Idag var det dags för lydnadstävling igen. Den här gången åkte jag och Hampe till "grannklubben" (eller ja, en av grannklubbarna får man väl säga då det finns ett antal brukshundklubbar i närområdet). Vi har varit där några gånger tidigare, domaren för dagen kom från min egen klubb, vädret var "perfekt" för hundtävlingar - mulet och 18 grader. Jag börjar misstänka att det här med de "yttre omständigheterna" påverkar mig nästan lika mycket som min hund. Att jag känner mig hyfsat "trygg" med omgivningen bör ju rimligtvis spilla av sig på Hampe?!
Det började mindre bra med att jag drog startnr 13. Jag har inget emot talet 13, däremot gillar jag inte att starta sent. Men det är bara att gilla läget.
Under platsliggningen kom plötsligt en klubbkamrat till en av mina medtävlande och upplyste denna om att "din hund sitter... nu står han... nu smyger han hitåt". Vetskapen om att detta var hunden bredvid Hampus, var ju inte så kul. Enligt domare I hade dock Hampe legat fint och inte brytt sig alls. Jag tyckte dock att han såg lite förbryllad ut när jag kom tillbaka - "matte, den hunden gick, varför gjorde den det" ungefär.
Efter väntan, väntan och väntan, så var det vår tur. Jag försöker ju att låta Hampus sitta i bilen så länge som möjligt. Att hålla på och värma upp för länge, brukar bara göra honom trött. Nu blev det kanske lite för lite istället, för när han kom ut ur bilen var han JÄTTEnödig vilket jag inte riktigt räknat med (jag hade ju rastat innan vi körde hemifrån) och det snodde lite tid från uppvärmningen. Stressmagade hund... Jag vet inte om det är frånvaron av husse och Otto här hemma, som gör att han är lite upprörd?
Nåväl, det är ju alltid skönt att starta med betyg 10 på platsen och resten blev ömsom vin, ömsom vatten. Så här tyckte domaren - och mina egna reflektioner inom parantes...
Fritt följ: 6, dk, tempot, slarv i 1:a halten, långt ut i språng (ja det var INTE bra, ffa inte i början, han var inte "med" riktigt, men som sagt - uppvärmningen var inte optimal)
Läggande: 8, seg i framföringssträckan, bra lägg (det dåliga fotgåendet hänger kvar...)
Inkallande med ställande: 5, dk, seg sista bit (klämmer hellre på ett dk och får stopp på honom... sen blev ingången därefter - lååångsamt lååångsamt...)
Sändande med ställande "rutan": 9, vänd i stå (HURRA!!! Min dag var härmed räddad - för första gången på tävling gick han rakt in i rutan!!!)
Apportering: 6, dk (det var en tunn kommentar - det som hände var att H funderade på att hälsa på tävlingsledaren och tog en lov åt hans håll. Nej- apport, vrålade jag. Då sprang han glatt ut, tog apporten och galopperade glatt in med den! Ett riktigt bra utförande om vi bortser från det där tjafset på utvägen)
Fritt hopp över hinder: 9, tempo i sitt (japp, det var fasligt vad trög han var på att sätta sig idag...)
Fjärrdirigering: 7, dk, tempo (fick klämma på ett extra "sitt upp" i första skiftet - som vanligt, och så är han ju inte hunden som "studsar" upp och ner, men han gjorde det han skulle).
Helhetsintryck: 9 (vi lyfter på hatten och tackar!)
Summa: 156 poäng! All time high med nu gällande regler!! Och i ärlighetens namn, jag har lättare att glädja mig åt 156 just nu, än om jag fått 159 eller 159,5 (för ev. icke-hundkunniga läsare, så går det en "magisk gräns" vid 160, av 200 möjliga, då får man tävla i nästa klass, om man vill). Vi har nu uppnått det jag länge haft som mål - betyg på alla moment!!
OK, egentligen har vi, för ett antal år sedan, med det gamla reglementet, fått ihop 164,5 poäng. Jag tyckte dock att det var lite "tur" inblandat den gången, och vill gärna känna att det "sitter" flera gånger innan jag ger mig på nästa klass. Och med tanke på hur det har sett ut efter den gången, så har det ju varit ett korrekt beslut. Nu börjar jag dock fundera på var jag kan hitta nästa tävling!
Lite (rätt mycket) sliten i kroppen sen igår är jag också. Har ont på de mest märkliga ställen. Benen förstår jag - men axlar och nacke?!
Efter tävlingen stack i alla fall jag och Hampe till skogs och tog en promenad, det var nog ungefär vad mina muskler klarade.
Eftersom husse inte är hemma så blir det vitlöksfrossa... Ikväll ska jag äta Chicken Tikka Masala (fusk, på mix, men ändå).
Kul var att klubbkamrat J var på plats som publik och hejjaklack. Jag försöker låta bli att titta på betygen - men när man hör applåder så brukar det ju betyda ett betyg på lite högre nivå! Tack även till träningskamrat B som har slitit med Rutan med oss den senaste tiden. Nu ska vi bara putsa till resterande moment också!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kul att det lossnade med rutan. Grattis!
Bra jobbat båda två! Då förtjänar du verkligen den där vitlöken :) Man använder ju armarna också när man springer, och när du ju tyckte det var jobbigt så blev det väl lite extra spänt. Hoppas det går över fort!
Skicka en kommentar