fredag, augusti 21, 2009

Allround-wachteln

Otto har ju som jag nämnt varit med husse i skogen några dagar nu eftersom bockjakten har startat. Häromveckan tävlade vi ju agility. Och igår var vi på lydnadskurs... Japp, det är en allroundhund av stora mått det här!

I våras hade vi ju Jan Gyllensten på klubben som instruktörsutveckling. Det var då några som ville ha "mer" av Jan och bokade honom för några kvällar nu efter sommaren med fokus på tävlingsmoment. Jag blev tillfrågad om jag ville vara med (B blev lite halvstött för att han inte blev tillfrågad, det är ju ändå HANS hund, men insåg väl så småningom att det där med tävlingslydnad ÄR ju inte riktigt hans grej och det vet ju de flesta vid det här laget) och tackade ja. Sen vidtog funderandet - vilket moment skulle vi ta... Det ska ju helst vara något man har "problem" med på en sån här kurs. Jag fastnade till slut för apporteringen - i ärlighetens namn ligger väl en start i appellklass närmare till hands än lydnadsklass 1. Tror jag. Problemet med apporteringen är att vi aldrig lagt något direkt "krut" på avlämningen, utan han släpper föremålet (dummy, fågel, apportbock eller vad det nu må vara) framför fötterna på både mig och husse. Apportering kördes ju stenhårt inför unghundsprovet för 2 år sedan men där var ju prioritet 1 att verkligen komma in med fågeln... ett snyggt avlämnande ger visserligen lite "bonus" i wachtelsammanhang men det viktiga (trodde vi) var ju att momentet skulle bli "godkänt" (sen visade det sig ju att reglerna ändrats så man kunde bli godkänd som helhet även utan att vara det på apporteringsmomentet, å andra sidan var Otto den enda hunden på provet som genomförde det momentet och det bidrog nog till att han blev "provbäst").

Igår var det alltså dags och vi var 8 st. Jag hade ju knappt träffat "min" hund sedan i söndags så det var ju lite pirrigt att släppa lös honom med en "massa" rolig publik han kunde kolla in för att - leka. Jan är mycket för att man ska bygga relationen på lek. I ärlighetens namn har vi väl inte lekt så mycket på det viset, men jag har gjort det lite på senare tid eftersom jag anade att detta skulle dyka upp. Ett par små rundor i publiken blev det men inte värre än att det gick att "hämta tillbaka" den lille busen. Så småningom tog vi fram apportbocken och tittade på "problemet". Lösningsförslagen blev: lite "tryck" på hunden när han griper föremålet "där ute" (han vill gärna "äga" och lajja lite extra, men svarar bra när jag "ryar till" lite och kommer då glatt in) och sen backa undan med utsträckta händer när han kommer in, kasta direkt igen om han släpper i mina händer. Jag har aldrig riktigt gillat det här med att "leka" med apportbocken, jag har fått för mig att det lätt skapar tugg, men vi gör väl ett försök. Det är 1½ vecka till nästa gång vi träffar Jan, så lite träning ska vi väl hinna med innan dess! Det är inte utan att jag börjar fundera på om klubbens appelltävling i november krockar med älgjakten eller om jag kanske kan få låna Otto då... Får ta en förhandling med husse!

2 kommentarer:

Lotta sa...

Kul med en wachtel i brukset. Det är nog t o m mer unikt än en bt. Håller tummarna för att det går vägen.

Kul att gå kurs för Jan. Det skulle jag också vilja göra. Hade ju mycket kontakt med honom när jag skrev för Bra Hund och att han är kunnig råder ju ingen tvekan om. Dessutom verkar han väldigt ödmjuk.

Bibbi sa...

Jag har vid ett tillfälle snubblat över en wachtel (ja inte bokstavligen) som tydligen tävlade lite i sök. DET kändes onekligen som en utmaning, om hunden används i praktisk jakt... Jag tänkte hålla mig till spåret, då är han ju i alla fall "kopplad" om det skulle dyka upp ett spännande rådjusspår eller så...