Ett nytt koncept?

På mitt jobb har det en längre tid (drygt ett år?) pratats en hel del om "konceptet". I detta begrepp lägger man in sådant som "hur vi möter kunden" - internet, biljettsystem, kampanjer och "gud-vet-allt". Om jag har fattat det rätt alltså. Att hänga med på hur "marknadsfolket" resonerar är inte alltid det enklaste.

Nu har jag hittat ett nytt "koncept"! Begreppet "rondellhund" känner ju de flesta svenskar till numera (fast jag tror att vi som är lite mer engagerade i hundsvängen har använt det på ett annat sätt tidigare - ni vet, en sån där blandras som består av x antal olika raser, brukar man ju konstatera att det är inte en vägkorsning, det är en rondell...). Sedan en tid tillbaka finns det, vid utfarten från vår by till den stora Riksvägen, en Refughund! Tyvärr var denna försvunnen från sin plats i helgen då jag hade tänkt fotografera den, men nu är den tillbaka! En fundering som har slagit mig är om detta är ett led i arbetet att få till stånd just en rondell i denna korsning? Den är nämligen INTE rolig, den korsningen...

Igår kväll skulle jag - som vanligt - gjort tusen saker av föreningsadministrativ karaktär. Men helt klart gick jag in i det jag ibland kallar "duracell-kanin-beteende". Ni vet, den där som går och går och går... tills batterierna tar slut!! Det gjorde mina batterier igår. När jag kom hem så tog jag direkt Hampus med mig ut på en promenad - jag (och han) behöver motionen + att det är ett bra sätt att rensa hjärnan efter arbetsdagen. Sen blev det lite mat till människorna i familjen och därefter landade jag i soffan. Fortfarande med ambitionen att klistra etiketter och frimärken på ett klubbutskick för HU-klubben. Någonstans på vägen gick detta totalt på tok. Jag somnade nämligen. Och väcktes ganska hastigt när det var dags för kvällspromenaden med grannarna. Man kan ju tro att jag kanske skulle kvicknat till efter en promenad i blåsten men icke. Jag slocknade lika fort igen. Med andra ord: Batterierna var uppenbarligen slut!!

Över natten verkar batterierna dock ha laddats igen. Otto väckte mig en kvart tidigare än vanligt så jag hann med disken (som blev stående igår kväll - B var uppenbarligen lika trött som jag, för vi sov "ikapp" på soffan) innan jag stack till jobbet. Sådana morgnar känner man sig lite duktig, trots allt...