Nej, jag har inte glömt att jag ska plugga också... Fördelen med att pendla med kollektiva färdmedel till jobbet, mellan 60 och 100 minuter per dag tillbringar jag ganska ofta på tåg, är att den tiden går att utnyttja till att läsa kurslitteratur! Det har för övrigt börjat röra på sig med återkoppling på inlämningsuppgifter osv, vilket känns positivt.
Att jag är engagerad i 2 kurser beror på att vi inte har så många som "kan" hålla agilitykurs. Vi ska väl börja jobba på att få några nya medhjälpare, men det är ju inte "bara" att hitta lämpliga kandidater!
Det är tur att jag har sambo och hundar - för annars hade jag just nu kunnat jobba nästan dygnet runt just nu. Men eftersom jag har "ett liv" också, så blir det ingen övertid "en masse" just nu i alla fall. Och det är nog rätt sunt, trots allt!
Igår blev det i alla fall lite extra tid på jobbet eftersom jag tog bilen dit - mest för att "bråka" lite med glasfirman som bytte min framruta i november... Nu har den spruckit IGEN!! Det visade sig att det var ett minimalt stenskott, men vi kom överens om en bra lösning. När jag kom hem var det hundpromenad först och sen en löprunda med Otto. Den längsta i år och den längsta han har varit med på, dryga 7 km och vi höll på i drygt 47 minuter, "fartlek".
Idag var det styrelsemöte på klubben, innan mötet hann jag träna lite lydnad med Otto och slalom med Hampus. Slalom, slalom... Rent krasst så har det ju sina sidor att "skola om" en lydnadstränad hund, som jag tidigare konstaterat. Otto är som vanligt en fröjd att träna med. Idag hade vi inte så mycket störningar under hans ensamma platsliggning, så det gick klart bra. Fria följet finns det en del att jobba på, läggandet funkar riktigt hyggligt och inkallningen - ja jajamensan, den satt som en smäck!
Mötet gick hyggligt fort och väl hemma fick det bli ett samtal till mamma som ringde tidigare idag. Med föräldrar som inte precis blir yngre, får jag ju skrämselhicka när numret till föräldrahemmet dyker upp på displayen på jobbtelefonen. Det var väl inte fråga om liv och död den här gången direkt, men min far är för tillfället inlagd... Bara att hoppas på det bästa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja övertid är sundast att låta bli.
Trist med pappsen, hoppas han kryar på sig snart!
Hoppas det inte är något allvarligt med din pappa.
Och ibland ÄR det tur att man har fritidsintressen som inte kan vänta.
Skicka en kommentar