Syskonkärlek?!

Jaha, imorse så höll det på att "smälla" rejält hemma. Det är ju inte ofta som Hampe surnar till på lillebror men av någon anledning gjorde han det idag, precis när jag stod i hallen och höll på och tog på mig kläderna för att skyffla ut herrarna i hundgården och sticka till jobbet. Och: Lillebror svarade upp... När wachteln tar på sig alla tänderna och ögonen lyser, då är han inte särskilt söt längre...! Jag lyckades avstyra det hela innan det blev riktigt allvarligt, men de ville helst inte gå nära varandra. Skyfflade ut herrarna på framsidan för att försöka "lösa upp" konflikten. Ringde B och diskuterade om jag skulle sätta ut en i hundgården och låta den andre vara inne, men vi kom fram till att det nog bara var dumt och skulle bygga på konflikten ytterligare. Otto är ju ganska "förarvek" och var uppenbart medveten om att matte var väääldigt missnöjd med honom, han undvek inte bara storebror utan även mig där ute på gräsmattan.

Jag har en liten misstanke om att det här kan vara effekterna av att vi de senaste dagarna har haft små "incidenter" med andra hundar på BK. I onsdags var det en lös hund som var på väg fram till Hampe på parkeringen och jäklar vad han klapprade med tänderna och sa "kom inte hit"!! Igår var det en annan lös hund som var på väg fram till Otto och husse när de tränade... Det kanske är att förmänskliga jyckarna men jag inbillar mig att nog kan de "bygga på sig" av sånt?!

Nåja, jag tror att det värsta gick över och bägge "grabbarna" är nu i hundgården och jag på jobbet... Tänker dock gå hem tidigt idag i vilket fall som helst. a) ska packa inför resan till Sthlm ikväll och b) överväger att försöka få en tid hos tandläkaren (som dock inte har telefontid förrän kl. 10). Det ger sig liksom inte i visdomstanden...