Augusti?!

Tänk - då är det alltså augusti... Vart tar dagarna vägen?! På måndag är det jobbdags igen så egentligen är ju semestern slut nu - det är ju bara en vanlig lördag och söndag kvar nu.

Vädret på årets semester har verkligen varit... varierande! Att solen skinit ena sekunden för att sedan övergå i ösregn har varit en ganska vanlig situation. Någon tjusig solbränna har jag inte att visa upp på kontoret på måndag i alla fall. Det hade jag knappast haft i vilket fall som helst, för med stigande ålder (och förstånd?) har mitt intresse för att vara mitt i solen och "pressa" minskat dramatiskt. Numera sitter jag hellre i skuggan om det är riktigt soligt och varmt...

Igår kväll tryckte jag på "skicka" och drog iväg PM till agilitytävlingen om 2 veckor. Det känns nästan som att det har varit lite tur i oturen att vi planerade in den här tävlingen så att jag har kunnat pyssla med den under semestern, det tar mer tid än man tror att greja med anmälningar, PM osv. Nu ska vi "bara" göra ett litet utskick till alla funktionärer också.

När jag vände blad i väggkalendern i köket nu på morgonen så slog verkligheten emot mig med full kraft. Efter en så gott som tom juli-månad så kom det en augusti med betydligt fler... "inteckningar". September vågar jag inte titta på ännu för där VET jag att det blir tufft. 3 helger av 4 är inbokade. Det var det där med att dra ner på den ideella verksamheten, jo tjena. Samtidigt så är det ju ändå så att det mesta av detta gör jag ju faktiskt av egen fri vilja och för att det är roligt. På programmet de närmaste 2 månaderna står inte bara agilitytävling utan även Tjejmilen (helt självfokuserat och utan någon som helst föreningskoppling!), döma SM i Freestyle (det första "riktiga" SMet någonsin, tidigare har det "bara" varit ungdoms-SM, som för övrigt går av stapeln den här helgen i Boden, jag tackade nej till förfrågan om att döma där...) och vara tävlingssekreterare på klubbens söktävling (till vilken vi än så länge bara sett 2 anmälningar). Fick faktiskt en dag "över" också när en tävling som jag lovat döma blev inställd.

Får väl hoppas lite på att det blir lite mer sansat på jobbet under hösten, men sannolikheten är väl inte jättestor. Hoppas, kan man ju i alla fall. Det jobbigaste är faktiskt förskjutningen i geografin där till Lund istället för Hässleholm, restiden till och från jobbet ökar ju och hur jag än bär mig åt så inkräktar det på fritiden. Inte ens om man räknar med att jag faktiskt ska "utgå" från Hässleholm (som vissa kollegor påpekat) och räknar in del av restid i arbetstiden, så "hjälper" det. Problemet är ju också att jag i allmänhet behöver de där 8 timmarna att arbeta på, inte sitta (eller i värsta fall stå) på ett tåg... Nåja, det problemet tar vi tag i på måndag.

Idag och imorgon har vi lite smått och gott på programmet, husse har stuckit iväg för att övningsskjuta nu på förmiddagen (det är ju snart bockjakt som sagt och han är noga med att öva), jag och Otto ska ut och springa lite om en stund (när frukosten landat i magen) och i eftermiddag ska jag på en liten "shoppingtur". Har bl.a. bokat tid hos en "lågprisoptiker" för första gången i historien så får vi se hur det blir. Det jag har hört av andra som testat "lågprisvarianter" är att bågarna kanske inte riktigt "håller" lika bra som de dyrare alternativen. Jag har varit på väg att beställa nya glasögon hos den optiker ("stora kedjan") där jag skaffade linserna men inte kommit till skott. Det stör mig lite att de BARA har stora dyra märken på sina bågar. Jag har egentligen ingen lust att betala 1000 kr extra bara för att det står Efva Attling eller MaxMara på bågen! Så fick jag se en annons i tidningen i veckan om "fast pris" och när jag ändå var ute och snurrade travade jag in i butiken och lyckades boka en tid ("egentligen bokar vi inte på lördagar, men..."). Varför ska jag vara "butikstrogen" egentligen?! Det var en sak när jag gick hos lille ensamföretagaren i Sthlms-trakten där jag skaffade mina första linser, att det kändes som att jag ville vara lojal, men mot en stor kedja? Mina befintliga glasögon har nog minst 10 år på nacken och börjar bokstavligen falla samman så det är hög tid att ta tag i detta. Vi får som sagt se hur det blir. Lite spännande känns det i alla fall.