Ibland är man bara så där supereffektiv... Eftersom vi ju är begåvade med en valp som inte riktigt har förstått finessen med att sova lite längre på helger än på vardagar, och för den delen, just nu stiger ju husse upp tidigt allt som oftast även på helgerna eftersom det nästan alltid är jakt på gång, så är det inte så stor idé för undertecknad heller att försöka sova vidare. Det verkar nämligen finnas en liten gnutta vallhund i jakthunden. Att flocken är splittrad = husse äter frukost och matte forsätter sova, går nämligen inte för sig enligt den lille brunvite. Matte ska också stiga upp, punkt och slut! Nu är ju jag tack o lov mer morgon- än kvällsmänniska så det bekommer mig inte så mycket att stiga upp vid 7-tiden även om det är söndag.
En tydlig fördel med detta är helt klart att man hinner med en massa saker! Klockan är inte ens tre på eftermiddagen ännu och jag har 2 hundar här hemma som sover sött. Passade nämligen på att ta dem till skogs på en runda. Inte jättelång, ungefär 45-50 minuter tar det att gå den "svängen". Ja, Otto får hänga med på en del sådana promenader numera. Det handlar ju inte om timslånga utflykter dagligen... Och det är inte jag som pressar honom, snarare tvärtom. Det finns ju så mycket att lukta på och.... och...
Innan vi lämnade bilen passade jag på att lägga en kort "pinnpromenad" (ca 150 m, med 6 apporter utlagda) åt Hampus. Hans spårförmåga betvivlar jag inte, men det är ju det där med apporterna som har gjort att jag har lagt brukset "åt sidan" lite grann. Även B har ju yttrat saker i stil med att "ja när det gäller spår så litar jag i alla fall på den hunden". Han har ju kört en del viltspår med Hampe för att kunna använda honom till eftersök om det skulle behövas.
Som väntat så gick själva spårandet som en dans. Jag hade beväpnat mig med klicker och tänkte att "minsta intresse för apporterna så klickar jag". Jodå. Vad jag glömde (?!) när jag gick ut spåret var att för sådana här övningar så underlättar det att snitsla så man VET när "duttandet" ska komma. Men med bara 3-5 meter lina ute så gick det rätt hyfsat ändå. Apport 1, 4 och 6 markerade han åtminstone genom att stanna upp och "snusa". 2 och 3 gick han rakt över så dem kunde jag plocka upp. 5:an missade vi totalt. Den pinnen var i o f s väldigt mörk så det kan ha varit mina ögon som inte var skarpa nog - återigen detta med vikten av att faktiskt ha en hund som markerar ORDENTLIGT. Suck.
Vid hemkomsten konstaterade jag att med två trötta hundar så kanske jag kunde våga mig på att stänga in mig i badrummet ett tag. Ägnade därefter en rejäl stund åt sånt där som jag väldigt sällan gör - som att lägga ansiktsmask och hälla i en inpackning i håret. Tyvärr har vi ju inget badkar, det är i synnerhet vid tillfällen som detta som jag saknar det, men det får gå ändå. Känns riktigt skönt att vara lite "renoverad" eller kanske snarare som rubriken antyder, "rekonditionerad".
Innan mörkret infaller ska det väl bli åtminstone en promenad till för Hampus' del (när husse kommit hem och kan passa SIN hund) och jag funderar faktiskt skarpt på att passa på och köra lite "rutan"/gå till target när det för en gångs skull är dagsljus.
Sedan återstår ju en del smått och gott som sagt - det är väl ingen som tror att jag har gjort allt det där som jag räknade upp som möjliga sysselsättningar igår kväll...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åhhh, det lät inte fel med lite rekonditionering. Det kunde jag vara värd efter dagens röj men det lär nog inte bli så mycket mer än en tanke.
Skicka en kommentar