Ja ungefär så låter jag fortfarande. Men idag var det i alla fall tillbaka till ordningen dvs jobbet.
Är det någon som kan förklara varför jag har sån svårtartad protokollsfobi nu för tiden?! Har oerhört svårt att få ur mig minsta lilla minnesanteckningar. Jag fattar ingenting, faktiskt. Imorgon blir det definitivt skärpning modell 1A. MÅSTE få ur mig protokoll från i förra veckan.
Igår blev förresten B varse att jag bloggar. Han har nog inte riktigt fattat det tidigare och i ärlighetens namn har jag inte direkt upplyst honom heller, eftersom jag hela tiden anat att han skulle "misstycka". Jag vet inte riktigt vad som är problemet - tror han att en blogg per automatik betyder att man hänger ut och vänder ut och in på hela sitt privatliv?! Jag är rätt övertygad om att han knappt läst en blogg på riktigt utan grundar sina eventuella uppfattningar på "man har ju läst/sett/hört". Dvs om Alex Schulmann, Linda Skugge och liknande... Inte tusan hänger jag väl ut mitt liv så där våldsamt mycket här, eller? Målgruppen är ju faktiskt främst "de jag redan känner" men sen är jag ju medveten om att i dessa dagar av googling så kan man mycket väl snubbla in här pga de märkligaste sökningar. Det som var fallet igår var en jakt efter DM regler Skåne (SBK) - om dessa var utlagda på distriktets hemsida. Tydligen hade jag skrivit nåt om U-DM som inkluderade dessa sökord för min blogg kom upp som 10:e resultat. "Vad är det här för skit" var den omedelbara kommentaren. Suck. Tänk om jag kunde få ur mig den där tegelstensromanen och tjäna storkovan på mitt skrivande istället för att sitta här och hamra ur mig diverse osammanhängande bryderier ur vardagen. Då kanske det skulle bli tyst om "skit"??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Åh vad jag känner igen mig!!! Husse här i huset är exakt likadan. Och han kan ju inte ens sätta på datorn så han har garanterat aldrig läst en blogg i hela sitt liv, inte min heller. Han tycker enbart att det är superfånigt och tror, precis som B, att jag vänder ut och in på hela privatlivet... Och det gör jag ju självklart inte.
Precis... man får ju dels ha lite respekt för de närmaste (och sig själv!) och inte berätta vad som helst vitt och brett - det gäller ju i det vanliga sociala umgänget också! Det jag skriver om här är ju sånt som jag ändå skulle kunna berätta för mina vänner och bekanta. Och så får man ju ha i bakhuvudet att man inte vet med säkerhet vilka läsare man har och ibland kanske tänka en gång extra...
Medhåll kommer här... Finns ju folk som pratar om långt mer privata saker i mobilen på tåget!!!
Det jag tänker mest på är faktiskt att jag ju ibland skriver om mina träningsrundor, och jag vill inte kunna bli igenkänd och anfallen!
Jo fast jag skulle nog inte säga vad som helst i mobilen på tåget heller. Blev faktiskt lite irriterad på en kollega som satt och pratade jobb lite väl högt på tåget en gång. Inte för att vi väl är direkt hemligstämplade, men vissa saker kanske det inte är så smart att sitta och basunera ut bland våra kunder...!
Skicka en kommentar