermannas?! Kan det fungera??

Igår lagade jag Pasta med bacon- & tomatsås, återigen “billiga veckan” från Ica. Vitlöken i receptet ströks och nån oregano hade vi inte hemma, men det gick bra ändå. Helt OK som vardagsmat och hyfsat snabblagat. På minussidan ligger, när man har ett litet kök, att det krävdes 3 kokkärl (2 kastruller o 1 stekpanna) men visst blev det godare med knaperstekt bacon än om man bara öst ner den och låtit den puttra med i såsen… går nog att blanda i annat i såsen också som t.ex. tonfisk eller tärnad skinka. Betyget blir BBB – inga smaksensationer och lite bök med 3 kokkärl men helt OK som vardagssnabbmat.

Morgonstress

Vissa dagar... skulle man inte lämnat sängen. Idag blev det totalt kaos i tillvaron, exakt vad som hände tänker jag inte gå in på i detta "öppna forum". Efter omständigheterna mår vi i alla fall bra (som det verkar). Kan bara konstatera att man ska ha hjärnan inkopplad även på morgonen och inte bara gå på autopilot...

Nån snodde min helg - igen...

Har hållit mig lite off från annat än "föreningsjobb" vid datorn i helgen. Nu är i alla fall bokslutet så klart det kan bli, väntar bara på ett värdebesked från banken...

I lördags for vi runt och kollade på kakel/mosaik till köket. Vi har vacklat lite fram och tillbaka där - mosaik eller kakel, dekorplattor, färg... Ja, lätt var det inte. När det dessutom visade sig att när vi väl hade bestämt oss (för kakel, med ett motiv + dekorplattor) så var dekorplattorna slut. Precis som när vi höll på med badrummet verkar det som att vi ligger i "bakkant" på vad som är "inne" inredningsmässigt och den här typen av dekor är tydligen på väg ut. Det hela slutade med att vi, efter typ 3 timmar, återvände till utgångspunkten och köpte den mosaik vi tittade på allra först (och har tittat på ett par gånger tidigare). När ska man lära sig att det blir inte bättre än det man först fastnar för?!

När detta projekt var undanstökat (kändes rätt dumt att flänga runt i kakelbutiker och byggmarknader när det var kanonväder ute men vi måste ju komma framåt med köket) så tog jag ut hundarna på promenad och vid hemkomst gick jag ut på åkern mittemot och la ett kort spår åt Lazer (50 meter, kanske?). Det var första gången han skulle spåra på öppen mark så det var lite pirrigt. Han har ju inte spårat jättemycket över huvudtaget men de gånger vi har provat har det ju gått bra och sist visade han ju även intresse för apport så jag "chansade" på att inte lägga ut någon leksak utan bara 2 pinnar med kanske 10 meter emellan, min tanke där är att OM han skenar över den första så finns det "en chans till" att lyckas. Jag har ju haft 3 hundar tidigare med begränsat föremålsintresse i spåret, så lite "luttrad" är jag... Det hela fick ligga till sig i ca 40 minuter och sen släppte jag på. Några små "slag" vid sidan av spåret blev det men då stannade jag bara upp och väntade. Lite verkar det som att han ska "kolla av" att det inte är nåt annat än spåret som gäller, eller hur jag ska uttrycka det. Eftersom det var öppen mark hade jag ju inte 100% koll på var apporterna låg men det hade Lazer!! Han gick kanske 30 cm förbi den första, sen såg man hur han fick den i näsan och jobbade sig fram till en fin markering, om än inte apportering ännu - men att stanna upp, aktivt leta och sen "dutta" räcker långt för mig i det här skedet. I synnerhet att intresset för att hitta finns där, med tanke på 3 tidigare spårmarodörer, känns oerhört kul! Massor av lek och godis, sen fick han sitta kvar och vänta medan jag hämtade in "reservpinnen". Måste spåra mer, måste spåra mer...

Fortsatte med projektet "nya maträtter" och lördagsmiddag blev en Tex-mex-gryta. Inte alls dum! Hyfsat lätt att svänga ihop och gott var det också. BBBB får nog betyget bli.

Igår var det styrelsemöte i HU-distriktet och förutom själva mötet som vi klarade av på en knapp timme så skulle vi stoppa papper i kuvert, klistra på adressetiketter och frimärken... till alla medlemmar i distriktet... ca 1100-1200 st... Jag har funderat på detta ett tag då det ibland känns som att informationen om aktiviteter "fastnar" hos styrelser etc. Det finns ju även medlemmar som inte är så aktiva på sin HU-klubb och kanske inte ser det som eventuellt kommer upp på anslagstavlan där. Det tog oss, 7 personer, ganska exakt 1 timme och 22 minuter att få det hela klart. Visst, det finns enklare sätt än att klistra frimärken men eftersom min företrädare på kassörsposten köpte på sig ett rejält lager för några år sen, så kändes det bättre att göra av med dem än att betala nya pengar för att köra "porto betalt" eller liknande. Nu hoppas vi bara att det här betyder att fler medlemmar får upp ögonen för verksamheten i distriktet!

När pappershanteringen var klar körde vi och åt en gemensam sen lunch (nästan alla valde plankstek i någon form) och det var inte alls dumt... Jag var mätt långt fram på kvällen!

Efter hemkomst - ut med hundarna och sen några sista justeringar i bokslutet innan jag skulle ringa revisorn. Men hon hann ringa först - om en helt annan sak visade det sig.

Och vips, så var helgen i princip över... Kan man ansöka om en 3-dagars helg, snälla???

Träning, kläder, örontrassel

Projektet "ligga med hakan i backen" för Lazers del går vidare. Jag vill ju ha det så under platsliggningen och började alltså i måndags. Utan några egentligen hjälpmedel utan bara genom att vänta ut när han spontant sänkte huvudet och belönade för det, har jag på 4 pass om ca 5 minuter vardera, kommit till ett läge då han verkligen TRYCKER huvudet i golvet! Det ÄR fantastiskt vad man kan uppnå med bra tajming och rätt belöningskriterier...! Nämnde detta på klubben under kvällen igår och då var det nån som undrade om jag inte var orolig att han ska börja snusa när jag flyttar ut momentet? Nä, varför det, om han har lärt sig att momentet är att ligga blickstilla med hakan tryckt mot marken? Givetvis kommer jag ju att få hålla koll i början och se till att fortsätta belöna önskat beteende (och inte oönskat) men jag kan inte se att det skulle bli ett problem.

Vi hade klädprovning på klubben igår också och det är ju alltid lätt kaosartat när det inte finns EXAKT de plagg som är planerade. Vi har hittat en firma som kommer att sy upp enligt våra önskemål (ja, inom vissa ramar då) men ett problem vi stötte på igår var att storlekarna upplevs som små... Vi får väl se var vi landar...

När jag kom hem upptäckte vi att Otto drabbats av blodöra. Ingen tävling i helgen, alltså. Veterinärbesök idag med tömning av vätska, kontroll av örat och diagnos öroninflammation som bakomliggande orsak. Hur fasen har vi missat DET undrar jag ju nu... Men hundar är ju ofta rätt så tåliga och jag tror att Otto hör till det extremt tåliga släktet, så han har nog inte "sagt" särskilt mycket. Fördelen med det inställda tävlandet är att jag hinner göra klart lite föreningsadministration. Inget ont...

Hur multi-nördig kan man vara...

Förutom hunderiet så är ju trädgården en passion i mitt liv. I slutet av mars så går "Nordiska trädgårdar" på Stockholmsmässan. Nu har jag lyckats boka mig på annat under helgen, men mässan börjar ju redan på torsdagen... Frågan jag just nu brottas med är således - ta ledigt en dag och flyga upp över dagen? ÄR jag så mycket trädgårdsnörd? Och förutom flygbiljetterna så - hur mycket kostar det jag riskerar att köpa med mig hem? Eller ska jag satsa på den skånska trädgårdsmässan, där man i år tydligen har slagit ihop de tidigare 2 evenemang som funnits, och därmed förhoppningsvis fått lite substans i det hela (var där för något år sedan och det som då kördes parallellt med Hem & Villa-mässan var en besvikelse, oerhört "futtigt").

Eller ska jag försöka stilla mig lite, mina ambitioner de senaste 2 åren har ju vida överstigit vad jag orkat med i slutänden... Hmmm....

Kan bara konstatera att jag i måndags, efter skrivet inlägg, faktiskt gick ut i badrummet med Lazer och började arbeta med att "lägga huvudet i backen" vilket jag vill ha i platsliggningen. På 5 min hade han så smått börjat ana vad jag var ute efter, tror jag. Igår kväll fortsatte jag och nu börjar det så smått hända saker. Det kluriga är bara att belöna precis rätt sak - ingen rörelse i resten av kroppen! Lättare sagt än gjort... Men det ska nog bli bra i slutänden.

Mat och motion...

Kände mig ganska nöjd med mig själv när jag kopplade loss Otto ur midjebältet efter en 32 minuters runda med jogging i mörker, vind och något snöblandat duggregn!? Dock drog jag ner på "nedvarvningen" - att promenera i rask takt i 10 min i det vädret kändes kvalificerat korkat, det blev istället lätt jogg i 3 min...

Matprojektet går vidare. Ikväll blev det falukorv med stuvade makaroner och sommargrönsaker. Enligt Icas förslag så skulle man blanda i grönsakerna (som väl egentligen inte skulle varit djupfrysta...) i makaronerna men det tyckte jag verkade onödigt bökigt. Antagligen ett "lura i barnen grönsaker"-knep men vi behöver ju inte luras... Det är ju lite småknökigt att göra stuvade makkisar men det funkar om man inte har bråttom iväg nånstans.

Nu ska jag bara träna i badrummet med Lazer också... :-)

Mer mat...

Igår tillagades ytterligare en "billiga veckan"-rätt. Kyckling med potatis o korinder rubricerades det som men eftersom ingen av oss är särskilt förtjust i koriander så strök jag det ur receptet redan från start. Vitlök tål ju inte B så det går också bort... Jag brukar ha lite problem med paprika men när den var tillagad så här så gick det bra. Sammanfattningsvis: Lite mer tidskrävande rätt (inget man gör när det är bråttom) men riktigt gott (tyckte även B som är lite misstänksam mot mina påhitt med nya maträtter). BBB blir betyget (dras ner pga tillagningstiden). Skalan är alltså 1-5 Bn. Det är ju lite pill med att skära upp potatis, paprika, lök o chili som gör att det tar lite mer tid än vad receptmakarna nog vill tro. Jag bytte ut råsocker mot brun farin som jag ändå hade hemma. Köpa ett helt paket råsocker för att använda EN MATSKED kändes totalt vansinnigt... (som jag sagt tidigare, ibland känns det inte riktigt genomtänkt med vissa ingredienser i de här recepten) På plussidan ligger som sagt att det var gott och när man väl öst ner alla ingredienser i pannan/grytan så sköter det sig självt.

Kök och träning

För en vecka sen började vi ju riva i köket... Under veckan har B satt gipsskivor, spacklat, slipat, skarvat... I torsdags kväll satte jag mig vid datorn och ägnade ett par timmar (?) åt Ikeas köksplaneringsverktyg medan B och Otto var ute på ett eftersök. Igår tog vi köplistan och körde till just - Ikea. Skåp, häll, ugn och fläkt är inköpta (dock inga luckor, ännu) och efter idag är skåpen monterade. Jag körde iväg till ridhusträning med hundarna, B monterade... Arbetsfördelning?!

Vi körde 2 olika hoppbanor i ridhuset och på den första gick Otto riktigt, riktigt bra. Det som inte riktigt funkade var högerslalom, ingången satte han men sen blev han osäker på var jag var och varför... Jag vet ju att vi har lite kvar där innan det blir säkert och hade det varit tävling hade jag inte vågat "chansa" men det är ju på träning man måste göra det man är obekväm med!

I den andra banan (en klass 3, visade det sig) var det gott om trixigheter och dom redde vi väl inte riktigt ut på första försöket så att säga. Ett staket stökade till det lite, och en slalomingång som var väldigt "rakt" på (rakt in i första porten från en tunnel?!). En böjd tunnel med ingång "borterst" var väl inte heller någon jättehit (jag tänkte lite fel när jag banvandrade, när jag tänkte om gick det bättre). Det som dock fungerade, glädjande nog, var acceleration-deceleration, dvs jag springer-hund springer, jag stannar-hund stannar. Sista 4 hindren var det nämligen en till synes "raksträcka" ut MEN man skulle vika av till höger och göra en "bakåtvolt" (2 hopphinder) och sen tillbaka ut och i mål. Där fick jag BRA broms på Otto och inga problem alls med att han ville ta sista hindret innan han skulle. I andra rundan fick han en rivning på sista hindret men det tror jag faktiskt var mitt fel då JAG började bromsa in och då fick han inte med sig benen ordentligt eftersom han började kolla vad jag höll på med. Slutsats: Fullt ös hela vägen in i mål...!!

Lazer fick komma in en stund på slutet och köra lite slalom, nu har han passerat 12 pinnar den lille krabaten. Men liiite svårt var det, så jag tror vi nöjer oss med 8 ett tag till. Nu börjar det bli så pass snöfritt hemma så jag kan börja fundera på att ställa ut mina egna pinnar på tomten igen, skönt. Om det nu inte kommer ett jättesnöväder de närmaste dagarna bara därför (jag skulle inte bli förvånad).

Kvällen har jag nu ägnat åt distriktsutskick hundungdom. Pust... det är mer pyssel än man tror med att stoppa papper i kuvert (ja, årsmöteskallelsen MÅSTE skickas per post) och skicka per mail och lägga ut på hemsida. Puh!

Läst x2

I högen från Lazers "mormor" K, hittade jag Viveca Stens "I den innersta kretsen" och eftersom vi såg TV-serien som byggde på den första boken (I de lugnaste vatten), frångick jag den princip jag brukar försöka att följa (med ett undantag, har jag märkt - Anne Holt...); att läsa böcker i kronologisk ordning.

Återreferaten till den tidigare historien fick mig att förstå att TV-serien kanske inte var helt trogen boken... Historien är fångande, man vänder blad efter blad - men jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om deckare av den här sorten, där författaren förser oss läsare med ledtrådar till vem som är mördaren, så att vi faktiskt kan ha en chans att lösa fallet innan hjältarna i boken gör det. Knepigt. Dessutom känns det som att delar av den personliga utvecklingen hos polishjälten och hans väninna känns som att den kommer att följa formulär 1A, om ni (och författaren) ursäktar. Nåja, jag har ju inte läst tredje boken ännu, så jag ska ju inte säga att det blir så men... (Jag kan fortfarande svära lite över att Stieg Larsson gick i fällan att låta Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander ha en sexuell relation, jag undrar liksom om det verkligen tillförde något?!)

I högen med "icke-deckare" har sedan bokbytet i somras legat en liten tunn bok: Hunden av Kerstin Ekman. En kort men intensiv berättelse om den lilla valpen som hamnat under en granrot - hur han hamnade där och hur hans liv fortsätter. Som hundägare är det svårt att inte bli berörd... Och med bara dryga 100 sidor så läste jag ut den på den timslånga flygresan hem i onsdags. Behändigt!

Lästa böcker 2010

För att inte få en allt för lång lista i högerspalten, bestämde jag mig för att skyffla in de böcker jag läste under förra året i ett eget inlägg... Har nämligen läst ett par böcker de senaste veckorna så det börjar bli dags för en "2011-lista".

Tyvärr försvann länkarna när jag gjorde om listan, men det är bara att söka på bokus.com eller liknande...

Rosman, Ann - Fyrmästarens dotter
Öberg, Hans-Olov - En jagad man
Olsson, Linda - Sonat till Miriam
Ceder, Camilla - Fruset ögonblick
Holt, Anne - Presidentens val
Wroblewski, David - Berättelsen om Edgar
Tapper, Ingrid - Hundars rädsla och aggressioner
Nesser, Håkan - De ensamma
Roslund, Anders & Hellström, Börge - Odjuret
Grebe, Camilla & Träff, Åsa - Någon sorts frid
Marklund, Liza & Patterson, James - Postcard Killers
Allende, Isabel - Andarnas Hus
Kepler, Lars - Hypnotisören
Sjösten, Inki & Folkesson, Anne-Marie - Allmänlydnad
Dahl, Arne - De största vatten
Mårtensson, Jan - Dödssynden
Allende, Isabel - Eva Luna
McCall Smith, Alexander - Kalaharis skrivmaskinsskola för män
Mazetti, Katarina - Familjegraven
Läckberg, Camilla - Fyrvaktaren
Brundin, Camilla & Gudrun - Att lära in - och ut, liten hjälpreda för agilityinstruktörer
Lagerlöf, Selma - Körkarlen
Lagerlöf, Selma - Liljecronas hem
Lagerlöf, Selma - Herr Arnes Penningar

Kusinen från landet...

...på besök i storstan, har jag känt mig som i 2 dagar. Det är lustigt egentligen, hur borttappad man kan känna sig i miljöer som egentligen är ganska bekanta. Det var ju inte första gången jag åkta tunnelbana precis…

Hotellfrukosten var ”så där” – ingen kaviar till de kokta äggen drar ner betyget!! Annars var det väldigt, väldigt skönt att ha sovmorgon och inte behöva fundera på att passa bussar och/eller tåg. Tunnelbanan går ju varannan minut ungefär när man bara ska åka inom tullarna.

Kursen har varit mycket intressant och givande, inte minst att möta andra som jobbar med liknande saker och att inse att det finns fler än jag som jobbar med tester som har ”halkat in på ett bananskal” i den verksamheten. Det var definitivt inte en samling tekniker som satt i lokalen. Nu ska jag bara försöka genomdriva att jag ska gå en fortsättningskurs också.

Eftersom jag inte ville hamna i allt för mycket stress vid hemresan så hade jag bokat ett flyg 19.25 från Bromma och i mellantiden från kursens slut hann jag träffa mina gamla arbetskamrater H och E, vi umgicks en del privat också innan jag flyttade söderut. H har jag haft rätt mycket kontakt med även efter flytten men E har jag liksom tappat bort. Nu återfann vi varandra via Facebook under hösten och det var fantastiskt roligt att träffas igen efter rätt så många år. Det är härligt med människor som man liksom bara ”tar upp tråden med” på något vis, även om en återblick på de gångna åren givetvis krävdes. Kul var det i alla fall, även om det blev en kort träff.

Ibland är dessutom världen väldigt liten. Vid ingången till konsult- och utbildningsföretaget som höll kursen, satt det bilder på alla medarbetare. Majoriteten är ju konsulter, det var inte många som satt på kontoret. Hur som helst, jag stod och tittade på dessa bilder och fick syn på en av mina gamla klubbkamrater i kanotsvängen från sent 80- tidigt 90-tal… som också gick på Kanotgymnasiet när jag gick där! Hur stora är chanserna för något sånt?! OK, det hade ju varit ännu lustigare om personen verkligen varit på plats, men så kul blev det ju inte.

På programmet för de här dagarna fanns ju även ett besök hos föräldrarna. I takt med att pusselbitarna faller på plats i hemmet börjar jag inse att det är dags att ta tag i en del av de prylar som är ”tillfälligt” (hrm) förvarade i mitt barndomshem. Eftersom en av de saker jag saknat länge är ett ordentligt skrivbord, och det nu faktiskt kan börja finnas möjlighet att få plats med ett sådant, så började vi kika på möjligheterna. Och jag behöver inget avancerat, en bordsskiva och några ben från Ikea funkar fint! Men… hade jag inte ben… jomenvisst! Den gamla bordsskivan är dock rätt risig och går definitivt inte att ta med på flyget… Benen hämtades upp och packades i en stor bag. Det är alltid lika spännande att komma till incheckning på Bromma eller Arlanda med lite ”udda” saker. Vid ett tidigare tillfälle har jag rest med ett takräcke till bilen i bagaget, då såg de lite förundrade ut vid specialincheckningen. Den här gången frågade killen faktiskt vad det var innan väskan gick in i röntgen… Nu ska det bara köpas en bordsskiva. Och en bokhylla… Och byggas om ett halvt kök…

Bryderierna goes "matblogg"

Jo, jag har ett litet projekt på gång... planera våra middags/kvällsmåltider...

Kom över en broschyr på Ica med "billiga veckan"-menyer. Gick igenom o markerade det jag tyckte verkade intressant och satte sen det hela i händerna på B - "verkar det här OK"...?

I söndags började detta lilla projekt.
Apelsin- och spenatfisk. Kan ju börja med att fundera på varför man ska ha 500 g fisk när ett normalt block är på 400 g? (OK, jag kan ju ha valt "fel" märke, vad vet jag). Jag tyckte det var gott, B tyckte det smakade för mycket apelsin... Möjligen hade jag kunnat hoppa över det rivna apelsinskalet för jag tror det var där det blev "för mycket". Betyg: BBB

Igår fortsatte vi med:
Kinesisk köttfärsröra i pitabröd - även här undrar jag lite över sammansättningen. 50 gram solrosskott - som säljs i 100 grams paket?! Och 300 gram vitkål...? Vet dom hur stort ett vitkålshuvud är? Och det är inte precis så att resten ska användas i andra recept i veckan... Suck. Nu köpte jag spetskål (tror jag det hette) istället och fick "rätt" mängd eftersom det huvudet var MYCKET mindre. Bortsett från det rent praktiskt "klyddet" så var detta enkelt och gott! Ett klart värdigt alternativ till tacos om man vill ha nåt snabbfixat på fredagen... :-) Betyg: BBBB

Still confused...

... but on a higher level, som jag brukar säga så fort det drar ihop sig till kurs i någon form.

Befinner mig just nu i huvudstaden för att gå kurs i Testmetodik. Min förhoppning är att få lite idéer och verktyg för att kunna göra vårt testarbete på jobbet än mer strukturerat och so far, so good. Får se hur mycket som faller på plats imorgon.

Lite udda känns det varje gång jag tar in på hotell i Stockholm... den här gången blev det lite extra udda - jag har nämligen varit ute hos föräldrarna och hälsat på en sväng. För den som då undrar över varför jag inte övernattar där så: hotellfrukost och att slippa passa buss och pendeltåg väger TUNGT i sammanhanget. :-)

Husse och hundarna är hemma...

I söndags var jag på klubben en sväng och tränade lite med L & M. Vi måste nog bli lite bättre på det här med att "hjälpas åt" och ge varandra input känner jag... Får klura på hur man gör det på bästa sätt. Det blev lite slalom och hopp för Otto i lite olika kombinationer och Lazer har nu för första gången gjort hela 8 pinnar slalom!

Något sprunget blev det inte i helgen. Kände mig som sagt lite "skum" i kroppen. Jag tror INTE det är latmasken (även om tanken föresvävat mig).

Igår var det måndag och min bil var hos "doktorn" för översyn. Den här gången var det en stor service så det sved till i plånboken... Bilar är aldrig något annat än kostnader, så är det bara. Suck.

Jobbet gick åt till möten på längden o tvären kändes det som, måndagar är väldigt ofta såna.

På kvällen var det promenad med hundarna och sen pysslade jag med ett utskick vi ska göra i HU-distriktet medan B jobbade på med gipsskivor på köksväggen... "Det här tog mer tid än jag trodde" var hans kommentar när han gav upp för kvällen. Idag på kursen har vi pratat om tidsestimering (och jag undrar vad det är för fel på "tidsuppskattning"?) och hur svårt det är... Kanske skulle ta med mina nuvunna kunskaper hem?! Tror inte riktigt det skulle bli populärt, ärligt talat... :-)

Ja jisses... dagarna rusar förbi...