I mål - och VARMT!!

Igår var det dags igen. I första loppet så gick det ganska hyggligt fram till slalom, som kom efter en 180 graders sväng. Balansens uppfart låg något mer inbjudande och Otto valde den framför mig och slalomet... Hm. Men fram dit så var det ett OK lopp om än med någon yvig sväng men där han ändå lyssnade. Klubbkamraten BM diskade sig på exakt samma vis en stund tidigare, skillnaden var att h*n glömde banan och faktiskt visade sin hund på balansen! Be inte mig återge den banan för det har jag konstaterat under helgen är ett av värmetecknen. Jag kommer inte ihåg banorna efteråt...!

Våra small-ekipage tog sig i mål i alla lopp utom ett, bra jobbat! Och klass II-ekipagen likaså, i mål utom ett... Lite tidsfel här o där men i denna värme och med hundar som inte är purunga är det bra jobbat. Sen kanske vi ska börja fundera på det här med fart kontra "säkerhet"... Ibland kanske man måste våga chansa för att farten ska räcka, stod vi och dividerade om. I mitt fall är det ju inte det som är problemet men men...

I dagens andra lopp för mig, det var hoppklassen, så började det med en raksträcka, hopp-tunnel-långhopp-hopp och därefter en 180-graders in i slalom. Mycket såna helomvändningar till slalom denna helg?! (Samma domare hade nog ritat ag- och hoppklasserna...) När jag ställde upp på startlinjen märkte jag hur O började glo åt höger, utanför banan. Vad f-n hann jag tänka, klubbkamraterna står ju vid målet (hade jag sett innan jag gick in på banan). Fast det var inte alla som stod där, upptäckte jag när jag också vred på huvet, C och L stod vid starten... O kopplade i alla fall bort dem och iväg, han lyssnade förvånansvärt fint och satte ingången till slalomet bra men så fick han syn på den där tunneln han varit i för en stund sedan (det hände sig faktiskt att det var hundar som stannade i skuggan inne i tunnlarna under dagen!!) och drog ur slalom med 4 pinnar kvar och full fart mot den. Lyckades få stopp på honom INNAN det var för sent och trasslade oss igenom slalom. Resten av loppet flöt på bra inklusive den staketkombination som jag ver mest orolig för vid banvandringen. Vid hinder 14-15 började mina glasögon kasa ner på näsan och antagligen var det då jag missade ett byte för plötsligt var jag på "fel" sida om hindren och så sprang O förbi sista hindret. Jag lyckades dock ta tillbaka honom och ta om och JA så var vi i mål. Andra gången nu på lite drygt en månad. Nu väntar vi bara på nollan... Den här gången blev det 10 + 14,98 (eller nåt sånt) tidsfel så vi kom klart sist i klassen, men allt som inte är DISK är ju framsteg i vår lilla värld!! Jag vrålar ju i vissa svängar så att hela tävlingsplatsen antagligen hör att jag är på banan men tyvärr är det ju nödvändigt. Och mer och mer händer det sig att O faktiskt vänder upp och lyssnar när jag ryar. Dvs kollar av istället för att "tänka själv" och ta det hinder han själv tycker.

På kvällen var det sedan dags för vårt lilla extraknäck i klubben, det här med att samla ihop hönor som ska till slakt. Jag brukar ju inte vara med så ofta (och B har problem med en axel så han har också avstått senaste gången) men nu var det extremt dåligt med folk så vi ställde upp båda två. Jag brukar ju försöka få stå utanför och langa fram burar eller packa hönorna i burarna men eftersom det som sagt var så dåligt med folk så masade jag mig in i hönsstallet den här gången. Kul är det ju inte, men ett fint tillskott till klubbkassan. Idag är jag alltså lite sliten i muskler jag glömt bort, och värre blir det för det är en omgång till ikväll.

Värmen håller i sig, husse är ute och målar och jag blev svettig av att diska... Funderar på att slappa i skuggan en stund med ett korsord. Det är ju ändå semester!