Husvagnstest och en läst bok

Jo, vi var ju som sagt ute och provade den nya(re) husvagnen i helgen en liten sväng. Vi körde till Luhrsjöbadens camping utanför Hästveda och var nog eftermiddagens "happening" där... Hjälpsamma långliggare strömmade till när B skulle backa in kärran på tilldelad plats och undrade om det behövdes hjälp. B svarade att "det ska nog gå bra, men det är första gången med den här vagnen". De hjälpsamma slutade lyssna efter orden "första gången"... Nåja, efter en del fix och trix kom kärran på plats och förtältet upp. Normalt sett är det ju inget man slänger upp för en natt, men vi skulle ju prova, som sagt. Gick förvånansvärt smidigt för att vara första gången. Eftersom B jobbade på lördag förmiddag, kom vi iväg först på eftermiddagen, så det blev en verklig minisemester: Parkera, tält upp, rasta hundar, duscha (svettigt att sätta upp tält i 30 graders värme och full sol), grilla, läsa, spela lite Yatzy, rasta hundar, sova länge (till 8 är sovmorgon för oss), rasta hundar, äta frukost, börja packa ihop, checka ut, köra hem... Det blir nog bra det här.

På kvällen igår hade vi besök av C, J & W som beundrade nyförvärvet och så grillade vi lite. Lazer var först lite fundersam över vad W var för figur, han har ju inte träffat så pass små barn, men när den första misstänksamheten lagt sig lekte de och hade vansinnigt roligt. Oklart vem som jagade vem... Kul hade de i alla fall! Drumlarna i familjen - läs Otto och Hampus - fick husera i hundgården för att inte välta lille W. Föräldrarna konstaterade också att det faktiskt var en lagom stor hund för deras son. I familjen ingår ju annars en dobermann som i o f s går bra ihop med barnet, men lite stor är han ju.

Under helgen läste jag också ut ytterligare en bok. Den här fick jag som bonus i ett bokpaket från "Månadens bok" (det var någon månad som det var 2 böcker i paketet) och det var en... positiv överraskning. Författarna är två systrar, Camilla Grebe och Åsa Träff och titeln "Någon sorts frid". Psykologisk spänningsroman beskrivs den som. Det som slår mig i början är en nästan poetisk beskrivning av svensk sommar... Boken handlar om Siri som är psykolog och läsarna får följa hennes patientmöten - och så hittas en av hennes patienter död i vattnet vid hennes hus. Självmord misstänker man först, men så visar det sig vara mord. Efter en del turer förstår polisen (och motvilligt Siri) att mördaren egentligen är ute efter henne. Lite här o där i boken flätas mördarens tankar in i separata avsnitt. Vem som är mördaren kommer inte fram förrän på slutet, man har inte riktigt koll som läsare trots ledtrådarna från mördarens perspektiv. Spännande - ja absolut!

Nu ikväll är det lite svalare och frågan är nog om det tänker komma en regn- eller åskskur... Jag har promenerat hundar och sprungit med Otto... Nästa punkt på programmet: Träna slalom. Och fixa med lite föreningspyssel. I den ordningen. Tror jag.