Recept på en bra tisdagkväll!

• Agilityträning på klubben
• Grillning hemma
• Slalomträning hemma
• Vika tvätt och lägga undan
• Titta lite på TV
• INTE somna i TV-soffan
• Somna sött i sängen

Tidsoptimism och lite annat

På mitt första jobb hade jag en chef som var milt sagt kvalificerad tidsoptimist. Det hände mer än en gång att h*n inte ens hade lämnat kontoret när h*n "kom på" att "ojdå - nu skulle jag ju ha varit där". Riktigt så illa är det ju inte med mig, men jag börjar så sakteliga inse att jag lider av en annan typ av tidsoptimism - jag tror nämligen att saker tar mycket kortare tid än de verkligen gör. Bara en sån simpel sak som att betala månadens räkningar, tja, det är ju några minuter som går åt där. Ladda tvättmaskinen, plocka ur densamma och hänga upp - och sen ta ner och vika ihop - tvätten. Förpassa den vikta och rena tvätten till därför avsedda förvaringsutrymmen... Ja - bara för att ta några exempel!! När jag jobbade på Apoteket AB pågick det ett samarbete där med Bodil Jönsson, hon hade då ganska nyligen kommit ut med boken "Tio tankar om tid". En av de saker som jag minns var att hon påpekade att man måste ge utrymme för "ställtid". Eller kanske snarare - omställningstid. Att springa från ett möte till ett annat, utan att ens ha 5 minuter emellan (vilket nog inte är helt ovanligt för många), är inte att rekommendera. Man måste ge hjärnan tid att ställa om sig... Ställtid är helt klart något jag borde börja stoppa in i min vardag - på fritiden alltså! Jag hör ju tack o lov inte till den kategori som springer från ett möte till ett annat varje dag på jobbet (nån måste ju jobba med det som det möts om också, eller nåt?), men börjar jag fundera på hur min fritid ser ut så är det nog inte sååå bra. Pust. Man ska inte gräva ner sig för mycket i filosofiska funderingar, men...

Glömde ju berätta att Lazer gjorde sin egen tolkning av att dekorera med löv under midsommar... Husse våldsbeskar (helt utanför normala tider för när sådant ska göras) några buskar som vildvuxit lite för mycket för någon vecka sen. Resterna av detta placerade han snyggt i en hög i ett hörn av tomten. Ha! Snyggt... Jovisst, tills Lazer hittade högen. Han har burit in kvistar i huset, placerat dem på trappan... ja, överallt! På trappan var det väl lite charmigt trots allt - midsommarpynt?!

Dessutom har det lilla svarta trollet upptäckt att vi har - vad han tycker är - en badbassäng för cockerspanielvalpar i trädgården. Dammen, alltså... Han var i den åtminstone 3 ggr igår och ikväll har han lyckats "ramla" i 2 ggr. Husse funderar på om vi ska lägga igen dammen, jag föreslår staket. Tror inte det behövs något jättehögt egentligen, bara en mer tydlig markering än den kant som finns där idag. Visserligen har vi lyckats lära 2 wachtlar (och 3 springrar, vuxna visserligen) att inte bada i dammen, men den här lille rackaren är snabb...!

Det är fortfarande VARMT även om temperaturen nu ramlat ner mot 17 grader... Jag och Otto tog det sena passet när det gäller jogging och gav oss inte ut förrän efter kl. 20. Det är märkligt vad det "tar" bara för att temperaturen sticker iväg upp över 20 gradersstrecket? Funderar på om jag ska gå ut och träna lite lydnad med Lazer. Sitt-stanna kvar har vi ju lite att jobba på med, t.ex....

Ännu en bok utläst

Jo, förresten, på något vis lyckades jag knyckla in att läsa ut senaste boken i helgen också.
Den här gången blev det "Postcard Killers" av Liza Marklund & James Patterson, som låg i högen hemma (böcker från bokklubben som jag INTE glömt avbeställa...).

En rätt så snabbläst historia, inte minst genom att sidlayouten är väldigt luftig om jag jämför med Allende-boken jag läste innan!

För ett tag sedan såg jag på någon bokblogg en fundering (som ledde till diskussion bland kommentarerna) kring det här med att läsa böcker "i rätt ordning", att följa huvudpersonernas utveckling på det personliga planet osv. Någon konstaterade att många av dagens deckare har en helt annan inriktning än de klassiska pusseldeckarna. Agatha Christies huvudpersoner, Miss Marple och Hercule Poirot, hade ju inte så mycket privatliv eller personlig utveckling precis... Där låg fokus på att lösa mysteriet.

I den här boken presenteras läsaren - till synes, ska jag dock tillägga - redan från start med vilka mördarna är (eller åtminstone är det vad man luras tro väldigt länge). Det är två historier i en så att säga, en där vi följer mördarna och en där vi följer mördarjakten. Men sen, ungefär på mitten, kommer det en "twist" där en del av det som byggts upp ställs lite på kant. Utan att göra en "spoiler" så kan jag dock tycka att det är lite synd att vi som läsare lämnas med en del oklarheter på slutet ang. mördarnas motiv och bakgrund...

Spännande och snabbläst, ingen djup litteraturupplevelse men det är ju inte det man är ute efter med den här typen av böcker. Vissa saker är lite väl mycket "formulär 1A" men vad tusan... Boken platsar väl i högen "sommarläsning i hängmattan" om man inte redan läst den! Dock funderar jag lite på om det inte varit en annan upplevelse att läsa den på engelska. Eftersom den ena huvudpersonen är amerikan, så bör ju huvuddelen av dialogen försiggå på engelska, egentligen. Kom på mig själv med att sitta och översätta i huvudet vid några tillfällen. Yrkesskada, kanske, då jag ju har jobbat en del med engelskspråkiga människor och dokument de senaste 6 åren!

Jag finns...

... har bara haft en väldigt datorfri helg - skönt!!!

I torsdags kväll togs köttet från grisen om hand, det tog ett par timmar att packa och stuva ner i frysboxen.

Midsommarafton ägnades åt att röja köket efter torsdagkvällen... Husse tömde husvagn och tvättade bilar...
Kvällen tillbringades hos svärföräldrarna med mat, mer mat och så ytterligare lite ätbart i form av kakor till kaffet... Rullade vi hem eller?!
Tränade slalom med Lazer och Otto.

Midsommardagen fortsatte jag med att röja andra delar av köket, när jag ändå hade farten uppe liksom (ingen av oss var ens hungrig på morgonen, snacka om mätt från kvällen före). Husse snickrade på hundhus...
Vi var i skogen och gick en långpromenad.

Söndagen gick åt till att rensa ogräs vilket var välbehövligt då jag totalt släppt greppet om alla rabatter och odlingar hittills i år. Inspirationen har varit som vädret, något svalt! Husse körde gräsklippare och målade hundhus.
Hundarna roade sig själva på tomten, Lazer badade i dammen MINST 3 ggr. Det är såna gånger vi funderar över varför vi HAR damm...

Som en av våra konsulter på jobbet sa: Vadå ledig? Det betyder ju bara obetalt arbete hemma...!

Lite sommarvärme

Idag utvecklades åtminstone vädret åt det positivare hållet.

På jobbet är det lite motvind just nu känns det som. Kanske den vanliga "inför semestern ångesten"??

Ikväll har det varit instruktörsmöte, det var väl lite halvglest besökt och inga stora händelser. Innan mötet hann jag köra Otto lite på resterna av gårdagens bana, Lazer fick springa tunnel... och så hoppade han faktiskt ett hopphinder som var på small-höjd, helt spontant...

Efter mycket "om" och "men" och "hur blir vädret" har vi bestämt oss för att stanna hemma i midsommar. Mer om det kommer...

Sårskada, eller....

Ikväll var det i sedvanlig ordning dags för agilityträning. När jag kom ut med Otto på planen så fick jag se - ett stort läskigt sår på "kanten" av buken?! Var kom det ifrån, liksom? Eventuella krigsskador från eftersöket borde jag ju ha märkt när jag spolade av honom vid hemkomsten, vad har han nu varit på i trädgården - ja tankarna snurrade. Det var lite svårt att få full koll på vad det var eftersom det var blodigt, pälsigt och eländigt. Som tur är har vår "husveterinär" öppen mottagning på just tisdagkvällar, så husse tog Otto och körde dit. Det var inget direkt livshotande, visade det sig. Han hade rivit hål på en fästing!! Nästan lite pinsamt, kan jag tycka. Ännu en "note to self" - lägg en sax i bilen så att det går att klippa rent runt eventuella sår! (Förband har jag redan i både bil och träningsryggsäck)

I brist på egen vuxen hund att träna med fick jag låna labradoren S och springa ett varv. Hon tyckte nog att jag var väldigt petig på kontaktfälten (jag hävdar att matte till S är lite för slarvig där emellanåt)... Annars var det en "lätthandlad" och lyhörd hund, inget snack om den saken. Dagens bana var väl heller inte supersvår (bortsett från slalomingången som stökade till det för många av ekipagen). Lazer fick springa lite kort tunnel och fortsätta med slalomingångarna. Jag jobbar alltså enligt principen att försöka få honom att gå in i ingången utan att jag visar med händerna, möjligen styr jag lite genom hur jag rör mig mot första pinnen. Det verkar börja ramla ner en pollett som jag var inne på redan igår, för nu börjar han aktivt söka sig mot pinnarna. Ett par försök resulterade i "fel" ingång, då blir det ingen belöning och man ser nästan hur de små kugghjulen jobbar i den lilla cocker-hjärnan!

Slalomingång, muffins och hälso(?)fil

Igår kväll gjorde vi inte många knop hemma får jag erkänna... Sviterna av nattliga jaktäventyr slog till.

En insats på valpträningsområdet gjorde jag i alla fall; satt upp 4 slalompinnar på gräsmattan och tränade ingångar med Lazer. Försöker att jobba på ett så operant vis som möjligt (jag funderar fortfarande på om jag ska klicka in honom - framför allt med tanke på att jag i fria följet kommer att ha svårt att själv se om positionen är bra, kan det ju vara bra att kunna sätta klickern i näven på någon träningskamrat), så att han ska klura ut själv vad de där pinnarna handlar om. Det börjar så smått verka som att tioöringen håller på att ramla ner! Vi höll inte på någon lång stund men nu lät jag pinnarna stå kvar - husse klippte gräset i söndags så det borde inte vara aktuellt de närmaste dagarna. Tänkte fortsätta traggla höger-ingångar med Otto också och då räcker 4 pinnar långt.

Sen provsmakade vi de halvt havererade muffinsen och de var helt OK även om formen var "så där"! Goda var de i alla fall. Nu har jag provat och lärt mig... (Muffinsplåt var ordet, som sagt)

I helgen när vi var och handlade köpte jag ett paket Verum hälsofil. Det ska ju vara så bra för magen, enligt reklamen... Men efter att ha ätit den till frukost 2 dagar på raken börjar jag undra. Min mage verkar INTE gilla den! Kollade runt lite på nätet och det verkar vara fler som har samma problem. Eftersom jag misstänker att jag har lite problem med laktos så köpte jag t.o.m den laktosfria varianten, så är den biten i alla fall utesluten. Nä, den produkten får jag göra som Sverker i Plus brukade göra med saker: I soptunnan!

Utläst bok, ”dagen efter natten före”, uppföljning av kökshaveriet och alla känner apan….

Igår läste jag ut min senaste ”icke-deckare” bok, Isabel Allendes Andarnas Hus. En fantastisk släktkrönika, full av starka kvinnor, och som spänner över en lång tidsepok. Egentligen är det bara på sporadiska ställen, i samband med världskrig och mot slutet av boken när militärkuppen i Chile inträffar, som man riktigt kan få kläm på när i tiden händelserna äger rum. Det jag har lite problem med – som vanligt när den typen av stilgrepp tas – är när det hoppar mellan olika berättare/berättarformer. Men i det stora hela – vad ska man med deckare till, när det finns så här välberättade historier?! Visst, det finns våld och dödsfall här med, men det är ju inte det som är historiens fokus. Nu vill jag se filmen också men den verkar vara svår att få tag på. Kan mycket väl tänka mig att Jeremy Irons är som klippt och skuren för rollen som Esteban Trueba!!

Nu infinner sig frågan – läsa de 2 deckare som ligger på hög hemma, eller gå till biblioteket och låna en ”seriös” bok till? Dessutom har jag ju hoppat på det sommarsköna bokbytet och hoppas ju så klart på något ”icke-deckarmässigt” där… Det är ju några veckor kvar till semestern så en del pendlande = lästid blir det ju.

Det har för övrigt sina sidor att vara ”jägarhustru” (eller -sambo, om man nu ska vara petig). Frågan är hur många kvinnor i min sits som ställer upp på följande – om de inte som jag är hyfsat hundintresserade själva!? Hur som helst, husse och en av hans jägarkamrater fick igår kväll för sig att de skulle ut och vaka på vildsvin. Dock utan att ta med sig eftersökshunden (Otto) eftersom den här jakten inte ligger mer än ca 20 min körning hemifrån. Kvart i tolv på natten, lagom när jag tänkte gå och lägga mig, ringde min mobil. Det tog mig en stund att lokalisera den eftersom den låg kvar i en jackficka sedan tidigare på dagen. Inte helt oväntat var det husse, och budskapet var ”vi behöver Otto”. Jaha, inte mycket annat att göra än att kränga på sig en jacka, skor och lasta ut hunden i bilen. Otto är en BRA eftersökshund, framför allt i de här situationerna där man kanske inte har så mycket att gå på. Låter man bara honom söka fritt, så hittar han det påskjutna viltet. Även denna gång (jag har ju varit med vid ett liknande eftersök tidigare) var grisen död när han hittade den. Här är hans egenskaper som ”dödskällare” suveräna! Inget tvivel om var någonstans bytet finns. Sen vidtog baxande av vildsvin till bilen, och att hålla styr på hunden som ville fortsätta skälla på ”sitt” byte. Det sistnämnda, tveksamma, nöjet föll på min lott. Så småningom var vi alla fall tillräckligt nära bilarna för att jag skulle kunna avvika och köra hem igen medan herrar jägare baxade ut bytet den sista biten till bilen. Vid 01.30 var jag hemma igen – med en hund som behövde ”saneras”… Det var ju inte direkt torrt i markerna så han var både dyig och blodig. Strax före 2-tiden kom jag i säng. Någon halvtimme senare, tror jag, ramlade husse in. Även han muttrade, medan de gick och drog på grisen ute i skogen, något om att det här nog inte var det smartaste han gjort… Och DET händer inte ofta att han säger så om något jaktligt! Man kan nog säga att vi är lite avslagna ikväll…

När jag tänkte till lite kring gårdagskvällens ihopsäckade muffinsformar kom jag på att det är ju därför man ska ha en sån där muffinsplåt med hål i! Note to self: Inhandla vid nästa besök på Clas Ohlson!!

För övrigt kan jag återigen konstatera att ”alla känner apan”. Jag har en kollega som funderar på att skaffa hund (igen). H*n har tittat på diverse i mitt tycke mer eller mindre suspekta raser/rasvarianter som INTE registreras inom SKK (har tidigare haft en mycket charmerande liten blandras). Men så kom det då i förra veckan att jo, en ”vanlig tysk” schäfer hade h*n ju kunnat tänka sig – ”men de är ju så fula nuförtiden när de går på bakhasorna”. Icke, sa jag, och styrde in vederbörande till Svensk Bruksschäfers hemsida och pekade ut ett antal kennlar där i alla fall jag skulle funderat på att köpa, om jag ville ha en schäfer. I helgen hade h*n pratat med en av dessa uppfödare och i förbifarten nämnt mitt namn. ”Jo det vet jag ju vem det är” hade svaret blivit (på ett hyfsat positivt sätt som det verkade, tack o lov). Till saken hör att jag visserligen varit aktiv på samma hundforum som den här uppfödaren i rätt många år nu (till och från) men där har jag ju ändå ett ”nickname”, och visserligen har jag träffat personen mycket flyktigt på MyDog för ett par år sedan, men tydligen är jag mer känd – eller ökänd – i hundvärlden än jag själv trodde… Att jag sticker ut i agilitykretsar i södra Sverige med mina ständiga diskningar med den något udda agility-wachteln, kan jag ju förstå, men i brukssvängen har jag ju inte varit särskilt aktiv de senaste 5-6 åren (sen jag pensionerade Simba) och framför allt inte i den södra delen av landet. Fast det är klart, tycker man saker på nätet så är det väl alltid någon som luskar ut vem man är. Och SÅ himla hemlig är jag inte på det forumet, det tog en klubbkamrat ungefär 3 sekunder att klura ut att det var jag som dolde mig bakom ”nicket” ifråga.

Haveri

I ett huslighetsanfall (och det börjar bli dags att göra något med rabarberna som växer så det knakar) så skulle jag nu ikväll testa ett recept på muffins med rabarber i. Det blev... inte så bra. Antingen hade jag för mycket smet i formarna (mkt troligt) eller så var formarna för "vingliga" (bidrog nog också). "Förr" så gjorde man ju muffins i formar av folie men numera så ska man ju vara miljömedveten så jag tog de formar jag hade hemma dvs pappformarna som normalt sett används till kanelbullar (som jag bakar 1 gång om året, högst, så de 250 formarna i ett paket kommer räcka länge, länge). Det hela slutade med att ett antal av mina muffins flöt ut och havererade på plåten. Suck... Men nu har jag lärt mig något, och det finns mer rabarber att hämta! För övrigt kan jag meddela att de delar av bakverken som inte var totalhavererade, var rätt goda ändå!

Jag har också, under dagen idag, lokaliserat en bov i dramat när det gäller min onda skuldra (som faktiskt varit mycket bättre nu i ett par dagar). Jag har ju trott att datorn var en skurk i sammanhanget men idag har jag insett att disken är inte heller någon "hit". Jag är ju aningen kortare än genomsnittet och en normalhög diskbänk är kanske inte helt optimal i höjdled, alltså. Intressant iakttagelse va? Kanske dags att skaffa en sån där liten pall som man har till barn för att de ska räcka upp till handfatet i badrummet?!

Lite trädgårdsbilder och hundträning…

Jag har ju lovat färska bilder från planteringarna här hemma, så här kommer det lite av varje…

Klematis som jag tyvärr glömt namnet på, nu med tjusiga fröställningar. Har sällskap av lammöron och “afrikansk marguerit”.

  Smultronplantorna husse kom hem med i fredags.

En vinranka vi impulsköpte på Ica Kvantum för en tid sedan, den såg också lite ensam ut så även där åkte det ner ett par afrikanska margueriter…

 Min ena gula ros som fick flytta till kruka i år…

 

Vilket den inte verkar ha något emot – vilken knopp!!

Och den andra gula rosen…

Svärdsliljorna i dammen blommar fint.

 Liksom blodnävan vid sidan av dammen…

 Och här ska det om några veckor förhoppningsvis vara blomsterprakt – mina dahlior är än så länge orörda… Ta i trä!!

Lupiner anser vissa, bl.a. min mor, vara att likställa med ogräs. Jag tycker de är vackra, och spridningen kan man ju begränsa genom att klippa bort fröskidorna!!

Kruksamling…

Närbild på tagetes från roskrukan.

  Hittade en alldeles fantastisk hibiscus i fredags på väg hem. “Apollo” heter den tydligen. Inte vinterhärdig, men den kan ju få bo i uterummet!

Vanlig “bonnpelargon” av zonale-typ.

Margueriter, vanliga…

Upptäckte att löjtnantshjärtat blommar nu också!

Och den afrikanska margueriten i närbild.

Som sagt, snyggt även efter blomning. Eller?

Idag skulle husse och en av hans jaktkamrater bygga jakttorn till älgjakten. Jag följde med till skogen med hela flocken, dock körandes egen bil (jag vet av erfarenhet att snickrandet tar längre tid än hundpromenerandet). Att gå i skog, som för Otto är starkt förknippad med jakt, med alla 3 i koppel är något av en utmaning och mental påfrestning – både för mig och hundarna! Dessutom hade “Bambi” – av spåren att döma – ganska nyligen rört sig på den skogsväg där vi gick. Jag passade också på att lägga ett kort (50-60 m?) spår åt Lazer, det fick sedan ligga till sig i ca 10 minuter innan jag släppte på. Favoritkampleksaken (fleeceflätan vi fick av mamma Englas matte vid leveransen av valpen) låg i slutet. Och oj som han spårar den lille! Hej vad det går. Helt klart måste jag låta spåret ligga längre tid för det blir lite fladdrigt (hm, “spanielspår” var det en domare som sa när jag gick appellspår med Simba för många år sedan och han slog ganska kraftigt de första 25 metrarna) men visst kommer vi framåt på rätt väg och den här gången hittade han även slutet. Lite förvånad såg han ut då det var ett tag sedan den här leksaken var framme - “vad gör den här ute i mossan” liksom. Duktig kille! Jag blir allt mer imponerad av kapaciteten i det lilla svarta (lakrits)trollet.

Efter hemkomst har bl.a. husse klippt gräset, ivrigt påhejad av 3 hundar. Jag har roat (?) mig med dammsugning och liknande. Till slut blir även ett litet svart troll trött, men inte trött nog att inte kika lite när matte tar fram kameran!

Mer inför pocketbytet

Ja, då var det de mer allmänna frågorna då… Jag har inga allergier, gillar det mesta i godisväg – utom sådant som inkluderar sprit, körsbär i likör går alltså inte hem här. Är barnsligt förtjust i fina pennor och anteckningsböcker, även om jag sällan lyckas använda dem till något “vettigt”. Dricker hellre te än kaffe.

När jag inte läser så är det som sagt hundarna och verksamhet som på ett eller annat sätt är relaterad till dem (allt från styrelsemöten i brukshundklubben till agilityträning) som tar upp det mesta av min fritid. När det eventuellt blir någon tid över så pysslar jag gärna i trädgården (vid den här tiden på året), löser korsord, joggar (försöker jag göra regelbundet, med hund och med sikte på Tjejmilen varje år). Mer sällan bakar jag en kaka eller bullar… Men det är också roligt! Mindre roligt, men ett nödvändigt ont som delvis följer av hundinnehavet är ett ständigt städande…

Film ser jag inte så ofta numera, det är mest om det går något kul på TV… Det är för långt till biografen helt enkelt. Gillar komedier och action. Inga rysare eller skräckfilmer (som jag redan nämnt i bokinlägget). Kluven till sci-fi, Star Wars är ju liksom klassisk… Oerhört svag för det mesta av Galenskaparna & After Shaves produktioner, har de flesta av deras tidigare alster på DVD, tyvärr delar inte min sambo riktigt den passionen så jag får titta själv. Morden i Midsomer har vi dock samlat på oss gemensamt.

Det finns inget jag direkt samlar på, bor man i ett litet hus så är ju utrymmet för samlingar något begränsat…

Jag blir glad för det mesta man kan tänkas komma på att fylla ett sommarpaket med, tror jag. :-)

Och så kom jag på att om jag glömt skriva något här, så finns det kanske lite matnyttigt att hämta i det förra inlägget på det här temat, från i vintras…

Pocketbytesdax!

På krokiga vägar hamnade jag på bokbloggen “En bok om dagen” för… ja, knappt ett år sedan. Missade då precis höstens byte men hoppade på “julklappsbytet”. Vårens byte avstod jag pga tidsbrist men nu är det dags igen – sommarskönt bokbyte står på programmet.

För att ge den hemliga bokvännen lite mer att gå på så ska man då skriva ett par inlägg på givna teman. Jag tänkte börja idag med bokdelen, så återkommer jag med de andra frågorna under helgen. Hoppas det blir OK, hemliga bokvännen! (Som redan varit här och lämnat en kommentar…)

Tyvärr finns det ingen lista över allt jag har läst. Jag lärde mig läsa redan innan jag började skolan (tack för det, Magnus, Brasse o Eva i 5 myror är fler än 4 elefanter) och slukade ALLT läsbart jag kom över, från mjölkpaketens baksidor till böcker. Jag minns fortfarande den allra första bok jag faktiskt läste i själv, den finns nog kvar någonstans i gömmorna i mitt föräldrahem, “Ingen är som Rosalie” vill jag minnas att den hette. Efter att jag hoppade på En bok om dagens julbyte så bestämde jag mig för att åtminstone göra en lista över vad jag har läst i år. Den finns här till höger och är inte så värst lång om man jämför med många andra bokbytares! Men… jag har så mycket annat för mig också… Det finns ett par listor på temat “vilka av dessa har du läst” här i bloggen: Deckare (bläddra ner en bit i inlägget) och 6 av 100.

När det gäller genrer så är jag öppen för det mesta, förutom skräck. Någon gång under mina skolår (kan ha varit första året på gymnasiet) fick vi läsa “modern” litteratur (sånt som inte fanns på biblioteken) – valen vi fick var Jackie Collins “Hollywoodfruar” eller Stephen Kings “Jurtjyrkogården”. Tantsnusk var inget som lockade mig just då men fy tusan vad jag hade jobbigt att ta mig igenom Stephen King. Det är enda gången jag har varit tvungen att lägga ifrån mig en bok flera gånger för att det var så otäckt! Jag ser inte skräckfilm heller, inte helt oväntat, så ja – jag är lättskrämd. Jag är ingen stor tillskyndare av Sci-fi heller. Märkligt nog är jag djupt nergången i deckarträsket, trots min lättskrämdhet?! Detta grundlades i mitten av 80-talet då Stieg Trenters Idag röd… (tror jag det var) gick som sommarföljetong på Radio Stockholm med Torsten Wahllund som uppläsare. Efter det letade jag upp varenda Trenter som fanns på biblioteket och i mor- och farföräldrars bokhyllor. Maria Lang snubblade jag över i samma veva. I mer “modern” tid har jag läst allt som finns av Liza Marklund, Arne Dahl, Elizabeth George, Camilla Läckberg, Håkan Nesser (inte den allra senaste Barbarotti men den kommer)… Jag gillar också Jan Mårtensson men han har skrivit så mycket så där har jag knappt koll själv på vad jag läst, i total oordning.

I förra bokbytet bad jag om mer “klassisk” litteratur – varför inte Selma Lagerlöf eller Isabel Allende, skrev jag då och det var precis dem jag fick. Allende blev jag mycket förtjust i och håller på med just nu. Jag tror att jag skulle vilja fortsätta i den riktningen. Mer “vanliga” romaner alltså, och inga deckare!! Nån gång ibland har jag klämt i mig en “chicklit” t.ex. Bridget Jones eller “Små citroner gula” av Kajsa Ingemarsson. Kul som omväxling men i synnerhet den sistnämnda var kanske en aning förutsägbar.

Jag läser mest för nöjes skull, bl.a. på tåget eftersom jag pendlar till och från jobbet varje dag. Lär jag mig något på köpet så gör det ju ingenting. Inte för tungt alltså, men ändå gärna lite “hjärngympa”. Eller något ditåt?

Det finns faktiskt en “genre” inom fackboksvärlden som jag skulle kunna bli glad över och det är något med trädgårdsinriktning, hur man skapar fina rabatter osv. Som den observante bloggläsaren noterar så är mitt huvudsakliga fritidsintresse hund, men jag odlar (!) också ett visst trädgårdsintresse – med varierande framgång. Bland annat för jag stundtals en ojämn kamp mot mördarsniglarna (köpte häromåret på mig en liten bok med titeln “100 sätt att döda en snigel” eller något ditåt).

Är det något du, hemliga bokvän, undrar över så försök ställa några kluriga frågor! Jag svarar så gärna!!

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Ikväll var planen:

1. Jogging med Otto
2. Slalomträning med Otto (“högerslalom” – i synnerhet ingångar)
3. Träna slalomingångar och ligg med Lazer
4. Fixa HU-distriktets hemsida (samma info som mailades ut igår)
5. Dammsuga
6. Vika tvätt

Av dessa har punkterna 2 och 3 blivit utförda… Punkt 1 gick åt pipan i o med att vi idag gjorde sista testerna på jobbet inför tidtabellsskiftet på söndag = blev senare hemkomst än normalt. På hemvägen blev jag inspirerad av det vackra vädret och stannade på stora plantskolan och köpte lite växter…

När jag kom hem föreslog B att vi skulle sticka till skogen och gå en sväng – vädret var ju vackert och han hade också kommit hem halvsent så hundarna hade inte fått någon promenad ännu. Sagt och gjort, in med hela flocken i bilen. Vi la en del krut på att försöka börja få Lazer att gå lite ordentligt i koppel vilket gjorde att rundan tog 5-10 min mer än normalt, inte så farligt egentligen. Vad som är mindre roligt är att det är gott om fästingar i den skogen – plockade bort 6 st som satt och kröp på Hampus när vi kom tillbaka till bilen. Urk!

Väl hemkomna igen tog jag tag i träningen. För icke-agilitynördar så är ett “högerslalom” alltså att jag har hunden till höger om mig när vi utför slalomet. Otto fixar “nästan” detta nu MEN – han vill gärna använda mig som första rundningsmärket vid ingången, så att han går IN från min vänstra sida. Höll på och tragglade en del med detta och det börjar nog lossna lite. Jösses så praktiskt det är att ha ett slalom hemma!

Lazer får redan från början lära sig att gå in från alla möjliga håll mellan de 2 första pinnarna, längre har vi inte kommit…

Sen var det dags att ta tag i de nyinköpta plantorna, som nästan alla kom i lämpliga krukor – återstår tomatplantan, melonplantan och kapkrusbärsplantan, som nog samtliga kommer att få bo i uterummet. Även en tjusig hibiscus återstår att finna en lämplig plats för. Bilder kommer, men det hann bli lite småskumt innan jag var klar. Dahliorna fick flytta ut nu också, nu borde det inte vara risk för nattfrost längre. 2 knölar har inte överlevt vinterförvaringen, märkligt nog var båda märkta som röda till färgen?

Nu säger alltså samvetet att jag borde ta tag i den där hemsidan, medan latmasken (?) säger att jag borde vila min trötta skuldra. Vet inte om det är så jättesmart att släpa runt på jordsäckar och krukor med den lilla skadan, men fint blev det!

I väntan på friska trädgårdsbilder kommer här några bilder på dahliorna från förra sommaren.   

Beach party och träning

Det var idag inbjudet till "after work" på temat "beach party" på jobbet... Jag stannade bara en kort stund och höll mig till apelsinläsk på drickasidan. Det är ju tisdag = agilityträning.

Jag blev lite sen så när jag kom var banan för dagen redan byggd och klar, bara att kasta sig in i träningen... Det gick över förväntan får man nog säga. Lite störigt att Otto var lite småstökig MELLAN våra pass på banan bara?! Lazer fick springa lite kort tunnel och mellan hinderstöd.

Resten av kvällen har jag ägnat åt att fixa med utskick för HU-distriktets räkning. Eftersom vi skaffat en ny mailadress (info...) så är det lite meck att få ordning på adressbok, sändlistor osv. Nu börjar det nog ta sig i alla fall, så nästa gång ska det nog gå lite lättare.

Återigen såååå irriterad...

Jag vet faktiskt inte om det är jag som har blivit överkänslig på jobbet, eller vad det är... Återigen så får samma person som för en tid sedan, mig att bli SÅ irriterad. Det är något som gör att jag känner att jag blir ifrågasatt på ett sätt jag inte uppskattar, i vederbörandes uttryckssätt. Lite småbarnsligt kanske men min känsla blir att "men för h-e gör det själv då om du inte tror att jag klarar det". Skulle personen ifråga råka läsa detta så fine... Jag brukar undvika att skriva sånt som hänger samman med personer i min omgivning i just sådana här sammanhang men det finns liksom gränser. (Och när jag dessutom påpekar att man kan inte jämföra "äpplen o päron" så kunde man väl åtminstone ha kostat på sig att erkänna att "hoppsan, det tänkte jag inte på" eller hur?)

Idag var det även dags för årets enkät om "hur vi mår". Tyvärr inte så mycket om konkreta smärtor utan mer om belysning, om man kan söka hjälp hos sina kollegor osv. Ibland undrar jag i de här fallen - vad svarade jag för ett år sedan...?

Ordningen återställd

Efter förra lördagens lilla framgång (man får ju ha delmål, som att hålla sig kvar på banan, eller komma i mål...) så var ordningen återställd idag dvs det blev "dubbeldisk". Nu har vi 4 veckor till nästa tävling men i agility hittar ju alltid domarna på nya grejor så det är ju inte "bara" att gå hem och träna... I första klassen, agilityklass, så dånade Otto in i fel öppning i den böjda tunnel som kom efter A:et. Det är smällar jag kan ta - han tog rätt hinder i alla fall och möjligen var jag otydlig i min handling. Resten av loppet gick riktigt fint, för i det läget kör jag klart. Det är skillnad om han skiter i vad jag säger och tar ett annat hinder - då går vi av plan. I hoppklassen fick jag någon form av hjärnsläpp, månne för att det flöt så bra, och missade totalt ett byte mellan 2 tunnlar, och när jag tappar greppet om handlingen så havererar det här ekipaget... Förbi ett hinder och över nästa. Tjo och tjim och disk och ut från banan. Tack och hej.

Igår kom H och hennes man D förbi på vägen mot Broloppet. Nästan lite skönt att inte säcka ihop framför TVn en fredagkväll utan köra lite dammsugare och fixa fika... :-)

Ryggen mår fortfarande bättre än i början av veckan men det finns lite kvar att räta upp så jag fortsätter att undvika datorn så mycket jag kan...

Bättre

Ibland avgudar jag verkligen min kiropraktor! Om det är hans förtjänst enbart, eller en kombination av hans behandling, Ipren (antiinflammatoriskt) och total vila igår kväll (SAMT att jag har varit väldigt, väldigt noga med hur jag har suttit och stått på jobbet nu ett par dagar), må kanske vara osagt. Men ryggen är helt klart på bättringsvägen. Tur det - jag ska tävla igen i helgen...

Justerad...

Pga en misstänkt överansträngning i någon muskel vid ena skulderbladet har jag just nu väldigt jobbigt att sitta vid datorn mer än absolut nödvändigt - läs jobb... Därför kommer bloggen vila ett par dagar...

Vi har avslutat valpkursen i alla fall, med att testa rallylydnad. Jag fick väl i princip bekräftat det jag redan visste - den grenen är inget för mig.

ÄNTLIGEN!!!

Igår hände det så till slut. Jag och Otto kom i mål i ett agilitylopp på officiell tävling! Lite fundersam blev jag allt när jag stod på startlinjen och hörde speakern (som jag fortfarande inte vet vem det var) säga "nästa startande ska vara Bibbi.... och det är det, med wachtelhunden Otto". Börjar jag bli så ökänd..??
Det var en bra klass 1 bana i agilityklass, kontaktfälten satt fint (vi fick 5 fel på en uppfart på klubbtävlingen i torsdags och då var det riktige domare Nils som dömde), vi drog på oss 10 fel - en vägran vid ett hopphinder och det blev nog en vägran till misstänker jag, från däcket skulle vi in i en böjd tunnel och där blev det massor av strul, lite fel hoppvinkel på däcket - på väg mot vippen - nej (han vände!) - på väg mot en annan tunnel - nej (han vände igen!) - på väg mot vippen en gång till - nej (ytterligare en vändning) och jag tror vi hann vara på väg mot slalom (som var nästa hinder EFTER tunneln i fråga) och fel ingång på rätt tunnel innan jag till slut fick ordning på det hela. MEN han tog inget felaktigt hinder!!! Det här kostade naturligtvis MASSOR av tid, så vi drog ju på oss tidsfel också, men jag blev faktiskt lite förvånad över att det "bara" var 4,99 tidsfel. Som vi alltid har sagt - farten är det inget fel på!!

L fick en pinne i hoppklass och därmed uppflyttad till klass 2, B-M fick en pinne i agilityklass, I gjorde helt OK lopp och verkade nöjd själv. Mina andra två lopp (det var 2 hoppklasser och 1 agilityklass) i hoppklass var rätt OK men i bägge loppen kom disken i samband med slalom. Första gången för att herrn gick ur med 4 pinnar kvar och drog in i tunneln som var nästa hinder, andra gången var det också en tunnel, som drog MER än slalomet. Med facit i hand borde jag vrålat "OTTO - slalom" istället för bara slalom...

På hemvägen stannade jag till på Rusta och nu kan jag verkligen kalla mig agilitynörd. Inköpte nämligen ett - slalom. Motiverar detta med de 2 ovannämnda diskningarna. Och så Lazers grundträning så klart!! Hindret har invigts idag...

Idag har vi för övrigt gjort lite av varje hemma och tog även en tur till en sjö i grannkommunen så Otto fick vattenapportera lite. Det pågick övningar med Newfoundlands och Leonbergers i samma sjö men vi lyckades hitta ett område för oss själva. Till historien hör att sjön i fråga härbärgerar en av Sveriges bästa kanot- och roddstadion... Så jag har varit där några gånger förut! Lazer fick prova att simma lite, men bara i koppel. Till och med Hampus, som inte brukar vara så badglad, rymde (!) i vattnet!

En bra kväll!

ÄNTLIGEN har sommaren kommit, hoppas det är för att stanna. Bortskämd som jag blivit med de skånska snabbvårarna - de senaste åren har det ju varit sommarvärme redan i maj, om inte mitt minne är helt väck - så har det ju känts väldigt kallt och segt den här våren. Imorse när jag satte ut hundarna i hundgårdarna så infann sig känslan av att - nu, nu äntligen... Värmen i luften, solen, doften från syrenerna som håller på att slå ut, japp, nu så!

På jobbet siktade vi in oss på uteservering på lunchen. Vi var inte de enda som gjort så. Första stället var fullt, på det andra fick vi plats med nöd och näppe...

B är på möte och hann sticka innan jag ens kom hem, så de senaste timmarna har ägnats åt:

• Promenad med hela flocken. Efter drygt halva rundan bestämde jag mig för att "nu får det vara nog" och började engagera mig i att försöka få Lazer att gå lite hyfsat i kopplet. Inte helt enkelt med de andra två hundarna inblandade, men det gick ganska skapligt ändå. Problemet är - inte helt ovanligt - att hitta läget mellan att gå vid sidan med kontakt och att streta, dra och fladdra från sida till sida...
• Träning av Lazer; sitt kvar, ligg, kontakt på både vänster och höger sida "sitt fot". Eftersom jag ju vet att jag vill köra agility så ska denna hund lära sig redan från början att det är lika rätt att vara på höger sida, som på vänster. Så här långt går det riktigt bra.
• Fotografering i trädgården. Blommorna är stilla och betydligt tacksammare som motiv än hundarna men det blev nog några hyggliga bilder även av dem, se nedan.

• Joggingtur med Otto. Ligger efter i träningsplanen inför Tjejmilen första söndagen i september pga möten och tävlingsarrangemang så nu blir det skärpning!

Nu är det - som vanligt - lite allmänt föreningstekniskt småplock att ta tag i... Det är ju dumt att vara sysslolös.

I brevlådan låg idag den här lappen. Är det någon mer än jag som tycker att det verkar lite lurt att ha ett "orgnr" med xxxx som sista siffror?! Enda gången ett organisationsnummer påminner om ett personnummer är, så vitt jag vet, när det är en enskild firma som är företaget och då får man vackert stå ut med att lämna ut hela sitt personnummer…

Och mitt i hundarnas kvällsmåltid knackade det på dörren. Utanför stod 2 säljare från Canal digital som jag - för ovanlighetens skull - fick fösa iväg helt utan assistans. Vakthundarna märkte ingenting?! Nu kan jag vara väldigt kort i tonen när jag sätter den sidan till så killarna tänkte säkert "j-a kärring" när de gick men jag har inget som helst intresse av att byta tv-leverantör!

Ihopsnickrat på tåget...

Skrev lite på tåget imorse, här kommer det:

Till slut tog jag mig samman och läste den mest upphaussade boken på länge. Hypnotisören av Lars Kepler (som sedan boken kom ut avslöjats vara författarparet Ahndoril). Jag är något kluven. SÅ fantastisk är den inte. Välskriven – ja. Spännande – absolut. Men nyskapande och banbrytande, nja…

Dessutom inser jag, med min föregående läsning i bagaget, att jag har lite svårt för krimi-historier som börjar som en sak och slutar med något helt annat. I det här fallet börjar det – som de flesta säkert redan vet – med ett massmord på en familj i Tumba, som leder till att Hypnotisören kallas in och sedan rullar det igång…

En sak som stör mig, inte bara i den här boken utan i största allmänhet, är när berättelser av något som har hänt eller faktiskt får antas ha hänt (händelserna i boken inträffar ju knappast samtidigt som jag läser) skrivs i presens. Detta är ett ofog som förekommit framför allt inom sportjournalistiken rätt länge nu, men nu dök det alltså upp i bokform. Kriminalkommissarien låser in sitt tjänstevapen, han kör sin bil osv. Mitt i boken kommer det dock en sekvens där hypnotisören ”minns” och då är det plötsligt imperfekt och dessutom i jag-form. Det är väl min språkpolisiära ådra som slår till, antar jag, när jag stör mig på sådana detaljer.

Någonstans på mitten växlar också spåret, dvs detta med att historien utvecklar sig till något helt annat. Och där känner jag mig lite undrande efteråt – vad hände egentligen…? Den historien släpps bara. Dessutom är det en del ”mustiga” sexskildringar som jag inte riktigt vet vad de tillför historien. Inte för att jag är pryd på något sätt men... Jag kan inte låta bli att undra (precis som jag gjorde när jag läste första delen av Millenium-trilogin) om man MÅSTE skriva in någon form av sexuella relationer mellan huvudpersoner (eller där åtminstone någon av huvudpersonerna är inblandad) i en deckare? Hur hade det sett ut mellan Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander om hon INTE tillåtits ”förföra” honom i stugan? Jag blev faktiskt nästan besviken när det hände i den boken… Nåja, åter till den bok jag läst nu. Absolut läsvärd men som sagt, ”hypen” kring den förstår jag inte riktigt. Kanske är jag förläst på deckare? Högst troligt kommer jag att läsa fler böcker om kriminalkommissarien Joona Linna eftersom det tydligen planeras att bli en serie, men jag kommer inte stå först i kön när de släpps.

Jag hittade en recension som jag tycker svarar ganska bra mot min känsla:
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/recension-lars-kepler-hypnotisoren-1.913783

Eftersom jag i början av året lovade mig själv att varannan bok jag läser i år ska vara något annat än en deckare, och jag nu läst 3 deckare på raken, så blir det nu till att ta sig i kragen och läsa något annat framöver. Eftersom jag blev väldigt tagen av Isabel Allende tidigare i våras, så ligger hon högt upp på läslistan nu.

Spår och agility

Igår kväll var det näst sista gången på valpkursen och den ägnades åt spårövningar. Eftersom några deltagare har hoppat av och ett antal av resterande hade förhinder, så var vi bara 4 deltagare i skogen. Inte oväntat fick jag vara "demonstrationsobjekt"... Lazer har ju faktiskt inte spårat innan, men jag var ganska säker på att det skulle gå bra eftersom han är väldigt "markbunden" i vardagslivet. Tyvärr trasslade vi in kopplet i en rishög precis innan leksaken som var slutet, så han travade förbi den när jag till slut trasslat loss oss, men spårade gjorde han klockrent. Härligt att se! Efteråt när vi kom tillbaka på klubben fick han springa lite i en kort tunnel på agilitybanan, med viss assistans av L. Jag borde nog börja tänka lite mer strukturerat när det gäller träningen av den lille, men - han är ju bara valp!!

Ikväll återstartade vi träningsgruppen i agility eftersom kursen som blockerat tisdagarna tog slut förra veckan. Det var inte så många på plats och Otto visade sig inte från sin bästa sida... Var på väg rakt in i en fortsättnings-allmänlydnadskurs - letandes efter husse, som för omväxlings skull faktiskt följde med till träningen. Att hundar skulle ha dåligt färgseende tror jag inte på, detta är inte första gången jag varit med om en hund som tagit sikte på någon med en "liknande" jacka som husse! Till slut fick vi väl till något halvhyfsat men det kändes över lag hafsigt och ostrukturerat. Suck. LÅNGT ifrån den fina känslan i Höör för några veckor sedan. Idag kom förresten också mitt instruktörsbevis som agilityinstruktör med posten. Hm, hoppas jag är bättre på att lära ut än vad jag idag kände mig som hundförare. Låter som en dålig ursäkt men det funkar faktiskt inte riktigt bra när husse är med, Otto ÄR husses hund...

Har läst ut en bok också, reflektion om den kommer separat...