Nära, nära...

För tredje gången på 1 vecka var jag idag väldigt nära... Den här gången var det mest "nära" hittills.

Jag och Hampus har idag varit i Trelleborg och tävlat agility. Hampus är ju inte direkt känd som en snabb och alert agilityhund - jag brukar få vara glad om jag kommer runt banan utan att bli diskad pga 3 vägringar! Vädret var inte direkt lysande heller, det regnade. Och regnade. Och regnade ännu mer.

Vi började med att titta på klubbkamraten M med H som tävlar i klass II. De gjorde 2 fina lopp men i det ena blev det tyvärr en rivning och en vägran och i det andra räckte inte tiden till den åtråvärda "pinnen", annars var de felfria och inom referenstiden.

För icke-agilitykunniga så finns det alltså en "referenstid" i agility, om man överskrider den så får man tidsfel (som i hästhoppning) - håller man på allt för länge blir man diskad. En viss procentuell andel av de startande får, om man är felfri, en sk "pinne". 3 pinnar = uppflyttning till nästa klass.

När klass II var klara och fått sina priser, så var det dags för vår banvandring. I ett sent skede bestämde jag mig för att frångå det jag kört med i ett antal år nu, att starta samtidigt med hunden, och faktiskt prova att köra en inkallningsstart. När det var vår tur så satte jag Hampe vid starten, sa stanna och gick därifrån. En av "grundreglerna" som jag fått mig inpräntat sen jag började med agility är: VÄND ALDRIG HUNDEN RYGGEN. Det gjorde jag. Jag tittade inte ens över axeln - det har ju aldrig i historien hänt att han inte suttit kvar i en start - snarare tvärtom, det brukar vara svårt att få fart på den här hunden. Döm om min förvåning när jag, i jämnhöjd med hinder 2, strax innan jag planerat att stanna och kalla in, ser i ögonvrån att - här kommer Hampus över hindren! Det var bara att köra på!! Och som vi körde på! Hej här går det undan och ett fint flyt - med undantag av att Hampe var nära att halka av balansen och ett litet stopp mellan slalom och däck där jag var otydlig med vart vi var på väg. Vi kom i mål felfria!! Jubel och hurrarop, detta hör ju verkligen inte till vanligheterna. Särskilt SNABBT gick det ju i och för sig inte, men som sagt - det flöt på bra och det hör inte till vanligheterna. Döm om min förvåning när resultatlistan kom upp och vi slutade på - 4:e plats, med sketna 1,53 tidsfel. Det var alltså 1,53 sekunder som skilde oss från en pinne! Och de 1,53 sekunderna var helt klart halket på balansen och strulet vid däcket... Samtidigt så förväntar jag mig ju inga pinnar, och tycker verkligen inte att vi har i klass II att göra (Ok, man ska ha 3 pinnar för att komma dit) så precis som i söndags är jag snarast glad åt det som gick bra, än grämer mig åt att det var "nära"!!

I hoppklassen började det lite osäkert, efter hinder 2 var det den "vanliga" Hampe som satte näsan i luften och började "tramsa rundor". Min egen teori är att jag inte var tillräckligt snabb på att kalla och därmed tala om vart han skulle - och när han inte ser något hinder efter det han nyss gjort, så blir han osäker och "stänger av". Vi lyckades dock komma "upp på banan igen" och efter ett trassligt slalom (hinder nr 4) blev det fart på springern! Jag tror aldrig jag har sett honom springa så fort på en agilitybana!! Det var precis som att regnet gav extra skjuts - ju fortare jag springer, desto fortare kommer jag tillbaka till min torra bil... Tyvärr missade han ingången till den böjda tunnel som var 3:e hindret från slutet och där någonstans drog belöningen utanför banan mer än att göra banan klar, så istället för att bråka tillbaka honom för att köra klart, bestämde jag mig för att bryta där, loppet hade varit så bra den biten så det kändes dumt att börja "tjafsa" och förstöra det positiva.

Klubbkamrat M som också tävlar i I:an med sin hund F, diskade sig i agilityklass och kom runt i hoppklass (dock med en del fel). Eftersom det var generösa prisbord så räckte även hennes 13:e placering till ett pris.

Man kan lugnt säga att det var en nöjd matte som körde hemåt igen. Det är onekligen mycket roligare att tävla när det går bra!!