Planering, var ordet...

Tog en tur till klubben idag och körde kontaktfält med Otto. Dels är det inte så våldsamt ansträngande, dels stoppar han inte näsan i något där kvalstren kan hoppa ut och sen hoppa vidare till nån annan... Tog ut Lazer en stund också för lite lydnadsträning men jag vet inte riktigt vad det blev av det. Måste göra en plan, som sagt!

Eftersom jag av misstag (ja, hur det gick till är en historia för sig) råkade köpa rågsikt istället för vetemjöl för en tid sedan, så måste jag ju göra något "vettigt" av den där rågsikten. Tänk, det fanns en tid (på 90-talet) när jag bakade bröd i mängder... Hur jag hann vet jag dock - jag hade 10 min gångväg till jobbet, att jämföra med dagens pendlingstid på 50 min enkel resa. Eftersom regnet hänger kvar så tyckte jag bak var en lagom sysselsättning.

Vi har varit ute på tomten och flyttat runt lite krukor också i regnet. Eller ja, jag flyttade krukor alltså, hundarna körde "hopp och lek". De krukor som står under takutsprång nås ju inte så lätt av regnet så de har fått hoppa ut lite grann... Naturligtvis glömde jag att ta på mig en regnjacka så min tröja blev lite småfuktig men vad gjorde det?

Surt, sa räven...

Ännu mer "bara för att" jag skrev det där inlägget om sena PM... Otto har snörvlat lite konstigt några dagar och kontakt med veterinär ledde till att misstanken är noskvalster, som nu är satta under behandling (även Hampus o Lazer är satta på behandling, även om de inte visar symptom så är ju risken stor att de är smittade ändå). Vid en första snabbkoll av dopinglistan såg det inte ut som att det skulle vara något problem men vid dubbelkoll konstaterade jag att jag kan glömma allt tävlande de kommande 3 veckorna (drygt). Det är 7 dagars karens på medicinen... Och eftersom en av de möjliga biverkningarna är "trötthet" så är det ju inte schysst mot hunden att tävla, så klart (inte så konstigt att Otto var lite seg vid gårdagens joggingtur heller, nu blir det bara vanliga promenader ett tag framöver för hans del, och enklare övningar för lilla hjärnan som att fortsätta nöta ingångar högerslalom här hemma). Så nu är det bara att stryka sig från de närmast kommande tävlingarna. Lite trist, men det ingår ju i spelets regler. Får med andra ord ägna de närmaste helgerna åt andra saker istället (vilket husse säkert tycker är alldeles lysande då han har en hel massa idéer om saker vi behöver göra hemma - inte alltid samma saker som jag tycker dock, enkelt uttryckt kan man väl säga att mitt fokus i hemmet ligger mer inomhus medan husses ligger utomhus). Och plötsligt gör det inget att jag INTE hade anmält till tävlingen imorgon - för den hade jag ju ändå fått stryka mig ifrån i så fall...

Och bara för att jag valde att stanna hemma när väderprognosen såg ut som den gjorde, så regnar det i Skåne idag... Väldigt välbehövligt i o f s för det är ju torrt som en stäpp t.ex. på vår gräsmatta. Och jag kan med gott samvete ägna mig åt inomhuspyssel när jag nu är ensam hemma.

Personligt rekord?

3 bloggar på samma dag, måste vara något av personligt rekord?

Glömde ju berätta om en liten händelse igår kväll. När husse kom hem så drog vi igång grillen, när sen maten var uppäten gick vi ut på en promenad med hela flocken. Den närmaste omgivningen består ju av relativt öppna fält (åt ena hållet, dvs där vi promenerar) och när vi kommit en bit började Otto vädra - något hade han i näsan helt klart... Plötstligt far det upp en harpalt kanske bara någon meter framför honom!! Att han blev skogstokig och när den försvann ur sikte (!) gick in i drevskall var väl kanske inte så konstigt. Att däremot Lazer hakade på i skallandet, var ju mindre bra. Är det något en spaniel av den här modellen inte ska göra, så är det att skalla vid jakt. Suck.

Så här långt idag har jag uppfyllt följande punkter på min planering:

• Jogga
• Åka till tippen (och apoteket med utrensade medikamenter)
• Köpa mat till Lazer
• Köpa mat till oss 2-benta

Tog tag i golvet i tvättstugan nu (av någon underlig anledning valde vi ljusa fogar vilket ju inte var så smart har det visat sig), sen blir det ensampromenad för Lazer och Hampus i tur o ordning.

irritationsmoment?

Jag börjar störa mig lite på att det verkar vara på väg att utvecklas en kutym att PM för agilitytävlingar kommer ut allt senare på klubbarnas hemsidor? Eftersom jag själv är i allra högsta grad inblandad i såväl lydnad, bruks som agilitytävlingar på vår klubb så vet jag hur (hårt) vi jobbar för att de tävlande ska få information i tid. I lydnaden och brukset är det ju till o med stipulerat i reglerna när deltagarna ska få sin information. I agilityn säger husse-tävlingsledaren att det i TL-kompendiet (och vid utbildning) anges 10 dagar före tävlingsdag. Det börjar det onekligen bli nu, när det gäller nästa helgs tävling...? Arrangören för näst-nästa har i alla fall lagt ut deltagarlistor så man kan kolla att man är anmäld.

Sen återstår att se om jag får nåt sällskap av mina klubbkamrater den tävlingsdagen (om dryga 2 veckor alltså). En har en sjukskriven hund (förhöjda vita blodkroppar = infektion i kroppen och antibiotika), en annan går i skolan på annan ort och ska nog flytta in på internat den helgen... Återstår jag och möjligen en till? Nästa helg funderar vi på att kombinera med husvagnsutflykt, det är visserligen "bara" i andra änden av Skåne men det gäller ju att passa på tillfällena!

Snart drar det ihop sig till jaktsäsong också som sagt, så då är jag ju utan "tävlingshund" på helgerna... Vilket borde betyda mer tid till att jobba på med Lazers grundträning. Man kan ju tycka att det borde finnas hur mycket tid som helst till träning på semestern men eftersom det varit så varmt så har det blivit lite si och så med den saken. Men nu SKA jag sätta ihop ett träningsprogram och följa det! Både för min egen (springandet) och hundarnas del. Och kanske även för husses, så att han är med på hur jag planerar att lägga upp vardagkvällarna när jobbet börjar igen...

Och bara för att jag skrev det här inlägget hittade jag nu PMet för tävlingen ifråga... Dock inte på klubbens egen sida utan hos "agif"... Utlagt igår.

morgonstund har guld i mun...?

Eftersom husse är igång och jobbar igen så vaknar jag, vare sig jag vill eller inte, när han ska upp... och då är det ju lika bra att stiga upp, eller?!

Under våra semesterveckor märkte vi dock att vi sov längre och längre (utan att för den skull nödvändigtvis nattsudda mer) så antagligen fanns det ett uppdämt sömnbehov? Till och med hundarna (även Lazer!!) började fatta att man sover tills husse och matte stiger upp...

Igår kväll somnade jag dock som en klubbad oxe framför tvn. Vädret var lite småskumt på eftermiddagen och jag hade en envist malande huvudvärk (vätskebrist? försökte dock kurera den med att dricka vatten, men tecknen fanns där). Det blev alltså inget nyttigt gjort varken i hemmet eller med hundarna (annat än promenad, vilket ju i sig är nyttigt i synnerhet för Lazer som verkligen behöver träna på att gå i koppel). Eftersom det mest var repriser på TV så bestämde vi oss för att försöka se slutet på veckans avsnitt av Morden i Midsomer (som vi spelade in på boxen i tisdags, i förebyggande syfte då jag ju var och tränade och husse var hos en jaktkompis). Visserligen kom vi hem så pass så vi kunde titta på programmet (även om vi missade typ första kvarten) när det sändes MEN det måste varit ett ovanligt segt avsnitt för jag somnade. Och igår gjorde jag det igen!! Jag vet alltså fortfarande inte med säkerhet hur det slutade...

Idag är det mulet och svalare. När jag förflyttade mig från soffan till sängen igår hörde jag hur det började smattra mot taket och kom på - attans, tvätten! Ut i nattsärken (som farmor sa) och rädda in tvätten. Kunde dock konstatera nu på morgonen att det inte blev mycket av det där regnet... Det ligger, av dmi.dk att döma ett regnområde och snurrar över Danmark, vi skulle faktiskt behöva regn i Skåne men som sagt - det får gärna vänta några dagar tills jag börjar jobba igen!! Idag ska jag försöka hinna med lite pyssel inomhus (nu går det ju att vara inne utan dåligt samvete) samt: jogga med Otto (måste ju komma i någon slags form till Tjejmilen trots allt), ta en ensampromenad med Lazer respektive Hampus samt till kvällen träna på klubben. Tänkte köra till "tippen" med lite blandat skräp vi samlat på oss här hemma också. Mer än så tänker jag inte försöka inbilla mig att jag hinner. :-)

Ändrade semesterplaner och en bok till

Hastigt och lustigt (?) ändrades planerna för mina sista semesterdagar. I början av juli fick jag en förfrågan om jag ville döma freestyle på USM i Stockholm den 31 juli. Efter lite funderande tackade jag ja (och valde därmed att INTE anmäla till agilitytävling Halmstad). Sen har jag inte hört ett knyst. Skickade ett mail i måndags till den jag fick förfrågan för. Idag hade svaret kommit. De ansåg att de hade bokat av mig, för de hade fått tag på en domare på närmare håll och det kan jag ju i o f s förstå... Men var f-n var mailet de påstod sig ha skickat?! I spam-mappen, visade det sig. Man kan ju tycka att det är bra att dubbelkolla och inte bara ta för givet att såna här, onekligen ganska viktiga, meddelanden nått fram! I synnerhet under semestertid när kanske inte alla har tillgång till mail varje dag...

Så nu uppstod raskt frågan - vad gör jag nu... Åker upp ändå och hälsar på mina föräldrar? Brorsan med familj är upptagna på annat håll, de flesta av mina Stockholmsvänner med och utan hund är antagligen på semester här och där i landet... Efter att ha konsulterat B samt min stackars mor, bestämde jag mig för att nä, jag stannar hemma. Inte minst då väderprognosen för östra delarna av landet pekar på regn, medan vi i Skåne har högsommarvärmen kvar. Har lite smått att pyssla med hemma också, fast så är det ju i o f s alltid. Men det kommer ju en jaktsäsong nu snart, då kan jag ju kanske planera in något Stockholmsbesök. Och jag ska ju springa Tjejmilen om en månad (det blir inget PB i år kan jag säga, har tränat på tok för lite) så då åker jag ju uppåt (om än utan hund).

Igår kväll var det träning som vanligt och om Otto går på det viset på tävling... Ja, ständigt detta "om". Han slarvade lite med att lyfta på benen igår och rev ett hinder vid olika tillfällen (inte samma hinder ens) och det var inte ens höga hinder. Annars gick det riktigt, riktigt, bra! Kanske en lite tveksam uppfart på balansen också men han lyssnade fint och var riktigt med mig. Den där bubblan, som sagt...!! Lazer fick springa lite böjd tunnel och mellan hinderstöd (han passade dock på att busa och hoppa innan jag fått väck bommen, nu låg hindret på small-höjd så det var ju knappast någon katastrof).

Idag är det ingenting inplanerat alls egentligen, skulle ju ägnat mig åt att packa osv, men nu blir det ju inte så. Imorse ägnade jag en timme åt att springa runt i trädgården och vattna, plocka visset osv. Det är torrt, torrt, och visst skulle vi behöva lite regn även i Skåne men det får gärna vänta till nästa vecka när jag börjar jobba igen!

Jo, jag har ju läst ut en bok till också! Märkligt vad man hinner sånt bra när man är hemma ensam... ;-) Skönt att sitta ute i halvskugga under ett fruktträd och bara försvinna in i en annan värld. Den här gången blev det Håkan Nessers senaste, De ensamma. Den fjärde delen i sviten om kriminalinspektör Barbarotti. Den här gången vävs nutid och dåtid ihop och varvas mellan de olika kapitlen. Det har jag annars tyckt har varit lite segt i ett par av de tidigare Barbarotti-böckerna, det har liksom tagit halva boken innan något börjat "hända" eftersom vi läsare fått hela bakgrundsbilden först. Bakgrunden växlar också mellan berättande och dagboksform vilket inte störde mig så mycket som det gjort i en del andra böcker på sista tiden, kanske börjar jag vänja mig? Nesser lyckas väva ihop en intressant historia med ett mycket oväntat slut. Ingenstans hade åtminstone jag kunnat gissa mig till det som blir upplösningen!! Väl värd att läsa - men jag tror man ska ha läst de tidigare böckerna i serien först, för att förstå t.ex. Barbarottis diskussioner med Vår Herre. En liten extra krydda var det faktiskt att en liten, liten del utspelar sig i Lund, där jag ju tillbringat ganska mycket arbetstid de senaste 2 åren. Ett hotell på Grönegatan (en bit ifrån vår "stam-lunchkrog"!) och polishuset - som ligger på andra sidan gatan från vårt Lunda-kontor, kunde jag liksom se framför mig utan problem (fast det där hotellet vet jag inte med säkerhet om det finns, grannhuset gör det dock...)! Märkligt att jag reagerade så starkt på detta, får inte alls samma reaktion på Stockholmsskildringar??

Semester på hemmaplan

Fåglarna kvittar, vinden susar i träden, en bok i skuggan av päronträdet, hundarna leker (och när de lekt klart säckar de ihop i skuggan de också) och på avstånd hörs bruset från E4:an... Ja mer på landet än så bor vi ju faktiskt inte.

Igår fick alla hundarna en stunds "egen-tid" med matte, t.o.m Hampus och det är, tyvärr, inte ofta numera. I väntan på att bilen skulle bli klar tog jag och Otto en joggingrunda, och när bilen väl var klar, så tog jag Hampus med mig och promenerade i motsatta riktningen mot vad jag gjorde med Lazer på morgonen. Inte exakt samma väg, men jag tror inte det skiljer många meter på sträckan A-B i det här fallet. Dock skilde det på tiden, det tog exakt 18 minuter att promenera i någorlunda rask takt med Hampe...

På kvällen var vi nere på klubben en stund och tränade för omväxlings skull bara lydnad. Jag håller på och klickar in Lazer så smått och han verkar börja koppla "klick-godis". Sitt, ligg, gå vid sidan med kontakt (början till linförighet/fritt följ) fick det bli, och lite "sitt-stanna kvar". Det tar sig... Otto fick sig ett pass med "hälften" av appellklassmomenten. Först o främst platsliggning där jag vill att han ska ha hakan i backen och det går framåt där med, längre o längre stunder ligger han så. Lite linförighet, som kändes riktigt hyfsad, det är i höger-halter som det är lite problem med att rumpan åker ut, det får vi träna på separat! Läggande under gång är också hyfsat, samma där - träna lite mer på "snabba lägganden" separat. Inkallningen är inte mycket att orda om, möjligen skulle jag vilja ha sitt-avslutet lite längre fram men vad tusan... Det här är ju definitivt ingen hund som jag ska till SM eller så med...! Resten av momenten (framförgående, hopp och apportering) körde vi inte. Hoppet är inget problem, framförgåendet har jag ju bara påbörjat sedan tidigare och inte kört vidare på (måste ta tag i det igen) och apporteringen.... ja, den behöver vi nog ha ett litet utvecklingssamtal om. Ska nog testa att köra lite här hemma där ytorna är mindre och man inte kommer så lång på "ärevarven". Husse blir ju något förgrymmad dag jag "låter" Otto flippa ur med apporteringen - jag hävdar nog å det bestämdaste att jag inte alls tillåter detta, utan att det är friheter som herrn tar sig själv!

Idag var det kiropraktortid på morgonen så det var upp med tuppen (dvs när husse skulle till jobbet). Resten av dagen ska jag försöka ägna åt att slappa så mycket jag kan, innan det är dags för agilityträning ikväll. :-)

Påpekade förresten för B häromdagen att de där guldfiskarna vi hade i dammen tidigare (de som vintern tog kål på, tyvärr), gjorde nog en viss nytta. Jag har aldrig tidigare varit så myggbiten här hemma (man kunde ju trott att semester i Bergslagen skulle kunna vara en bidragande orsak men det är f-n hemma betten har kommit) sen jag flyttade ner hit, som jag blivit de senaste dagarna!! Han hummade något om att jag är gnällig. Hmpf.

Solen tillbaka och läst bok

Efter en "mellandag" igår med lite småkallt, blåsigt och mulet väder (inte mycket till regn dock, några småstänk kom det men det var inte mkt), är solen tillbaka idag. Bilen skulle lämnas in på service och eftersom den görs i andra änden av byn så tog jag med mig Lazer och gick hem därifrån, för att han skulle få lite egen-tid och koppelträning. Frågan är vem det var jobbigast för, honom eller mig?! Sträckan som normalt tar ca 20 min att gå tog 35...

En vecka kvar på semestern och paniken sprider sig... Nåja, skämt åsido, men det finns lite smått jag skulle vilja hinna med innan det är dags att börja jobba igen. Mer hundträning t.ex...!

Har dessutom en hög böcker att läsa. Fick ett gäng pocketar (bara svenska deckare!) av Lazers mormor K som uppenbarligen läser här... :-) Igår rensade jag dessutom i tidningshögen i vardagsrummet och fick ihop en försvarlig mängd recept och korsord. Svärmor har börjat lämna sina veckotidningar vidare när hon förstod att jag är korsordslösare! Och lite inspiration till köket är ju aldrig fel.

Boken jag lyckades läsa ut under hemresan från Bergslagen (nej, jag har inga problem med att läsa i bilen) var hämtad ur sommarpåsen som kom tidigare. Odjuret av Roslund&Hellström (en senare bok av dem låg, om jag minns rätt, i kassen jag fick av K). Jag har funderat på deras böcker ett tag men eftersom jag inte velat dra på mig fler "måsten" bland deckarförfattarna så har jag avstått. Nu fick jag i alla fall anledning att ta tag i det och oj, säger jag bara. Spänning och tankeväckande i kombination. Det som börjar till synes ganska enkelt med att en våldsbenägen pedofil rymmer under dramatiska former, blir en allt mer komplicerad historia där våldet sprider sig och tar något oväntade vändningar. Efter vad jag förstått så jämförs herrarna Roslund&Hellström av många med klassiska Sjöwall-Wahlöö. Det här är inte "bara" en kriminalroman, det finns en hel del av samtida samhällsskildring (och -kritik?) inblandat också. Precis som det var i de ursprungliga Beck-böckerna (filmserien med Haber och Persbrandt har ganska lite med originalet att göra, som nog de flesta vet). Jag var visserligen ganska ung när jag läste dem, och jag var knappt född när de utspelar sig (jo, de sista) men nog kunde jag ta till mig en del av det som beskrevs om hur samhället förändrade sig. Det ska bli intressant att se hur Roslund&Hellström utvecklar sig, för fler av deras böcker ska jag läsa, helt klart. Dock kan jag ju konstatera att det är tveksamt smart att sitta och läsa dessa ruskigheter vid vägkanten "passande" en husvagn med punktering. Kände mig plötsligt väldigt, väldigt utsatt i min ensamhet...

Semester, semester - del 2…

Eftersom jag hör till den skara som tycker det är förbannat dumt att upplysa hela världen genom en öppen blogg, om att man är på semester och huset därmed står tomt, så får ni läsa om våra semesterbravader lite i efterhand… Även om datorn faktiskt fick åka med i år, av lite olika skäl.

Vi började årets turné med att åka till Öland några dagar, inte minst för att heja fram J & Gizmo i utställningsringen. De vann ju ett vandringspris på motsvarande utställning ifjol och det var i princip dyrare att skicka det med posten än att ta en ny Ölandssemester, och då fick vi frågan om vi ville hänga med. Självklart! Dock avstod vi i år från den inofficiella utställningen och det är jag väldigt glad för. Återkommer om det.

Vi körde iväg hemifrån på förmiddagen torsdag den 15 juli och då hade det regnat hela tiden – nästan – medan vi packade. Det finns ju de människor som hävdar att har man husvagn, då är det bara att hänga på vagnen och dra iväg. Mja. Kanske om man är ute varje helg och alltid har ALLT på plats i vagnen? Det är en del packande och fixande innan man kommer iväg! Nåväl, vi körde ifrån regnet och kom fram till ett gassande hett Öland på eftermiddagen. Resa förtält i strålande sol och typ 27 graders värme – ingen direkt “hit”… Men det gick! Så småningom fick vi fram grillarna också och sen satt vi och surrade in på kvällskvisten.

Fredagen ägnade vi åt att se den del av Öland som ingen av oss (förutom J som blev tvingad till Öland under sin uppväxt) sett tidigare, nämligen norra delen (Ia, hemskt ledsen men tiden räckte inte till att ringa o besöka er). Vi tog sikte på “Trollskogen” och där fick vi en härlig promenad med hundar och en “lösspringande” W. Det är kul att se barn som inte behöver så stora aktiviteter för att vara lyckliga! Eftersom det var en bra bit att köra så gick hela dagen åt till detta – och på kvällen blev det mer grillning.

På lördagen vaknade vi till regntunga skyar och medan jag var ute och morgonrastade hundarna brakade åska och regn loss. Det är inte jätteballt att stå på en äng nere vid stranden då, kan jag säga, så jag skyndade upp till husvagnen igen med fyrbeningarna (som tack o lov hann göra sina behov). Vi ägnade således dagen åt att ta det lugnt, spela spel m.m. – och vara väldigt nöjda med att jag inte anmälde Otto till den inofficiella utställningen i år.

Söndag var utställningsdag och utcheckning för vår del. Det var bara 3 vuxna dobermann anmälda och de 2 i öppenklass dök inte upp så Gizmo håvade in BIR-rosetten. När vi applåderat detta rullade jag och B tillbaka till campingen och rev förtältet (i ett försök att få det att torka efter lördagens ösregn lät vi det stå uppe så länge som möjligt) och checkade ut fem i tolv (utcheckningstid var 12.00). Så tuffade vi iväg norrut. Första tanken var egentligen att köra en bit och sedan ta nattvila men med tanke på att förtältet inte var riktigt torrt så bestämde sig B (och det är han som kör, jag kör INTE med släp/husvagn) för att det vore bra om vi kom fram till lämpligt ställe där vi kunde slå upp det igen. Fram med campingkatalogen och så hittade vi en liten camping, ringde o kollade om där fanns plats, jodå, det gjorde det. Ganska exakt kl. 20 svängde vi in vid receptionen och en och en halv timme senare var tält och allt uppe. Det var betydligt behagligare temperatur för tältresning i Dalarna än det var på Öland… Det här var en camping med en del avancerade långliggare, oj vilka installationer, blomkrukor osv…!

På måndagen åkte vi till Smedjebacken där Bergslagsveckan i agility pågick. Jag var ju lite förvirrad när jag anmälde mig och visste inte riktigt vilken dag jag anmält till men det visade sig vara – som jag hoppades – tisdagen. Vi fick även tillfälle att träffa Lazers mamma som tillhör arrangörsklubben. Hon var tämligen ointresserad av sin son och ville bara umgås med sin matte. Vi träffade även ena systerns (Ladda) matte och lillhusse. Efter 1½ timmes miljöträning av cockervalp styrde vi tillbaka mot campingen via några affärer – kompletteringsköp av mat och campingutrustning… Sen stack B ut och fiskade och jag lekte med campingens trådlösa nätverk. Något instabilt var det, upp o ner som en jojo. Men vad kan man begära, det var ju gratis! Upprättade kontakt med M som tävlat under dagen och skulle tävla även under tisdagen så vi stämde träff för att heja på varandra, long-time-no-see. Det är ju inte så ofta vi far uppåt landet på hundaktiviteter så en del av våra mer hundiga vänner ser vi sällan numera.

Natten mot tisdag hände det som inte får hända i en husvagn. Hampus blev dålig i magen… Lyckligtvis lyckades han pricka en tidning som vi lagt ut för att minska vattenslabbet på golvet, alla våra hundar glömmer ju att svälja sista munfullen vatten när de dricker. Jag fattade inte rktigt vad som var på gång förrän han dessutom kissade inne… Suck pust, det är ju inte vad man drömmer om att ägna sig åt vid halvfyra på natten ens hemma, ännu mindre i husvagn.

Bieffekten av detta blev dessutom att vi försov oss något på tisdagmorgonen. Nästan enda dagen på hela semesterveckan (ja, söndagen också i o f s men då var det ju inte vi som var direkt påverkade) som vi hade en tid att passa!! Lätt panik… För att försöka spara lite tid bestämde vi att duscha skulle vara det sista vi gjorde innan vi körde, det var en bit till servicehuset nämligen. Vem glömde då handduk och tandborste i husvagnen… jo jag. Och handduken kom jag ju inte på förrän jag stod i duschen genomblöt, fick torka mig med en t-shirt… Suck, vilken start på dagen!

Väl på plats så hade jag ingen aning om var min mobil befann sig – någonstans i bilen – men eftersom jag inte visste om jag skulle banvandra i första gruppen, och här var det aviserat banvandring och sen skulle första grupp köra sina lopp, sen ny banvandring osv, så var det ju inte läge att missa banvandringen. Och eftersom inte startlistorna låg ute på nätet så hade jag ingen aning om startnummer heller (jag har dock full förståelse för att man väljer att inte lägga ut dem på en stor tävling, det blir oftast ändå så mycket ändringar att det är inaktuellt nästan samtidigt man lägger ut det). Vi hittade i alla fall M, och Lazers “morföräldrar” samt syrran Lova, som Lazer lekte med medan jag banvandrade… Lite lustigt var det ju att båda mina klasser dömdes av Nisse, som är medlem i samma klubb som jag. Som en annan skåning sa – åka 50 mil för att tävla för en domare hemifrån?! Fast det visst man ju om vid anmälan, att den möjligheten fanns.

Det här var första gången vi hade husse med på en officiell tävling och lite osäker var jag ju på var jag skulle göra av honom. Nu har ju Otto faktiskt kunnat koppla bort honom på träning, så han fick order att stå kvar där han stod. Vilket var bakom sekretariatstältet. Vad jag inte trodde jag skulle behöva säga var att det kanske var lämpligt att vara tyst när jag gick in på banan, vilket han således inte var… Vi kom 4 hinder innan Otto drog rakt av banan för att kolla varför husse stod bakom tältet och lät. Suck. Men de 4 hindren gick bra!

Vi hann sedan kolla när M och hennes lilla söta welshtik Meja tog en pinne i agilityklass i medium, innan det var dags för nästa försök för mig och Otto. Den här gången ställde jag husse och kompisen M (med order att se till att husse höll tyst) vid målgången, väl synliga från banan. Bättre att hunden SER var flocken är, än att den ska behöva leta. Nu kom vi 7 hinder, innan det sket sig i en 180-graders (nästan) sväng, där jag antagligen var aningen, aningen för sen med att kalla – och så MÅSTE jag lära mig att använda hundens namn!! Vips var han inne i en tunnel som kom mycket, mycket senare i banan. Till vårt försvar ska sägas att det var många diskningar i den klassen och jag tror det var först efter en 80 starter eller så, som den första nollan kom i mål!!

Vi satt kvar och tittade på Ms andra lopp och sen tuffade vi tillbaka till campingen och slappade resten av dagen.

På onsdag morgon hade vi bestämt oss för att köra hemåt. Efter att ha packat, rivit förtält osv, checkade vi ut ganska precis vid 11-tiden. Sen började hemresan från helvetet…

Vi hade väl kommit 3-4 mil när vi hörde ett konstigt ljud och husse vid en snabb koll i backspegeln kunde konstatera – punktering på husvagnens vänstra däck. Lyckligtvis kom det en avtagsväg till ett par hus ganska snabbt så vi kunde lirka oss in där. Att plocka av ett hjul på en husvagn som står på lite smått sluttande mark är inte kul. Hitta ett nytt däck var heller inte helt lätt. Jag stannade vid vagnen – om utifall att någon skulle komma o ha synpunkter på vår taskiga parkering. Bad till högre makter varje gång det kom en traktor. “Bara den inte ska in här”. Lyckligtvis kom det inte någon som skulle in där. Efter ca 1½ timme kom husse tillbaka med ett bättre begagnat däck, det var vad som gick att uppbåda i Kopparberg. Man ska ju vara glad att detta inte hände i norrländska inlandet, eller en söndag eftermiddag!!! På med hjulet och iväg. Efter ca 4 mils körning säger det “poff” – nu på höger sida. “DET HÄR ÄR INTE SANT” var vår reaktion. Däcksexplosion på andra däcket!! Den här gången kom det en mindre parkeringsficka ganska omgående så nu fick vi i alla fall plan mark att stå på. Husse B börjar bli rätt bra på att hissa husvagn på stödben och ta av och sätta på hjul på den!! Den här gången var det dock så pass nära (4-5 mil) till Örebro, som ändå är en större stad, så vi valde att köra ditåt för att hitta helt nya däck. Med hjälp av eniro och lite surf på mobilen så hittade vi en firma och yes, de hade 2 såna däck vi behövde. Dit och byta det trasiga. Tillbaka och montera på det på vagnen. Köra till Örebro och in på däckfirman kvart över fyra (de stängde halvfem) och byta det andra till ett helt nytt. På fem timmar hade vi alltså tagit oss ungefär 10 mil… Att köra hela vägen hem lockade inte och efter mycket om och men fick vi tag på en övernattningsplats på en camping (stå på rastplats utmed vägen vågar vi faktiskt inte).

Så till slut i torsdags kom vi hela vägen hem. In till husvagnsfirman med kvittona på däcken – det är ju garanti på den nyinköpta vagnen! Inga problem, de lovade skicka ersättning.

En tur till klubben och lite träning hann vi också med. Igår ägnade vi oss åt att packa ur vagnen, städa den (varifrån kommer alla hundhår, frågar husse varje år), tvätta kläder osv. Vi var dessutom bortbjudna på kvällen.

Idag har vi varit på Röstånga marknad och tittat lite, plus hos Teba i Höör och köpt lite grejor, bl.a. ett tjänstetecken åt Lazer. Allt vi äger i hundprylar är ju liksom 2 nummer för stort!! Husse har börjat engagera sig lite i den mer “jaktliga” träningen av den lille svarte och köpte en egen visselpipa med samma frekvens som den vi fick med på köpet, så har vi varsin.

En bok har jag läst också, under hemresan. Mer om den kommer senare. Och lite bilder ska det väl bli också, när jag tömt kameran.

Semester, semester...

Vi gör så där lagom många "knop" om dagarna. Lite husmålning (husse), lite allmänt pyssel (jag), lite inköpsrundor, lite hundträning. Igår var det som sagt omgång 2 av hönssamlandet med klubben, jag hamnade utanför stallet och packade hönorna i lådor/burar - vilket gjorde att jag idag känner av ytterligare några muskler jag knappt visste om att jag har!! Det är liksom olika rörelsemönster i att bära och att packa.

Det är på tok för varmt för att träna hund på dagarna (ja möjligen hade det gått idag eftersom det har varit mulet men då hade vi lite andra projekt inplanerade), men ikväll blev det en tur till klubben. Vi satte upp en del av en bana som jag plockat fram - om ingen annan kommer med förslag så är jag helt självisk och tar initiativen åt gruppen! Många tunnlar och i kombination med slalom. Och nog fanken funkar det på träning... Det klassiska "problemet" alltså. Det är något med tävlingssituationen. Fast, som en person påpekade för mig i helgen: Hur länge har du tävlat? Ett år. Jo men hur många tävlingar har du gjort under det året? Sant. Jag tävlar ju verkligen inte varje helg så antalet lopp i tävlingsmiljö är ju inte så fasligt många egentligen.

Hittade även bilder på nätet från i söndags, http://www.fotografdaniel.se/event/bjuv/ag1large/ - letar man sig fram till bilderna som heter DSC3642, 3643 samt 3644 så är det Otto och min fot på den första, samt jag och Otto på de andra två... Otto är som vanligt snyggare på bild än matte!!

Det finns ett par uggleungar i närområdet (troligen kattuggla, för den brukar vi höra ibland) som tydligen håller på och tar sig ur boet för de sitter på olika ställen och piper på kvällarna. Just nu är den ena av dem nog i vår trädgård för jag hör den väldigt, väldigt väl (fönster o dörrar öppna men kompostgaller för så inte Otto kan gå ut och kolla efter igelkottar...).

I mål - och VARMT!!

Igår var det dags igen. I första loppet så gick det ganska hyggligt fram till slalom, som kom efter en 180 graders sväng. Balansens uppfart låg något mer inbjudande och Otto valde den framför mig och slalomet... Hm. Men fram dit så var det ett OK lopp om än med någon yvig sväng men där han ändå lyssnade. Klubbkamraten BM diskade sig på exakt samma vis en stund tidigare, skillnaden var att h*n glömde banan och faktiskt visade sin hund på balansen! Be inte mig återge den banan för det har jag konstaterat under helgen är ett av värmetecknen. Jag kommer inte ihåg banorna efteråt...!

Våra small-ekipage tog sig i mål i alla lopp utom ett, bra jobbat! Och klass II-ekipagen likaså, i mål utom ett... Lite tidsfel här o där men i denna värme och med hundar som inte är purunga är det bra jobbat. Sen kanske vi ska börja fundera på det här med fart kontra "säkerhet"... Ibland kanske man måste våga chansa för att farten ska räcka, stod vi och dividerade om. I mitt fall är det ju inte det som är problemet men men...

I dagens andra lopp för mig, det var hoppklassen, så började det med en raksträcka, hopp-tunnel-långhopp-hopp och därefter en 180-graders in i slalom. Mycket såna helomvändningar till slalom denna helg?! (Samma domare hade nog ritat ag- och hoppklasserna...) När jag ställde upp på startlinjen märkte jag hur O började glo åt höger, utanför banan. Vad f-n hann jag tänka, klubbkamraterna står ju vid målet (hade jag sett innan jag gick in på banan). Fast det var inte alla som stod där, upptäckte jag när jag också vred på huvet, C och L stod vid starten... O kopplade i alla fall bort dem och iväg, han lyssnade förvånansvärt fint och satte ingången till slalomet bra men så fick han syn på den där tunneln han varit i för en stund sedan (det hände sig faktiskt att det var hundar som stannade i skuggan inne i tunnlarna under dagen!!) och drog ur slalom med 4 pinnar kvar och full fart mot den. Lyckades få stopp på honom INNAN det var för sent och trasslade oss igenom slalom. Resten av loppet flöt på bra inklusive den staketkombination som jag ver mest orolig för vid banvandringen. Vid hinder 14-15 började mina glasögon kasa ner på näsan och antagligen var det då jag missade ett byte för plötsligt var jag på "fel" sida om hindren och så sprang O förbi sista hindret. Jag lyckades dock ta tillbaka honom och ta om och JA så var vi i mål. Andra gången nu på lite drygt en månad. Nu väntar vi bara på nollan... Den här gången blev det 10 + 14,98 (eller nåt sånt) tidsfel så vi kom klart sist i klassen, men allt som inte är DISK är ju framsteg i vår lilla värld!! Jag vrålar ju i vissa svängar så att hela tävlingsplatsen antagligen hör att jag är på banan men tyvärr är det ju nödvändigt. Och mer och mer händer det sig att O faktiskt vänder upp och lyssnar när jag ryar. Dvs kollar av istället för att "tänka själv" och ta det hinder han själv tycker.

På kvällen var det sedan dags för vårt lilla extraknäck i klubben, det här med att samla ihop hönor som ska till slakt. Jag brukar ju inte vara med så ofta (och B har problem med en axel så han har också avstått senaste gången) men nu var det extremt dåligt med folk så vi ställde upp båda två. Jag brukar ju försöka få stå utanför och langa fram burar eller packa hönorna i burarna men eftersom det som sagt var så dåligt med folk så masade jag mig in i hönsstallet den här gången. Kul är det ju inte, men ett fint tillskott till klubbkassan. Idag är jag alltså lite sliten i muskler jag glömt bort, och värre blir det för det är en omgång till ikväll.

Värmen håller i sig, husse är ute och målar och jag blev svettig av att diska... Funderar på att slappa i skuggan en stund med ett korsord. Det är ju ändå semester!

Dubbeldisk före kl. 10

Dagens agilitytävling började med banvandring kl. 7. Avfärd hemifrån kl. 6 för att hinna “landa” på tävlingsplatsen (25 min körning ungefär). Agility är ju lite knepigt på det viset numera eftersom det väldigt sällan är bemannad anmälan INNAN tävlingen drar igång, utan man kommer, förbereder sig, banvandrar och sen talar man om för inroparen att “ja jag är här”. Eller så ska man själv pricka av sig på någon lista… Lite smågalen känner man sig ju när  man kör hemifrån nästan en timme tidigare än man gör när det är arbetsdag. En lördag. Första dagen på semestern…

I första klassen hade jag startnr 54 och det var hoppklass. Lustigt nog påminde starten starkt om en start vi tränade på häromsistens på klubben. Kanske för att vi letat banor av de domare som skulle döma i helgen…? Starten gick i alla fall BRA, hela 5 hinder gick BRA… Sen sket det sig. Hinder 4 var en böjd tunnel och hinder 5 var en rak kort tunnel = där får agilitywachteln upp rejäl fart… Och hinder 6 (hopphinder) stod lite till höger i förhållande till utgången från tunneln som var nr 5. Otto rusade helt enkelt förbi 6an och när jag väl fick stopp på honom vände han upp mot hindret, varvid jag – mitt nöt – häver ur mig “hoppa”. Vilket han så klart gjorde. Från fel håll… Och så läser han ju av att “f-n nu blev det fel” och lämnar banan. Jag fick fiska upp honom i publiken mellan banorna, hm. Numera har jag alltid ett retrieverkoppel i ryggfickan på västen så att jag har något att fånga in honom med… Men – de där 5 första hindren, de kändes väldigt bra! Bubblan, typ!!!

Nästa klass var alltså agilityklass och där höll jag på att missa banvandringen… Vi satt i tältet och surrade, jag och klubbkamraterna, när jag plötsligt fick se att –attans, de går bana där borta! Detta är onekligen en av nackdelarna när det är 3 banor igång samtidigt och vi har tävlande på alla banor i olika klasser… Jag hann i alla fall kasta mig in i banvandringen, lyckligtvis var det den första där jag skulle gå som hade börjat (det var uppdelat på 3) och jag hann gå mina varv.

Det loppet blev lite “hattigare”. Starten var inte helt rak, men nästan, och bestod av hopp-däck-kort tunnel, därefter en nästan 180 graders sväng till A:et. Av någon anledning (min placering?) drog Otto mot A:et istället för tunneln, och var därmed förbi ingången = vägran… Sen drog den lilla ängeln ur slalomet före sista porten och rakt in i platta tunneln som visserligen VAR nästa hinder. Återigen – kombinationen slalom följt av tunnel. Jag får nog ta och köpa mig en tunnel också så jag kan intensivträna detta hemma.

Därmed var tävlingsdagen slut för min del, redan före kl. 10. Men lojal/nyfiken som jag är stannade jag ju kvar och tittade på mina kamrater i klass 2. Där blev det ömsom vin och ömsom vatten kan man väl säga.

Varmt har det varit i alla fall, väldigt varmt. Uppåt 30 grader i skuggan. Nu diskar vi oss ju även när det regnar så att skylla på vädret känns inte meningsfullt, faktiskt. Möjligen kan jag skylla på att jag glömde min keps hemma…? Nä, det är bara att inse, bubblan räckte inte i hoppklassen och i agilityklassen infann den sig aldrig.

Väl hemma har det mest bara slappats, man orkar ju inte göra så mycket vettigt när det är så här varmt. Nu drog jag igång datorn för säkerhetskopiering och fick nästan panik – externa hårddisken var väldigt trögstartad? Tror jag borde ta tag i de där säkra lagringsutrymmena som ingår i bredbandsabonnemanget t.ex…?!

Imorgon blir det ett nytt försök på samma tävlingsplats. Normalt sett tävlar jag inte 2 dagar på raken men den här helgen gör jag ett undantag. Det är ju så nära till Bjuv!!

Tält och trädgård...

Ikväll har jag och klubbkamraten M varit på Bjuvs BK som arrangerar helgens agilitytävling och satt upp tältet åt oss och våra övriga kamrater. Det gick snabbt och lätt men det var nog tur att vi var där redan ikväll, var många fler som var på plats. Vi tror att vi hittade en bra plats med tanke på solens vandring, vi får väl se vad vi tycker imorgon.


Eftersom det är väldigt varmt förlade vi dagens hundpromenad till något senare än normalt dvs efter hundarnas kvällsmat (ja, givetvis med lämplig vila efter utfodringen). Problemet med den typen av manöver är att normalt brukar det ju bli mat efter kvällsrastning/hemkomst från klubben. Alltså tyckte 3 st här hemma att det var matdags igen när vi kom in. Problemet löstes med varsitt tuggben och nu råder viss frid.


Försöker efter bästa förmåga ladda inför morgondagens tävling men det går "så där". Vet inte vem jag försöker lura för jag vet egentligen, av lång erfarenhet, att jag aldrig lyckats "tända till" förrän på startlinjen, i princip bokstavligen, även i min tidigare kanotkarriär. Att hålla på och "ladda" mentalt i flera dagar är inte min grej.

Det börjar hända lite i trädgården igen efter en liten nedgång i blomningarna. Mitt mål är ju att försöka hitta perenner, rosor, klematis osv som avlöser varandra i blomning så att det hela tiden händer något. I år var jag dock lite för brutal mot klematis "The President" när jag beskar den så den blomningen har totalt gått om intet. Kanske kommer den sig senare i höst, får väl hoppas på det. Lite liv i den är det kvar i alla fall.

Pionen heter "Bowl of Beauty"

Den här gula rosen köpte jag vid förra årets rosfestival på Fredriksdal, årets inföll förra helgen. Tyvärr har jag slarvat bort namnet men jag tror jag ska kunna hitta det igen om jag letar lite. Här i bloggen t.ex.!

Och jag tror, en stund senare, att det är "Western Sun" som blommar.

Glömd (!?) läst bok...

Jag tänkte ju faktiskt att jag skulle nämna även den "facklitteratur" jag läser här... Men se det glömde jag ju bort. Kanske för att boken i fråga var kurslitteratur på valpkursen och inget "nytt" utan en bok jag läst tidigare. Jag pratar om "Allmänlydnad" av Inki Sjösten & Anne-Marie Folkesson. Det är en behändig liten bok på temat och utmärkt som kurslitteratur på valp- och allmänlydnadskurser. Formatet gör att den inte känns allt för tung och jag tror (?) att den är givande och inte för svår för den nyblivna hundägaren. Det finns ju andra böcker som har samma inriktning men som frossar i krångliga fackuttryck m.m. Det som jag kan sakna är kanske lite mer handfasta tips på vissa områden, en del saker beskrivs väldigt kortfattat. Men visst, är det en kurs man går när man läser den, så finns det ju förhoppningsvis en instruktör (eller två) att fråga om mer konkreta handlingssätt. Helt OK hund-fackbok, alltså!

Nedräkning o uppladdning

Egentligen tycker jag inte man ska blogga på arbetstid (hej chefen om du läser detta) men eftersom jag nu har en, säger en, kvarvarande arbetsuppgift utöver "löpande" som "ska" vara klar innan jag går hem i eftermiddag, så tar jag mig friheten.

Det är alltså nedräkning till semestern. I eftermiddag går jag hem och sen jobbar jag inte på 3 veckor. Fick ju ta ut ledigt i vintras när Lazer kom hem till oss (och till nästa valp ska det sparas ihop mer semester, eller så ska den tajmas till sommarsemestern som vi lyckades med för 6 år sedan med Birk) så det blir "bara" 3 veckors sommarledigt. Men oj så välbehövligt känner jag nu.

Igår var det i sedvanlig ordning träning, det var ju torsdag. Vi byggde upp en svår klass 2-bana och ja, det var en utmaning för fler än mig kan jag ju säga... Även de mer "stabila" ekipagen som faktiskt är i klass 2, hade problem på vissa ställen. Jag och Otto började med att köra fast i startkombinationen, där det fanns många hinder att välja på om man inte lyssnar på sin matte. Lärdom (som jag egentligen vetat länge): I svängar där det finns annat som kan dra och där det ska svängas kraftigt, ska jag använda Ottos namn istället för det i hans öron mer... nonchalerbara "här". (Fler än jag som hade problem med det också) Sen är det också bra om inte den puckade matten vrålar "Slalom" när nästa hinder är en tunnel. Tja, man kan ju inte säga att det var ett särskilt bra genrep inför helgen, men återigen fick jag känslan av att mycket hänger på mitt fokus. Väldigt mycket. En annan grej som jag kom på att jag tränat dåligt är att starta samtidigt med hunden. I vissa lägen kan det faktiskt vara att föredra framför att gå ut i banan och kalla hunden till mig. Nåväl, nu har vi kört ganska "hårt" den här veckan med jogg 2 dagar, hemmaträning den ena av dessa samt 2 pass på klubben. Ikväll blir det "vila" (bara promenad) och imorgon tävling. Ska bli intressant att se hur den här modellen på "uppladdning" funkar. Sen tror jag helt klart att jag har mycket att jobba med när det gäller min mentala inställning, det gäller att ha rätt känsla och gå in i den där "bubblan" med hunden som bl.a. Lotta skriver om ibland (fast då handlar det ju om lydnad/brukslydnad). Jag tror det var den biten jag lyckades med för en månad sedan när vi faktiskt kom i mål. Mental träning var det länge sedan jag ägnade mig åt, det var när jag höll på och tävlade kanot. Och inte ens då gjorde jag det särskilt mycket. Kanske dags att ändra på den saken. Och återigen - dokumentera. Måste skriva ner vad jag gör och hur jag gör det!!

Ikväll tänker jag och en av klubbkamraterna vara riktigt, riktigt "agilitynördiga" och köra till tävlingsplatsen och slänga upp vårt (klubbens) tält (som vi i agilitygänget lånar så länge det inte behövs till nåt annat på klubben). Enligt PM får man börja göra det kl. 18 och en tävling av det här formatet (i en av mina klasser är det 100 anmälda) brukar betyda att det är en lång kö av tältbyggare redan dagen innan. Komma imorgon bitti och försöka få en hyfsad tältplats... Nä, tror inte det va!?

Sen kan man ju fundera på det här med "första semesterdagen" (formellt är det ju egentligen inte förrän på måndag). Nyss nämnda Lotta fick lite synpunkter då hon ägnade sin första dag åt att stiga upp i ottan och träna spår/uppletande. Själv börjar jag alltså imorgon med att köra på agilitytävling, där banvandringen börjar kl. 07.00. Eftersom jag gärna vill vara på plats på tävlingsplatsen en stund innan, så blir det avfärd hemifrån kl. 06.00... Är man galen eller?!

Träning av kropp o själ?

Nedräkning pågår och jag har EXAKT två arbetsuppgifter (utöver en del såna där ”löpande” uppgifter) kvar att färdigställa innan jag går på semester. Den utbryter alltså efter avslutad arbetsdag imorgon, semestern. Jag har ägnat en del tid den här veckan åt att städa i datorn (pappershögarna på skrivbordet får bli projektet efter semestern, tror jag) och det har varit nog så intressant.

Igår hafsade jag runt på hemvägen från jobbet och gjorde en del ”bra-att-ha”-köp (Apoteket och Clas Ohlson bl.a.), fick mitt reservpar glasögon tillfixade (en glad valp hoppade upp mitt i plytet på mig när jag hade dem på mig och knycklade till de där ”sadlarna” som vilar mot näsan lite), hämtade (och betalade) Hampus specialmat hos veterinären, vände och gick ut från McDonalds där jag var spekulant på en McFlurry när jag tyckte det tog för lång tid i kön…

Väl hemkommen var det dags för promenad med flocken. Rundan är avkortad med hänsyn till 7-månaders Lazer, men tog ändå 10 min mer än normalt att ta sig runt. Jag håller nämligen på med projektet ”lära Lazer att gå i koppel” vilket alltså inte bara betyder gå fint vid sidan kopplad utan även att kunna gå på lite längre koppel utan att kasta sig framåt och dra vilt… Detta är en utmaning, i synnerhet med 2 vuxna hundar i sällskapet. Ja, jag vet. Jag borde verkligen ta mig tid att träna detta med Lazer ENSAM. Lyckligtvis är både Hampus och Otto så pass städade på dessa promenader i närområdet hemma (så länge vi inte möter en annan hund, eller det passerar en katt, eller häst för den delen) att det går ganska bra att ”träna” med Lazer ändå. Lite mental påfrestning är det dock, både för mig och hundarna!

När DET projektet var avklarat kom husse hem, han blev hastigt och mindre lustigt pådyvlad övertidsarbete. Jag för min del hade för avsikt att fortsätta motionera en stycke wachtel, och mig själv, medelst en joggingtur, så husse fick fixa mat åt sig själv. Jag och Otto tog alltså en runda i lite högre tempo än den tidigare, men det gick väldigt seeegt mot i måndags. Benen var inte alls pigga, som min kamrat mialena skulle uttryckt saken. Tiden vid återkomst hemma bevisade också det. OK, nu sprang jag en helt annan sträcka igår än i måndags, bl.a. mer kuperat (det lilla kuperade som finns i vårt lilla hörn av världen), men som sagt – tungt gick det. Sviter av måndagens ”snabbdistans” eller helt enkelt mental utmattning efter uppvärmningspromenaden?

Resten av kvällen ägnade jag åt att dels sortera en massa papper och sätta in i en pärm (välbehövligt, återstår 4 små högar som ska in i ANDRA pärmar, det får bli ikväll) samt dels att träna mer slalomingångar och ”sitt-stanna kvar” med den lilla svarta. Börjar allvarligt fundera på att klicka in honom eftersom jag lär få problem att se om han har rätt position i fria följet och då kan det ju vara bra om någon kan stå vid sidan av och klicka när det är rätt. Tror jag. Sen gäller det att hitta ”någon” också. Det blir ett senare projekt.

Var rädda om varandra

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer
(Alf Henrikson)

Nästan varje dag läser man i tidningarna om olyckor m.m. Men när någon man vet vem det är, även om det inte är någon "direkt nära", är den drabbade, så kommer det plötsligt väldigt nära och blir väldigt påtagligt. Utan att gå in på detaljer: Mina tankar går till den drabbades familj.

Agilityträning och trädgårdsförbud

Ikväll har det i sedvanlig ordning varit agilityträning på programmet. Vi byggde en klass II bana ritad av en dansk domare. Det är danska domare (3 st) som dömer i Bjuv i helgen. Och 2 svenskar... Otto gick hyggligt efter omständigheterna, jag försökte mig på ett högerslalom och det gick hyggligt MEN sen stod det ett hinder till vänster efter slalom som INTE var det som skulle tas (det var rakt fram). Om det berodde på min placering blev vi inte kloka på, men han gav sig den på att till vänster skulle han. Tills jag bytte sida och körde slalomet som vänsterslalom, vilket var bra dumt med tanke på att det var det där vänstra hindret man skulle till EFTER det rakt fram... Nåja, vi fick till det. Nu är det inte så troligt att jag ger mig på högerslalom på tävling än på ett tag, men det här är definitivt värt att notera i minnet. Var står hindren EFTER slalomet?!

Lazer fick som vanligt springa lite tunnel och bomlösa hinderstöd.

Här hemma har hundarna sedan fått springa fritt på tomten tills för ungefär 45 minuter sedan när jag tyckte det var dags att stänga och fösa in djuren. Tur var väl det. Eller nåt. För en stund sedan började Otto skälla vid fönstret mot framsidan. Inget ovanligt om någon/något går förbi utanför tomten, det kan räcka med en katt. Men - han gav sig liksom inte, och skulle ut i uterummet och glo... Då såg jag den. Igelkotten. Således: Trädgårdsförbud för Otto på egen tass vid gryning och skymning utfärdas härmed. Suck.

Husvagnstest och en läst bok

Jo, vi var ju som sagt ute och provade den nya(re) husvagnen i helgen en liten sväng. Vi körde till Luhrsjöbadens camping utanför Hästveda och var nog eftermiddagens "happening" där... Hjälpsamma långliggare strömmade till när B skulle backa in kärran på tilldelad plats och undrade om det behövdes hjälp. B svarade att "det ska nog gå bra, men det är första gången med den här vagnen". De hjälpsamma slutade lyssna efter orden "första gången"... Nåja, efter en del fix och trix kom kärran på plats och förtältet upp. Normalt sett är det ju inget man slänger upp för en natt, men vi skulle ju prova, som sagt. Gick förvånansvärt smidigt för att vara första gången. Eftersom B jobbade på lördag förmiddag, kom vi iväg först på eftermiddagen, så det blev en verklig minisemester: Parkera, tält upp, rasta hundar, duscha (svettigt att sätta upp tält i 30 graders värme och full sol), grilla, läsa, spela lite Yatzy, rasta hundar, sova länge (till 8 är sovmorgon för oss), rasta hundar, äta frukost, börja packa ihop, checka ut, köra hem... Det blir nog bra det här.

På kvällen igår hade vi besök av C, J & W som beundrade nyförvärvet och så grillade vi lite. Lazer var först lite fundersam över vad W var för figur, han har ju inte träffat så pass små barn, men när den första misstänksamheten lagt sig lekte de och hade vansinnigt roligt. Oklart vem som jagade vem... Kul hade de i alla fall! Drumlarna i familjen - läs Otto och Hampus - fick husera i hundgården för att inte välta lille W. Föräldrarna konstaterade också att det faktiskt var en lagom stor hund för deras son. I familjen ingår ju annars en dobermann som i o f s går bra ihop med barnet, men lite stor är han ju.

Under helgen läste jag också ut ytterligare en bok. Den här fick jag som bonus i ett bokpaket från "Månadens bok" (det var någon månad som det var 2 böcker i paketet) och det var en... positiv överraskning. Författarna är två systrar, Camilla Grebe och Åsa Träff och titeln "Någon sorts frid". Psykologisk spänningsroman beskrivs den som. Det som slår mig i början är en nästan poetisk beskrivning av svensk sommar... Boken handlar om Siri som är psykolog och läsarna får följa hennes patientmöten - och så hittas en av hennes patienter död i vattnet vid hennes hus. Självmord misstänker man först, men så visar det sig vara mord. Efter en del turer förstår polisen (och motvilligt Siri) att mördaren egentligen är ute efter henne. Lite här o där i boken flätas mördarens tankar in i separata avsnitt. Vem som är mördaren kommer inte fram förrän på slutet, man har inte riktigt koll som läsare trots ledtrådarna från mördarens perspektiv. Spännande - ja absolut!

Nu ikväll är det lite svalare och frågan är nog om det tänker komma en regn- eller åskskur... Jag har promenerat hundar och sprungit med Otto... Nästa punkt på programmet: Träna slalom. Och fixa med lite föreningspyssel. I den ordningen. Tror jag.

Bokvän, vem är du??

Jag har nu avslöjat mig hos Fru E, som fick det paket jag satte ihop, men jag har fortfarande ingen aning om vem som skickade till mig. Det finns flera bloggare i bytet som gillar Hellström&Roslund, vilket var den enda ledtråd jag lyckades hitta...

För övrigt har helgen bl.a. ägnats åt testkörning av den nya(re) husvagnen. Normalt sett slänger man inte upp förtältet för en natts övernattning, men vi ville ju testa innan det blir dags för semester! Inte helt fel med en liten "minisemester" heller för den delen. Datorn har jag i alla fall INTE suttit vid. Börjar bli ett dåligt samvete då jag har en del föreningsgrejor som behöver göras.

Mer om bokpaketet, och lite shopping

Som sagt – hur mycket kan man få ner i en grön påse storlek L?! Min hemliga bokvän hade verkligen fixat ett fullspäckat paket!!

Vi börjar med böckerna. Ingen av dem har jag läst så det var ju klockrent. Roslund&Hellström – Odjuret, visserligen en deckare vilket bokvännen ursäktar sig lite för, men det är helt OK!! Det är framför allt författare som jag inte läst men ändå funderat på (fast jag drar mig för att ge mig på för mig “nya” deckarförfattare eftersom jag försöker ta mig ur deckarträsket lite). David Wroblewski – Berättelsen om Edgar, är den andra boken. Den har inte bokvännen läst själv ens, men tror att den ska passa mig. Jag har inte ens hört talas om författaren vilket antagligen är slarvigt av mig då det enligt baksidestexten är en internationell storsäljare… (Och “en roman för hundälskare” – det är nog som bokvännen tagit fasta på?).

I utfyllnadsmaterialet ingår en tredje liten bok, Kerstin Ekmans Hunden. Jag har läst åtminstone en annan Ekman, men inte denna.

Den “somriga saken” är en egenhändigt ihopsatt CD-skiva med sommarlåtar. Fantastiskt kreativt och jag är så imponerad bara av idén. Somrig musik, javisst!

I övrigt fanns det i paketet te (som doftar fantastiskt spännande, jag har inte haft tillfälle att prova det ännu), godis till mig och hundarna, roliga sugrör (dags att göra somriga drinkar), en korsordstidning och korsordspennor!

Mitt i prick och bokvännen har uppenbarligen studerat min blogg noga. Däremot så har jag – så långt – ingen aning om vem denna person är. Får försöka klura ut detta men det blir nog inte så lätt är jag rädd. I vilket fall som helst – tack ännu en gång!!

Det har varit några luckor i blomsterbeståndet här hemma, tomma väggkrukor är inte så kul. Det fixade jag till nu i veckan, införskaffade några hängpelargoner och hänglobelia samt en hängpetunia (som dock var väldigt torr och såg väldigt ledsen ut vid fototillfället, hoppas verkligen den repar sig, det tog ett dygn från inköp till den kom i riktig placering och i den värmen vi har nu var det tydligen lite tufft).

Igår hämtade även B vår nya(re) husvagn. Vi har klurat på detta i något år nu, om det var dags att “byta upp sig” lite. Framför allt ville vi ha en vagn med “riktiga sängar” med tanke på ryggbesvär och slippa hålla på och bädda upp och ner varje dag. Bädda måste man ju förvisso göra ändå men jag tror ni som någon gång varit ute med husvagn av lite äldre modell förstår vad jag menar. Nu ser vi fram mot semestern ännu mer!! Det är kul med nya prylar, som en av mina kollegor uttryckte saken. Om nu en husvagn är en “pryl”?!

I torsdags var det förresten agilityträning på programmet och lite grann lyfte det mig ur energisvackan jag gick ner mig i under onsdagen. Otto gick SÅ bra, vi hade byggt en klass I-bana som C hade letat fram på nätet. Det enda som lämnade lite övrigt att önska var en sväng där balansen “drog” lite mycket så det blev en aning yvigt, men går han så där, då är inte pinnarna långt borta!! Konstaterade återigen att det är meningslöst att köra mer än 2 ggr på samma bana – 3:e gången gillt “kan” Otto banan och börjar slarva, framför allt var det kontaktfälten som inte satt som de skulle då. :-( Nu är det en vecka kvar till tävling och jag blir mer o mer övertygad om att jag måste ta mig i kragen och börja göra det jag gjorde som tävlingskanotist: Föra träningsdagbok! Det känns som att medicinen för Otto är ganska mycket träning, men det hade ju varit bättre att kunna följa upp ordentligt vad det är jag gör och vad det ger för effekter. Bättring anbefalles! Samma sak att ha en ordentlig plan för träningen, då, förr, när det bara var mig själv jag tränade, så var det självklart med ett träningsprogram som följdes till punkt o pricka (nästan i alla fall). Värt att fundera på eller kanske ännu bättre – göra något åt…

Paket!

Igår låg det ett välpackat grönt paket i brevlådan (eller ja, egentligen på köksbordet för sambon hade tagit in posten innan jag kom hem). TACK du hemliga bokvän!! En utförligare beskrivning av innehållet kommer ikväll, jag hann inte riktigt med att fotografera och skriva igår. Intressanta bokval - inget jag läst ännu, en hade jag funderat på i alla fall, kan jag säga så här långt. Sommarprylen - en CD med sommarmusik, fantastiskt kreativt!!! Fyllnadsmaterialet - klockrent. Som sagt TACK och mer info kommer... Sen vete katten hur jag ska klura ut vem den hemliga bokvännen är för jag tyckte inte jag hittade mycket till ledtrådar men det blir till att surfa runt i helgen.

Duracell-batteriet slut och paketet skickat

Ibland brukar jag jämföra mig själv med en duracell-kanin. Jag går och går och går - men när batteriet tar slut, då tar det verkligen SLUT. Detta hände igår kväll. När jag kom hem från jobbet var jag allmänt trött, hängig, nere... Till o med så pass att B började undra; "vad är det, du verkar så nere?"

En del av mig sa att en joggingrunda och därmed följande endorfin-påslag antagligen hade varit bra. En annan del sa att det bara blir pannkaka av att försöka träna, oavsett om vi pratar om den egna fysiken eller hundar, när man är i den sinnesstämningen. Det slutade med att jag parkerade mig i TV-soffan. Och somnade...

Tidigare på dagen lyckades jag i alla fall få iväg paketet till min hemliga bokvän. Det blev lite stök eftersom postens gröna påsar i storlek L var slut på Ica (Posten) i vår by. Nästan så jag började undra om alla grannar är med i samma bokbyte?! Jag fick i alla fall tag i en igår, packade ihop mina små "fynd" och skickade iväg. Hoppas nu min bokvän blir någorlunda nöjd... Lite spännande är det ju att se hur reaktionen blir på det jag har skickat - minst lika spännande som att få ett paket själv!! Hoppas, hoppas, att det ligger i lådan hemma i eftermiddag, kanske är det den energi-injektion jag behöver?