Om konsten…

… att få arbetskamrater att titta på en med ett uttryck av förvirring, förvåning och lätt chock. Jo – om man säger att “nu har vi ÄNTLIGEN fått svaret på ultraljudet” så blir reaktionen lätt sådan. ÄVEN om folk vet att jag planerar en valp?! Hihi…

Igår var jag ledig och ägnade dagen åt att trampa ut 12 spår inför söndagens appelltävling tillsammans med K. Ryggen höll tack och lov för detta, men idag har jag en märklig träningsvärk på baksidan av låren, nertill mot knäet lite mot utsidan. En muskel som jag inte hade en aning om att jag hade!!

I år fick vi en karta över området och jag har nu bestämt mig för att rita in, åtminstone ungefärligt, hur vi har lagt spåren. Att hålla på varje år och fundera på “hur brukar vi göra” är ju på gränsen till löjligt…

Förutom att chockera arbetskamrater har jag idag… ägnat halva dagen åt att göra saker som jag inte alls hade planerat, vilket inte är det minsta ovanligt i mitt jobb. Och då har jag det definitivt inte värst i vår grupp.

Har även läst ut ytterligare en bok i Arne Dahls svit, “Europa Blues”. Den här mindes jag faktiskt oroväckande väl… En sak som fascinerar mig med de här deckarna är språket, det märks så väl att det ligger någon slags annorlunda tanke bakom än många andra författare av “underhållningsvåld” har. Bara att lägga ett sådant ord som “koherent” i munnen på en polis – även om det är en polis i A-gruppen – är ett intressant grepp!