Läs en boooook....

... nåt sånt var introt till "sommarboktipset" när jag var... ja, betydligt yngre i alla fall.

Det har jag gjort de senaste veckorna, mestadels på tågresorna fram o tillbaka till jobbet. Ytterligare en pocket-deckare ur kassen från K: Pulver av Sara Blaedel. Ytterligare en som faller inom ramen "skandinavisk" eftersom författaren är danska och det hela utspelar sig i Köpenhamn.

Och... bara det faktum att det har tagit mig flera veckor att läsa ut boken känns lite märkligt. En bra deckare för mig är svår att lägga ifrån sig... Det är något med den här historien som inte riktigt griper mig. Kanske för att jag redan från start upplever huvudpersonerna som lite schablonartade. Den unga kvinnliga polisen som inte riktigt vet vad hon vill med sitt privatliv (håller den karaktären på att ersätta de de manliga, slitna, som dricker lite för mycket....??) och den unga kvinnliga journalisten (som dessutom är ensamstående mamma) som kastar sig in hals över huvud i saker som faktiskt blir riktigt farliga (nån mer än jag som känner igen dragen hos Liza Marklunds Annika Bengtzon, bara på den beskrivningen??). Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är som gör att jag inte fastnar i den här berättelsen. Någonstans på mitten började jag fundera över om en viss person kunde vara inblandad. Att sedan få skrivet på näsan att den kvinnliga polisen reflekterar över "hur kan man försörja 4 personer på en polislön" känns som att det är ett nästan övertydligt försök att få oss läsare att tänka i den riktningen. Kanske har jag läst (och sett) för många deckare men det här var ingen höjdpunkt, tyvärr. (Men tack ändå K för möjligheten att läsa ännu en författare som jag knappast skulle provat annars, även om den här tyvärr inte gav någon direkt mersmak.)

Det känns som att det är nära nu??

Igår hade B och L kursavslutning med fortsättningsagilityn och byggde upp klass 1-agilitybanan från söndagens tävling. När dom tog fika passade jag på att köra igenom den med Otto och konstaterade framför allt 2 saker: 1) Jag måste börja träna på att kunna "lämna hunden" i slalom för att placera mig till nästa hinder (som det är nu så ligger jag jämsides eller ett halvt steg bakom, att kunna ta några steg och ligga före hade inte varit fel i vissa lägen) samt 2) jag MÅSTE bli bättre på att läsa banorna på banvandringen och se var "fasta situationer" finns! Ja, det finns såna i agility, hindersekvenser där man lämpligtvis gör på ett visst sätt. MEN dom ser inte alltid likadana ut och jag är därför dålig på att läsa av dem.

Bortsett från detta så känns det som att det går bra nu - kanske kan vi få till en "stolpe in" istället för "stolpe ut" snart?

När kursen var slut så körde även L ett par varv med Otto (på smallhöjd) och även husse B tog ett par rundor med sin egen hund. Då gick jag in och hjälpte en kursdeltagare att registrera sig på sbktavling.se istället... ;-)

Puh!!

Väderbeställningen funkade nästan. Några regndroppar blev det igår, men i det stora hela höll sig regnet borta. Inte heller det ihållande regnandet under natten till söndagen orsakade några större bekymmer, så vitt jag vet körde ingen fast på parkeringen = i kohagen mitt emot klubben... :-) Egentligen finns det en grundregel när det gäller sånt, börjar det slira - sluta försök och sök hjälp. Det finns ju nästan alltid hjälpsamma människor som kan putta på - fortsätter man försöka så brukar det sluta med att hjulen gräver ner sig och så blir allt bara ännu svårare.

I fredags em flexade jag ut tidigt och for runt och köpte extra tidtagarur (mindre kul att 2 av 6 inte funkade, direkt från hyllan), beställde domargåvor, hämtade priser, köpte Morsdags-/Rubinbröllopsdags-present till svärmor/svärföräldrarna (är det bara en vecka mellan tillfällena och middagsbjudningen infaller mittemellan, så kan väl en kombination vara OK?), beställde blommor till MIN mor inför mors dag... Och så skulle vi som sagt till svärföräldrarna på middag...

Lördagförmiddagen gick åt till spårkurs, där de flesta deltagarna tuffar på bra. Vi har ett ekipage där hunden har lite svårt med uppgiften, men med några kraftiga motivationsövningar så fick vi fart på den också. :-)

Sen var det vidare till klubben o förbereda söndagens tävling - agility och lydnad... Behöver jag säga att vi inte lagade mat hemma på kvällen utan frekventerade en av kommunens restauranger?

Igår då, upp kl. 4 och iväg till klubben för att göra de sista förberedelserna, för min del "påbörja" tävlingen i datasystemet, skriva ut startlistor osv. Sen skulle jag ju sätta igång ett lydnadssekretariat också, och vara speaker i 2 klasser agility (ordinarie speaker tävlade själv)... och hålla koll på lydnadssekretariatet... och till slut rasta våra egna hundar en stund och få i mig något ätbart (ja, vi var framme vid lunchtid då). Undanplockat och klart var det väl vid 17-tiden... Inga sömnsvårigheter igår kväll precis!

Det känns rätt bra att det är kort vecka den här veckan, vi har inga klämdagar normalt på mitt jobb, utan man får ta semester/komp/flex om man vill vara ledig... Således har jag redan för länge sen lagt in om semester, så att det verkligen blir en riktig långhelg. Det behöver vi nu!

Kan jag få beställa vackert väder, tack?!

Det finns en vecka på året då jag med stort intresse följer väderprognosen och det är den här veckan dvs dagarna innan vi har agilitytävling på klubben. Allt är ju så mycket enklare om det åtminstone är uppehåll... Lite mulet gör inget, bara regnet uteblir. Tidigare i veckan så spretade prognoserna från SMHI, DMI (Danska motsvarigheten) samt yr.no ganska mycket. Just då ville jag beställa vädret från SMHI som utlovade växlande molnighet. DMI hotade med regn...

Samtidigt är det här intresset lite löjligt för det går ju ändå inte att påverka. Glömmer aldrig den gången det på en kursutvärdering, under "vad kunde varit bättre" stod: Vädret...

Har hela världen blivit galen....?

Vissa dagar börjar man undra. Först är det en person som på Facebook klippt ut en sak jag skrivit och lagt in på sin egen logg med en "åthutning" till mig att så får man minsann inte skriva. Citat som är ryckta ur sitt sammanhang tycker jag generellt illa om man att göra på det sättet tycker jag är helt uppåt väggarna. Det finns något som kallas Netikett och att lägga ut saker som jag själv skrivit i ett forum där bara de jag själv valt kan läsa, till beskådande av en massa annat folk, är inte OK. Även om jag står för mina åsikter i ärendet ifråga. Naturligtvis har man valt att misstolka åsikterna, dessutom.

Härnäst var det en funktionär till tävlingen på söndag som kanske inte kan...

Och så ringer ytterligare en funktionär och det samtalet blev väldigt märkligt. Vi är liksom många som kommer att ha hundar med oss som vi måste se till att rasta under dagen... Jisses...

Positivt de senaste dagarna då:
Ytterligare ett godisspår åt liten svart hund i måndags och det börjar nog ramla ner en pollett, en bit gick han klockrent i spåret.

Gårdagens agilitypass med Otto gick riktigt bra, det som gick åt pipan var mitt fel. "Great dog, shame about the handler"...

Jobbet igår o idag har flutit på bra. DET är inte precis varje dag det gör det så det känns ju inte så dumt när det händer. :-)

En ledig dag?

Dvs inga planerade organiserade aktiviteter, vad gör man med en sådan? Jo, man kan stämma träff med en av träningskamraterna i skogen och träna lite spår... Efter förra tillfället så bestämde jag mig för att prova att köra lite näringsspår på Lazer för att se om vi på det viset kan få ner tempot och in den lilla näsan i spårkärnan. Sagt och gjort, imorse ställde jag mig och skar den överblivna kycklingen från grillningen igår kväll i bitar. Ganska små bitar.

På plats i skogen började M med att lägga ut spår till sina hundar, de ska ju gärna ligga till sig en stund. Medan hon gjorde det rekade jag en plats med medvind och någorlunda snällt underlag (läs: gles, uppvuxen granskog med mossa på marken, rena balsalsgolvet i dessa sammanhang!). Sen gick jag ut spåret. I bästa "IPO-stil" satte jag fötterna nogsamt framför varandra och trampade ner en kycklingbit i vartannat steg. Liiiite balans- och koordinationsövning för matte blev det, jag såg nog ganska rolig ut där jag balanserade fram. Långt, det blev det inte, 20-30 meter kanske (sen orkade inte jag mer). Lång liggtid blev det inte heller, man vill ju inte att fåglar och eventuella andra vilda djur ska stjäla godbitarna i spåret. Alltså släppte vi på den lille svarte tämligen omgående och ser man på! Nästan direkt upptäckte han att det låg ju ätbara saker i skogen. Visserligen missade han nog ungefär hälften men dem gick M bakom och plockade upp... Tempot var klart behagligare än det brukar vara och lilla nosen höll sig definitivt mer i kärnan av spåret. Vi kom fram till att det här ska jag nog försöka göra några gånger till, helst redan nu i veckan, så att polletten verkligen ramlar ner att man inte måste ha så rysligt bråttom!

Sen fikade vi och körde på med båda Ms hundar i tur o ordning, de löste sina uppgifter ungefär som förväntat (tror jag...).

Väl hemma blev det fika med husse och sen for jag iväg till Ängelholm för att få lite papper påskrivna av HU-distriktets revisor. Det är ju bidragsansökningstider... Handlade lite mat på vägen hem och sen har det varit städning och annat på programmet. Eftersom jag bara tog med mig Lazer till skogs så fick husse ansvara för de andra två 4-benta på hemmaplan.

Jo, efter mycket funderande så köpte jag en sån där "H2O steam mop" som man kan se på typ TV-shop (de säljs på CityGross, i alla fall på vårt närmaste, också och jag föredrar klart att handla såna saker i butik än via nätet). Ja, lite skeptisk var jag och några mirakel väntade jag mig INTE men faktiskt, ångan är rejält varm (till skillnad från vad jag läste i ett besviket inlägg på nätet när jag rotade runt innan jag bestämde mig, där var det en person som hävdade att "den var ju knappt ljummen", det anser jag alltså inte stämmer) och även om inte fogarna i klinkergolvet i badrummet och tvättstugan blev mirakulöst rena så gick det betydligt lättare att skrubba den och sen torka rent. Däremot behöver jag fler moppdukar... Dom blir blöta ganska snabbt. Vet inte om jag skulle rekommendera nån att köpa - det beslutet får man nog ta själv.

Stolpe ut…

Idag var det dags för årets första officiella agilitytävling för mig och Otto. Försökte verkligen tänka positivt och ladda energi på alla sätt jag kunde komma på, och framför allt – tänka till på banvandringen för att det skulle bli så “rätt” som möjligt.

Det gick… sådär. Första loppet var agilityklass (med klätterhinder, för de läsare som inte är så agilitynördiga). Det gick bra – hela 5 hinder… Sen kom slalom och där drog Otto bara rakt förbi slalomet, när han väl kom på att jag inte var med och vände om, upptäckte han en tunnel och DEN var ju kul. Disk ett faktum. Den här gången hade jag satt en av klubbkamraterna på att filma oss, så jag har i efterhand försökt se på filmen om jag gör något uppenbart fel. Ur den vinkel som det är filmat går det dock inte att spåra något sånt utan det är nog ett vanligt wachtel-fnatt dvs han funderade på att hälsa på domaren (vilket man ser på filmen att han funderar på även på tillbakavägen från utflykten)… Nerfarterna på A och balans var katastrofala, här får det bli hårdträning “en masse” nu! Så här kan vi inte ha det. Den sekvens som verkade klurig under banvandringen “satt” men det är ju inget ovanligt när diskningen väl är ett faktum.

Andra loppet, hoppklassen, gick betydligt bättre. Det var en trevlig och flytig bana med i mitt tycke tydlig “linje” för hunden – en bana som nog Hampus hade funkat bra på t.o.m! Det gick som på räls, ända till 4e hindret från slutet. Exakt vad som händer där är svårt att se på filmen men min egen uppfattning är nog att jag blev lite… nonchalant och tyckte att det fanns ju bara ett hinder att välja på, sprang på för mycket och vips så flöt Otto förbi utanför det hindret och vips igen så var han över nästa = disk… SÅ nära en nolla har vi nog aldrig varit. Fram till disken var jag SÅ nöjd. Och det här var verkligen en disk pga min klantighet – släpp aldrig hunden med blicken… Det är faktiskt lite svårt att glädja sig åt att loppet gick så bra, när det var en sån liten marginal till att komma i mål felfritt. Men det är bättre med en disk pga att jag klantar till det så “uppenbart” än såna där utbrytningar som inte riktigt går att förstå.

Nu biter vi ihop och tränar några veckor innan det är dags för nästa tävling. Nästa söndag har vi ju tävling på klubben men då får vi inte vara med eftersom husse är tävlingsledare. Dessutom har jag svårt att fokusera på att köra hund när det är hemmatävling och jag även ska funktionära, så även om inte de etiska reglerna sagt “nej” så hade jag nog avstått.

Just nu funderar jag på om jag ska ta tag i nåt “projekt” här hemma eller helt slappt ta en bok och sätta mig i solen på tomten. Bara därför gick solen i moln precis i detta nu…

Drivkrafter - motivation...

I hunderiet snackas det, framför allt i vissa brukshundskretsar, gärna om "drifter"... på andra håll pratas det om motivation och hur man höjer den....

Igår kväll hamnade jag i samtal om det här med klickerträning av olika slags djur... Vi människor är ju faktiskt också ganska "lättlurade" - är bara belöningen den rätta så... :-)

Med tanke på mitt inlägg häromdagen som inkluderade rätt mycket föreningsarbete, började jag fundera lite på vad det är som driver, eller motiverar, mig till detta... Roligt, ja för det mesta! Framför allt när vi pratar om "handgriplig" verksamhet som att hålla kurs eller arrangera tävling. Där gör man ju liksom något som andra har igen, på kurs så är det en belöning för mig vid de där tillfällena när jag ser hur polletten ramlar ner hos hunden (och föraren, förhoppningsvis). Men så kommer vi till de där sakerna som man liksom gör bara för att "någon" måste och har man tagit på sig något så ror man det i land osv...

Ikväll är det t.ex. distriktsmöte. Så föreningsnörd jag är, så vet jag att det är viktigt att vi är representerade på dessa möten. Demokratisk process och allt sånt, ni vet. MEN just nu kan jag känna att det hade varit väldigt skönt att få åka hem och ta en promenad med hundarna och tränat lite på "BK gräsmattan" istället för att sitta kvar på jobbet en timme extra och åka direkt till mötet (det är liksom inte lönt att ta sig hem emellan eftersom det bara handlat om att vända hemma). OK, jag får ju plustid på flexen... och en stjärna i himlen för mitt föreningsengagemang, kanske? ;-)

Trilskande teknik o fjärilar i magen

Igår kväll skulle jag uppdatera en (förenings)hemsida jag ansvarar för. Detta görs inte så fasligt ofta, 1-2 ggr/månad kanske så det är inte direkt betungande, men det ska ändå göras. Jag gör på "gammaldags vis" och har hela sajten lokalt i datorn och laddar upp sidorna via ftp-program (jag har förstått att det finns andra sätt numera, redigera direkt mot servern osv men det har jag inte satt mig in i). För säkerhets skull brukar jag också kolla så att uppdateringarna slagit igenom. Igår såg allt ut att fungera OK ända tills jag kollade. Icke. Inte en endaste liten uppdatering. Försökte igen. Konstaterade att trots att förloppet med uppladdning såg ut att gå felfritt så - låg de gamla filerna kvar på servern. Rotade fram inloggningsuppgifterna till webbhotellet och forskade i möjligheterna att ladda upp filerna den vägen. Jodå, hittade en "filemanager" men inte heller den hjälpte. "Kan inte ersätta filer" eller nåt liknande fick jag upp. Gav således upp, hoppades att det var nåt tillfälligt, och gjorde kväll.

Givetvis kunde jag inte låta bli att testa igen nu på morgonen och vips - så fungerade allt...?! Teknikens underbara värld?

Igår kväll var vi också en sväng på klubben eftersom B som vanligt höll kurs med L och jag passade på att träna i pausen. De hade ställt upp en dubbelbox med ett par böjda tunnlar utanför och man kan onekligen åstadkomma mycket med 7 hopphinder och 2 tunnlar! Den mest dramatiska kombinationen var väl när man skulle in i "fel" tunnelöppning och i det första försöket tar jag helt och hållet på mig att vi misslyckades för där handlade jag som en kratta. På tredje försöket satt det... Problemet är ju att man inte har 3 försök på tävling. Å andra sidan lärde jag mig förhoppningsvis något. Med tanke på att det är tävlingsdags på lördag och jag inte har möjlighet att vara med på tisdagsträningen ikväll, så var det rätt skönt att få köra igenom Otto lite. Där har ni fjärilsanledning nr 1.

Lazer fick också springa lite i samma kombination men i helt andra ordningar. Rakt fram mot de böjda tunnlarna och något litet byte medan han var därinne. Och här märks det väldigt, väldigt tydligt att trots att han inte alls är mycket handlingstränad så - om jag klyddar till det i onödan, så blir det tok. (Försökte göra ett byte "bara för att" men se då sprangs det förbi hinder...).

Apropå Lazer så har ni där fjärilsanledning nr 2. Jag har nämligen anmält till MH och igår kom PMet. Nu är det ju mest för att det är allmänt intressant att se hur hunden beter sig på MH och givetvis för att ha inträdesbiljetten till brukset klart, som vi gör detta. För en cocker har det ju liksom inte någon egentlig "betydelse", så vad jag har att vara nervös för är lite oklart. Man har ju den hund man har... Men spännande ska det bli i alla fall!

Nu ska jag ta mig samman och ila iväg till jobbet i regnet.

Några små reflektioner

Lite allmänt förvirrade tankar ur min hjärna:

Vid lördagens träningspass i skogen skulle C börja lite smått med uppletande-övningar med lilla K (nåja, lilla o lilla, hon börjar bli rätt så långbent det lilla livet). Hon (K alltså) är sisådär ungefär 1 år yngre än Lazer. Jag suckade lite och konstaterade att jag har inte ens TÄNKT på att börja med uppletandet ännu. Nu är ju tanken förvisso att K ska bli brukshund, basta. Så husse Cs kommentar var ju rätt så klockren: "Hon kan ju ingen agility alls...". Sant. Lazer kan ju faktiskt slalom ganska hyfsat, och tunnlar (både runda och platta), hopphinder, däck och långhopp Med tanke på att Lazer ska bli allroundhund så har jag ju onekligen tränat "lite av varje" men inte "mycket av nåt". Jag har dock skärpt mig på en punkt och faktiskt börjat skriva träningsdagbok, det har hållit i en vecka nu. Nästa steg är att göra en ordentlig plan för träningen också. :-)

När man, som jag, periodvis kör mycket bil så ser man många registreringsskyltar svischa förbi. Möjligen har jag nämnt detta tidigare men nån gång för hundra år sen (80-talet?) så var det ett inslag i ett sånt där lördagsunderhållningsprogram (ni som var med då vet vad jag menar, då när det bara fanns 2 kanaler och hela nationen så på samma sak) där tävlingsmomentet gick ut på att bilda ett så långt ord som möjligt av de 3 bokstäverna i en registreringsskylt. Ordet skulle börja på den bokstav som var först, men de andra 2 fick man ändra plats på. Förmodligen är det min "språknördighet" som antagligen redan då fått fäste, som gör att jag minns detta inslag så väl... Hur som helst så händer det att jag roar mig, medvetet och ibland halvt omedvetet, att sätta ihop ord - eller läsa ut förkortningar - ur de bilar jag ser omkring mig. En kul som körde framför mig för en tid sedan var den blå skåpbil vars registreringsnummer var GULxxx. Andra gånger känner man sig mer än lovligt nördig, t.ex. när jag ser SBKxxx (Svenska BrukshundKlubben, så klart). Och ibland undrar jag hur min hjärna mår, förmodligen sviter av alla tv-serier med "deckarinslag" jag ser. TOD blev nämligen väldigt snabbt utläst till Time Of Death. Jamen kolla själva på NCIS, CSI, Morden i Midsomer och allt vad det är! Vilken rättsmedicinare pratar inte om TOD i dessa serier??

Söndag kväll igen, hur nu det gick till?

I onsdags gjorde jag då ett litet avbrott från hunderiet och var ute på en "tura" med några arbetskamrater. "Tura" är vad man göra när man hoppar på lämplig färja i Helsingborg och sätter sig i restaurangen och äter, utan att stiga av i Helsingör... Lite speciell företeelse. Det var i alla fall gott och trevligt.

I torsdags var det "åter på klubben" för att få iväg PM till lydnadstävling.

I fredags ramlade jag ihop i solstolen när jag kom hem från jobbet. Att sitta stilla och vara totalt overksam i närmare en timme är inget jag gör ofta, så det var nog välbehövligt. Vindens sus, fåglarnas kvitter - och så E4an i fjärran... Lite bökigt var det dock att 2 hundar gärna ville sitta i knäet, samtidigt.

Igår var det spårträning på programmet. En stor ros till min käre sambo som fixade kanonfin mark!! Den ska vi vara rädda om. Lazer spårade som vanligt i ett tempo närmare 190, trots att spåret nu fick vara 200 meter och 60 min gammalt. Jag hade fullt sjå att hänga med och trassla ut mig ur diverse trädstammar - och då spårar jag fortfarande i koppel, just för att minska slåendet över spåret. Jo hejsan, det verkar ju funka - inte... Nästa gång ska jag nog faktiskt prova att lägga lite korvspår. Det kan ju knappast bli sämre i alla fall.

På vägen hem stannade jag till på klubben och tränade lite slalom, staket och balansbom med Otto.

Sen blev det hatobjekt: Shopping-dax. Hade en ganska lång lista på saker jag faktiskt behövde köpa så det blev en tur till Väla köpcentrum med omnejd, bl.a. Rusta och Ikea. På Ikea lyckades jag köpa bara det jag skulle dvs kom ut med 3 saker. Bra jobbat. :-)

Idag blev det en välbehövlig "sanering" av hemmet på förmiddagen, sen har det varit allmänt pyssel hemma + promenad med hundarna och husse. Förra helgen kom grönsaksfröerna i jorden, den här gången var det dags för dahliorna att bli uppväckta ur vinterdvalan...

Det drar ihop sig till agilitytävling på klubben också, förutom lydnadstävlingen jag nämnde innan, så vi har lite pyssel med det här hemma. Husse har snickrat funktionärsschema och tidsschema de senaste dagarna. Pust...

4 dagar på raken

Som om det inte räckte med 3 dagar på klubben så slog vi till med en fjärde igår också. Den här gången stod det "bara" egen träning (jag) och "funktionärsraggande" (B) på listan. Funktionärspusslet börjar falla på plats och träningen gick väl hyfsat också.

Med Otto drog jag på med kamplek redan innan start och jobbade på att vara så tyst som möjligt. Det verkar ju faktiskt vara så att ju mindre jag gapar desto lyhördare är han?? Kanske skulle tejpa igen truten på tävling??? Fick stopp på honom innan han hann sticka in nosen i fel tunnelöppning TVÅ gånger, bara en sån sak (bättre hade väl varit om han gått till RÄTT tunnelöppning i o f s men men får vara glad för det lilla).
Med Lazer så micklade jag lite med några böjda tunnlar och ganska raka sträckor som jag bröt ut ur den bana vi körde. Här blir det ännu mer uppenbart att ju tystare jag är desto bättre går det. Så fort jag säger nåt så svänger han upp mot mig och säger "här är jag mamma vad vill du" och då är det lätt hänt att missa ett hinder eller två... Tänkvärt...

Ikväll blir det i alla fall INTE någon hundträning. Men det återkommer jag till.

Har vi inget hem att vara i...?

Ja, det var inte utan att frågan i rubriken infann sig igår kväll när vi körde ut på klubben, både för egen del och några av klubbkamraternas... 3 dagar i sträck är mer än "normalt" även för mig.

B hade kurs, jag meckade med anmälningar till lydnads- och agilitytävlingen den 29 maj. När kursen hade paus passade jag på att träna Otto och Lazer. Rådgivning medelst mail har gett förslaget att försöka... ja vad ska jag kalla det - "toppa" honom ännu mer på belöningarna? Fram kom alltså leksaksbelöning (fleece-kamp-fläta) vilket jag är lite försiktig med. Dels för att vi inte vill ha fram mer kamp-/ägabeteende i eftersökssituationer (jag har sett Otto när han har hittat dött vildsvin och jag vet inte om jag hade kunnat "montera loss" honom från grisen i det läget, nu var det husse som fick hantera den biten), dels för att han inte ska äga/tugga i apporteringssituationer (en wachtel är ju en allroundhund så vid de enstaka tillfällen som husse jagar fågel så ska han ju kunna jobba där med) och dels så har han det lite otrevliga beteendet vid kamplek att han "tar om" och "tar om" och "tar om" och gärna gör det närmare och närmare mina händer...! Det gör ONT att få wachteltänder i nävarna... Om det var lek-belöningen som gjorde det, eller det faktum att vi var helt ensamma på banan, må vara osagt, men vi satte i alla fall den kombination som var uppställd för kursen (en 180-graders start, ett bakombyte och en tunnel där man skulle in i "fel" ingång - och så lite hinder däremellan så klart) på ett bra sätt. Jag provade även att variera starten lite för att inte bjuda för mycket på "nu kan vi banan". Sen blev det slalom - behöver alltid tränas - och balansnerfarter... Dessa kontaktfält... Vi får fortsätta nöta, och det funkade ju i söndags i alla fall (när jag kom ihåg "ner"-kommandot). Vissa i publiken hävdade att det var tveksamt med domaren godkände och jag var så pass nära så jag kan säga att han hade INTE fått "släpp"-kommandot om jag inte sett att det var tass på.

Lazer fick springa rakt fram 3 hopphinder, vi provade även att svänga men det var en lite för kraftig sväng. Bra dock att han lyssnar på mig när jag kallar (att den sen blev lite FÖR bra så han sprang förbi hindret, kan jag leva med just nu). Slalom för honom också, så klart.

Ikväll är det träningsdags igen. Men först - jobb...

Hunderi-helg

Igår var det spårkurs igen, praktikgång 2. Flera av deltagarna hade tränat flitigt sedan förra gången, kul!!

Det var varmt och soligt och det är ju trevligt, men frågan är hur det påverkade hundarna. Eftersom vi kör 2 spår för varje hund och det för flera gick sämre andra spåret… Mental påfrestning + värme = mindre bra? Kan vara värt att fundera över.

Eftersom jag ändå var i skogen så passade jag på när kursarna hade kört hem, och la ett spår åt Lazer. Ca 100 meter, rakt fram, fin granskog med mossunderlag. Fick ligga ca 30 minuter. Som vanligt far han fram som en dammsugare i 190 km/tim… och slår stundtals ganska kraftigt. Nu lyckades jag även bli lite bortvimsad av det beteendet så jag tappade riktningen lite, men vi kom fram till slutet (fleece-kamp-fläta).

Det finns en del att fundera på och inte minst träna på!!

Efter det så körde jag till klubben där vi skulle förbereda för inofficiell agilitytävling som L höll i som projektarbete i skolan.

Och sen var DEN dagen slut…

Idag var det upp i ottan för ovannämnda agilitytävling… Fördelen var att vi var klara vid 13-tiden. Då hade jag hunnit både funktionära och tävla. Otto, som ju faktiskt under vintern verkat blivit “bättre”, var tillbaka i gamla spår. In i tältet och hälsa på funktionärer… Bläh. Just det beteendet är så jämrans svårt att “komma åt” känner jag. I andra klassen gick det bra i alla fall… 8 hinder. Sen kom det en svårighet vi inte riktigt redde ut och då ballade han ur igen. Suck. Ja, fullt ut känner jag inte att jag kan ta på mig de här grejorna som förare… Visst, någonstans är han väl inte tillräckligt väl genomtränad, men när det är saker som vi tränat på (i första klassen, som var hoppklass) och han ändå sk*ter i mig?!

När det hela var klart körde vi hem och sen har hundarna sprungit på tomten och jag har – trädgårdspysslat. Vi köpte potatis- och jordgubbstunnor tidigare i våras och nu är jordgubbsplantorna flyttade och sättpotatisen nedpetad. Och så är det grönsaker sådda och lite blommor också…

Och så var den här dagen nästan slut också. Tjohej…

Tävlingsdj-ulen....

Igår var det deltävling 1 i klubbmästerskapet i agility. Vi har 4 deltävlingar under året och det räknas poäng baserat på placering i klassen och det är trots allt en smula prestige i såna här arrangemang. Eller? ;-)

Otto började glatt med att rusa och hälsa på domaren (vi har varit dåliga på att träna med "folk" bland hindren en tid och det straffar sig uppenbart). Sen hoppade han ÖVER en tunnel så där borde vi väl blivit diskade. Domare N hade i så fall de snälla glasögonen på sig för jag hörde ingen disk-vissling och körde på... och fick ett jättehopp ner från balansen. F-n, jag som har nött med kontaktfält under vintern. Inte tillräckligt uppenbart. Genomgick en kort inre kris. Ta om kontaktfältet och definitivt bli diskad. Eller köra på och förhoppningsvis komma i mål och få åtråvärda poäng i KM-kampen. Tävlingsdj-ulen slog till och jag körde på. Funderar dock skarpt på att på den inofficiella på söndag bara köra hoppklass. Annars måste jag tänka till rejält. Jag tror i o f s att jag missade att säga "ner" vilket är den normala "ordergivningen" för att gå hela vägen ner på kontaktfältet, så det kan ha bidragit. Jaja. Är det konstigt att jag har ångest för kontaktfältshindren när det gäller Lazer? Nej!!

I andra loppet blev det en disk, över fel hinder. Men, som vi har konstaterat flera ggr under vintern, han börjar gå bra nu under allt längre sekvenser. Det gäller bara att få de där sekvenserna att hänga ihop till ett helt lopp. Då j-ar!!

Lite för långt....?

Igår laddade jag med löparutstyrsel och hängde med till klubben när B skulle hålla kurs tillsammans med L. Hade spanat lite på kartorna för närområdet och trodde jag fått ihop en hyfsad runda. Av olika skäl blev den dock modifierad under resans gång så att säga och de tänkta 5 km blev till slut dryga 6,5... En viss skillnad i synnerhet som mina pass den senaste tiden som mest har legat på 3-4 km. Lyckades missa stretchingen också så imorgon lär jag väl knappt kunna röra mig. Nån hundträning att tala om blev det inte efter denna pärs...

Idag var det träningsdags för hundarna istället. Otto fick köra den bana (hopp2) som kamraterna byggde medan jag lekte "lilla it-teknikern"... Det gick - så där. Det var 3 bökiga sekvenser och i synnerhet i en av dem var det JAG som klantade till det, tänkte helt bakvänt och fick till en totalt livsfarlig lösning i en 180-graders sväng. Slalomingång 90 grader är ingen lek heller... Lazer fick springa lite raksträcke-kombinationer när övriga hade tränat klart; hopp-hopp-långhopp. Slalom-tunnel. Tunnel-tunnel-däck. Hopp-hopp-böjd tunnel-hopp-platt. Tjoho vad det går!!

Hämtade (och betalade) nya löparskor idag också. Så nu ska jag "bara" få in träningen i planeringen också...