Stolpe ut…

Idag var det dags för årets första officiella agilitytävling för mig och Otto. Försökte verkligen tänka positivt och ladda energi på alla sätt jag kunde komma på, och framför allt – tänka till på banvandringen för att det skulle bli så “rätt” som möjligt.

Det gick… sådär. Första loppet var agilityklass (med klätterhinder, för de läsare som inte är så agilitynördiga). Det gick bra – hela 5 hinder… Sen kom slalom och där drog Otto bara rakt förbi slalomet, när han väl kom på att jag inte var med och vände om, upptäckte han en tunnel och DEN var ju kul. Disk ett faktum. Den här gången hade jag satt en av klubbkamraterna på att filma oss, så jag har i efterhand försökt se på filmen om jag gör något uppenbart fel. Ur den vinkel som det är filmat går det dock inte att spåra något sånt utan det är nog ett vanligt wachtel-fnatt dvs han funderade på att hälsa på domaren (vilket man ser på filmen att han funderar på även på tillbakavägen från utflykten)… Nerfarterna på A och balans var katastrofala, här får det bli hårdträning “en masse” nu! Så här kan vi inte ha det. Den sekvens som verkade klurig under banvandringen “satt” men det är ju inget ovanligt när diskningen väl är ett faktum.

Andra loppet, hoppklassen, gick betydligt bättre. Det var en trevlig och flytig bana med i mitt tycke tydlig “linje” för hunden – en bana som nog Hampus hade funkat bra på t.o.m! Det gick som på räls, ända till 4e hindret från slutet. Exakt vad som händer där är svårt att se på filmen men min egen uppfattning är nog att jag blev lite… nonchalant och tyckte att det fanns ju bara ett hinder att välja på, sprang på för mycket och vips så flöt Otto förbi utanför det hindret och vips igen så var han över nästa = disk… SÅ nära en nolla har vi nog aldrig varit. Fram till disken var jag SÅ nöjd. Och det här var verkligen en disk pga min klantighet – släpp aldrig hunden med blicken… Det är faktiskt lite svårt att glädja sig åt att loppet gick så bra, när det var en sån liten marginal till att komma i mål felfritt. Men det är bättre med en disk pga att jag klantar till det så “uppenbart” än såna där utbrytningar som inte riktigt går att förstå.

Nu biter vi ihop och tränar några veckor innan det är dags för nästa tävling. Nästa söndag har vi ju tävling på klubben men då får vi inte vara med eftersom husse är tävlingsledare. Dessutom har jag svårt att fokusera på att köra hund när det är hemmatävling och jag även ska funktionära, så även om inte de etiska reglerna sagt “nej” så hade jag nog avstått.

Just nu funderar jag på om jag ska ta tag i nåt “projekt” här hemma eller helt slappt ta en bok och sätta mig i solen på tomten. Bara därför gick solen i moln precis i detta nu…