Envis...

... som synden får man vara när man tränar gå fint i kopplet med Lazer! Men nu börjar det faktiskt bli lite skillnad. :-)

Envis är jag också i mitt bekämpande av förkylningen och det är i alla fall inte sämre idag än igår så det borde väl vara ett gott tecken?

Var och besiktigade bilen idag. Eftersom den var på service för bara 2 veckor sen så hade det nog blivit en reklamation till serviceverkstaden om den blivit underkänd. Men det blev den inte så nu kan jag rulla på i ett år till. Återigen slogs jag av hur trevlig personalen är på bilprovningen i Hässleholm! Så tittade jag på pappret från förra året och insåg att det var samma besiktningsman då... Kanska är just han extra trevlig, men jag har för mig att jag har haft den känslan även tidigare. Nästan så jag funderar på att skicka ett mail till dem och tala om detta. Hur ofta talar man om när man är nöjd som kund...?! Med tanke på min reflektion förra veckan om gnäll och elände.

Nu ikväll har vi, förutom koppelträningen, ägnat oss åt lite slalomingångar och sitt-stanna kvar på hemmaplan. Det går framåt, jag kan lämna längre och längre sträcka (ungefär en koppellängd, men okopplad). Nu ska vi börja sträcka ut tiden också! Otto fick också ett pass "högeringångar" och det gick väl... så där. Han är nog lite överladdad nu kan man säga. Körde lite fritt följ med position - vändningar på stället m.m., snabba lägganden och inkallningar också med honom. Han behöver jobba, helt klart...