måndag, augusti 10, 2009

Små glädjeämnen

Orkade inte skaka liv i datorn igår kväll så det blir en snabb rapport nu istället. Jag hoppas min chef har överseende... :-)

Igår morse for jag och Otto till Ystad tillsammans med klubbkamraterna M med H, B-M med S och L med T. Det var agilitytävlingar - bara i storleksklass Large. Egentligen hade det uppenbarligen räckt för oss i klass I att vara där vid lunchtid men vi ville ju gärna se M i klass II och man vet ju aldrig hur snabbt en tävling går, så... Bäst resultat gjorde klass II ekipaget som i alla fall kom runt i båda klasserna. Näst bäst blev L och T som kom i mål i agilityklassen, där vi andra två diskade oss. Jag på ett något snopet sätt då Otto sprang UNDER de första tre hopphindren?! Möjligen satte jag honom för nära så att han inte riktigt "såg" första hindret, det var dessutom ganska höga hinder då de låg på 55-60 och vi tränar sällan på höga hinder... När vi hade diskat oss började jag om och körde första och sista tredjedelen av banan, ungefär, och det gick bra. Inget som helst intresse för domaren den här gången. Man får se de små detaljerna i den här grenen! T som brukar ha lite tendenser att hoppa av kontaktfälten på nerfarterna gjorde en RIKTIGT fin nergång på balansbommen (och var som sagt den enda av oss som kom i mål, om än med 5 fel i slalomet). B-M och S fick en snöplig disk på slutet då S valde vippen istället för ett hopphinder...

I hoppklassen såg det inte SÅ farligt svårt ut men där visade det sig att hinderhöjden och tiderna blev utslagsgivande. Det var MÅNGA hundar som sprang under hinder, både T och Otto... I den här starten - 2 hopphinder rakt fram och sen en sväng 90 grader vänster till 3e hopphindret, stod domaren i rak linje med de där första 2 hopphindren. Det sket Otto faktiskt i och lyssnade fint på mig de första 6 hindren, sen sprang han under nr 7 och eftersom farten då var så hög så hade jag ingen som helst chans att få stopp på honom före nr 8 som var långhoppet. Disk igen alltså men jag är SÅ nöjd med att han inte brydde sig om domaren och att han gick bra på de där första 6 hindren!! Nu får han övergå till att vara husses jakthund i första hand under resten av hösten (vi ska gå en liten lydnadskurs dock) och sen ska vi nog försöka igen till våren. Det tar sig, i alla fall!!

För övrigt så var lillebror väldigt duktig hela dagen, det var på tok för varmt att ha hundar i bilar (trots detta blev arrangören NÄSTAN tvungen att slå in en ruta på en stängd bil i vilken det satt en hund, jag hoppas verkligen att de gjorde som det viskades om och stängde av den tävlande från resten av dagen) och jag hade ingen bur med, så Otto satt bunden i ett staket bakom vårt tält, i skuggan, hela dagen. Och det gjorde han med bravur - sov snällt mellan varven, låg och spanade lite på det som hände på banan osv. Inga protester, inga försök att bita av kopplet... Det är så skönt med en hund som "gillar läget" i de där situationerna. Hampus hade, för er som inte känner honom "så väl", suttit och skällt och protesterat högljutt vid en dylik behandling!!

Efter hemkomst var det genom duschen och iväg till svärföräldrarna som bjudit in till grillning. Skönt att slippa meka med mat, men lite trött var jag... B var också rätt sliten för han hade ägnat dagen åt att lägga de där klinkerplattorna vi köpte i lördags. Pust!

Ny arbetsvecka, fullt upp på kvällarna - det här blir den värsta veckan på länge, det är tidtagningsutrustning som ska hämtas, deltagande i "analysverktyget" (komplettering i min instruktörsutbildning), funktionärsmöte, styrelsemöte i hundungdomsdistriktet, priser som ska hämtas/köpas, en tävlingsplats som ska ställas i ordning... På lördag är det agilitytävlingen på klubben och SEN lugnar det ner sig.

Nu på morgonen har jag varit på bilprovningen och även om jag numera kör en hyfsat "ny" bil som är hyfsat välservad, är det alltid lika nervöst. Den gången på 90-talet när en besiktningsman utan större bekymmer knackade hål på en bromsledning och "på nåder" lät mig köra "direkt till verkstaden" (vilket jag också gjorde) på min gamla 245:a, sitter liksom kvar i minnet...

2 kommentarer:

Lotta sa...

Ja det gäller att kunna glädja sig åt det som blev rätt, även om man inte kommer i "mål", oavsett vilken sorts hundtävling det gäller. Skönt att det kändes bra!

Bibbi sa...

Ja, det är verkligen så - det gäller att hitta det som blev rätt! Eftersom jag är van vid Hampus som ju har "joggat" runt banorna under sin agilitykarriär så är bara handlingen av Otto - som verkligen "racear" - en utmaning för mig!