Ibland blir man rädd!

Inte så mycket för att jag - som väntat egentligen - inte fick så många "knop" gjorda idag, utan för att de små fyrbeningarna skrämmer halvt ihjäl en!

Jag har alltså inte gjort så fasligt mycket idag egentligen. Fick ut torkvindan ur förrådet och har hängt årets första tvätt utomhus. 3 maskiner som faktiskt torkade nästan helt! Sen blev det en tur till plantskolan och lite penséer inköptes. Helt oplanerat... Dessa ska jag försöka plantera imorgon - idag har det tyvärr varit lite för blåsigt för att det skulle vara så där riktigt mysigt att jobba i trädgården. Gjorde dock en attack mot ett bestånd av kirskål. Dylikt ogräs ska ju vara nästan omöjligt att ta kål på men försöka duger! Har i alla fall fått upp mycket rötter och det är ju en bra början. Har med viss framgång krigat mot brännässlor på detta sätt.

Det var under denna stund i trädgården som det hände. Plötsligt hör jag hur Otto "skriker till" och när jag vrider på huvudet ligger han med alla benen i vädret, framför Hampus. När han ska resa sig, stöder han inte på ett framben. Lätt panik utbryter - vad har nu hänt?! Det var ju inte mycket jag kunde göra, annat än att packa ihop trädgårdsprylarna och gå in med den lille kraken. Känner igenom honom men kan inte hitta något konkret.

Lite extra jobbigt känns detta eftersom det var motsvarande helg för 1 år sedan som Birk blev riktigt dålig... Ringer B som konstaterar samma sak som jag - bara att försöka hålla hundkraken lugn och se vad som händer.

Nu, några timmar senare, är han helt (?) normal igen. Åtminstone vad som går att se. En sträckning eller stukning? Sprang de helt enkelt ihop för kraftigt under något "race" i trädgården? Ja det lär jag ju knappast få reda på någon gång.

En punkt "avbockad" på att göra-listan i alla fall. Torkvindan framme.