Föreningsliv

Det är bara att konstatera. Föreningsliv kan vara väldigt givande men också väldigt urtrist och tråkigt och... Ja emellanåt börjar man ju undra. Vad är det som gör att vuxna människor tappar allt vett och sans när det är en förening inblandad? Titta bara på alla fotbollssupportrar - där kan man verkligen snacka om engagemang på ett extremt sätt. Men hur många av dessa skulle ens överväga att verkligen "göra" något för "sin" förening?! En reflektion i hundsammanhang är att jag aldrig under hela mitt föreningsverksamma liv (och det börjar bli ganska långt det, vid det här laget) har varit med om så mycket "tjafs" som det som förekommer inom de "yngre" hundsportgrenarna. Märkligt nog verkar detta inte bero på att det är ungdomar inblandade - för de s.k. vuxna är nog så "tjafsiga". Vuxna människor... jo jag tackar...

En annan sak är detta med att det faktiskt ska vara ROLIGT att vara aktiv i en förening. När det känns som ett tvång, eller att man upplever att man bara får kritik för allt man gör - då är det kanske dags att göra något annat. Och lämna över till... ja just det. Vem då?

Av någon anledning är det i många föreningssammanhang så, att det är en liten handfull som gör väldigt mycket - för den stora massan. En kul sak som jag har noterat är dock att i min "gamla" brukshundklubb, har det börjat dyka upp namn som jag inte ens vet vilka de är. Och med tanke på att det är 3½ år sedan jag flyttade, så känns det verkligen som att det är ett friskhetstecken! Bara att hoppas att dessa nya namn blir kvar i klubben...

Osökt kommer att att tänka på en text som vi hade med i klubbtidningen i min gamla BK:

Någon Annan in memoriam
Vi måste tyvärr meddela att organisationens högst värderade Någon Annan har avlidit. Någon Annans död skapar en vakans som som blir svår att fylla. Någon Annan har arbetat i organisationen sedan den bildades. Han gjorde långt mer än en normal arbetsinsats. Så fort något arbete som var det minsta obehagligt, jobbigt eller krävde det allra minsta civilkurage skulle utföras blev reaktionen: "Någon Annan får göra det". Det var också allmänt känt att Någon Annan under sin levnad gjorde en oerhörd insats i och för organisationen. Så fort det fanns behov av frivilliga utgick alla från att Någon Annan skulle ställa upp. Någon Annan var en underbar varelse, som ibland föreföll övermänsklig. En enda person kan bara göra en begränsad arbetsinsats. Sanningen att säga förväntade sig alla alldelses för mycket av Någon Annan. Någon Annan föregick alltid med gott exempel. Nu är han borta och vi undrar lite till mans vad vi nu ska ta oss till. Vem ska göra allt som Någon Annan gjorde förut? Vi tvingas nu inse att vi hädanefter inte kan vara beroende av Någon Annan. Vi måste göra det själva nu!