Tidsoptimist?!

På mitt första jobb hade jag en chef som var en obotlig tidsoptimist. Oräkneliga var de gånger som jag i telefonen fick säga "va, näää, han åkte för lääänge sedan" när någon ringde och undrade var han blivit av för det där mötet som började för 10 minuter sedan. Ungefär samtidigt som denne man lämnade kontoret... Av någon anledning trodde han att det gick att förflytta sig utan tidsåtgång? Kanske så där som de gör i Star Trek?? "Beam me up, Scotty"...
Lustigt nog har jag haft flera liknande chefer sedan dess. Ni vet de där som alltid kommer inseglande till ett möte 5-10 minuter efter utsatt tid, ursäktar sig - och sen får alla andra "börja om från början" om man haft "fräckheten" att faktiskt börja mötet när det var tänkt...
Till viss del verkar det här beteendet vara smittsamt. Eller så är det helt enkelt så att när folk börjar inse att det är ingen idé att vara i ett mötesrum ens 2 minuter före utsatt tid - mötet börjar ändå inte förrän 5 minuter för sent...

Nåväl - jag har inte riktigt gått ner mig i det träsket ännu men jag har återigen konstaterat att jag nog är tidsoptimist om än på ett annat sätt. Som bekant är jag ju rejält insyltad i föreningsträsket och det för med sig en hel del administrativt arbete även på fritiden. Och ständigt, ständigt, missbedömer jag hur lång tid det tar att skriva protokoll, snickra ihop nyhetsbrev, fylla i blanketter och annat smått och gott. Med tanke på att jag gör liknande saker hela dagarna på jobbet, så borde jag ju begripa att sånt inte är något man "fixar på 10 minuter ikväll". Men lik f-b-at så tror jag att jag ska hinna "massor" på kvällarna. Just nu har jag t.ex. en lååång lista med "att-göra" saker. Försöker se till att bocka av åtminstone ett par saker varje kväll, risken är ju annars att listeländet fylls på snabbare än saker stryks bort. Och jo, just nu måste jag ha en lista, annars är jag helt "rökt".

Ikväll blåser det ganska rejält igen och det regnade också. B är på möte så jag tog ut båda hundarna på en runda när jag kom hem. Första gången som Otto har varit inomhus själv obevakad en längre stund, med full tillgång till hela huset. Och det var till synes opåverkat - inga söndertuggade möbler eller så. Är det möjligen så att denna hund inte riktigt har samma destruktiva ådra som sin kusin, salig i åminnelse?

Det blev definitivt ingen hundträning i alla fall utan jag försökte åtgärda några av punkterna på min lista. Det är såna här dagar det är rätt skönt att ha en hund som inte "klättrar på väggarna" om det blir några dagar med "bara" promenader...

Lite snabbstädning av bottenvåningen har det blivit också - dammsugare och golvmopp fram och väck med det värsta. Hur man än försöker torka av hundtassarna efter att de har varit ute, så drar de in en hel del när det är sånt här väder. Kan vi inte få åtminstone lite vinter - bara ett par minusgrader, så jag slipper den här geggan!?! Eftersom vi inte har några "anlagda" trädgårdsgångar, börjar de naturliga gångstigarna mellan trappen och grinden, och runt huset till baksidan, mer och mer påminna om... kvicksand? Det suger liksom fast under fötterna när man går i eländet. Träsk, var ordet, sa Bill och Bull...!