Det finns en första gång för allt

Det är lite stafettkänsla här just nu - när ett "projekt" på fritiden är avklarat, så är det dags för nästa... Igår var det ju dags för årets appellspår och nu, för tredje året på raken, får det väl betraktas som en tradition att det är jag som är biträdande tävlingsledare (och i praktiken så gott som ansvarig) för det evenemanget.

Klockradion skrällde igång vid halvsextiden (precis som vilken arbetsdag som helst) och strax före 7 var jag på plats på klubben. Husse skulle på älgjakt och båda hundarna fick följa med honom. Skönt att inte behöva bekymra sig om när de egna hundarna skulle hinna rastas under dagen!

Kl 8 var de tävlande kallade, och efter en del stök med att få ut kolonnen från parkeringen (notering till nästa år; blir det lika många anmälda - vi har ju lydnad också - så måste vi ha fler parkeringsvakter, alternativt samla appellekipagen ute i markerna) så började de tävlande under ledning av K och M (som jag skickade med som "praktikant" - vi måste börja hitta nytt folk som kan hjälpa till och prickar man bara rätt så kan man få svaret "jättekul, det gör jag gärna") gå ut sina spår medan jag och domarna satt kvar i klubbstugan och fikade...

När vi kom ut till första spåren hann vi inte mer än ur bilen så kom det en tävlande och sa "nu vill jag faktiskt börja med att klaga". Åh herregud, tänkte jag, vad är det nu för fel på spåren...? Det visade sig dock att det inte var ett klagomål utan en... anmälan om tekniskt problem med spåret. Det hade nämligen varit en "vanlig" hundägare ute och rastat sin hund - precis 2 meter från där spåret var utlagt. Kvalificerad otur och vi har ju tyvärr inte full koll på vilka hus i området som är året-runt-boende osv. Lyckligtvis hade vi vid det här laget 2 reservspår - ett planerat och ett "oplanerat" (ett ekipage dök inte upp på morgonen). Så det löste sig ganska lätt - bara att skicka iväg dem till reservspår... Och det är här som det då är "första gången". Jag har då aldrig, varken som tävlande eller arrangör, tidigare varit med om att ett reservspår behövt användas. Nu har jag ju bara hållit på med det här med hund i si så där 15 år, men jag känner människor som varit aktiva i 30 år och intygar att de aaaldrig varit med om att ett reservspår har använts. Lustigt nog hade vår ena domare varit med om något liknande häromveckan, så kanske händer det i svärm? Och det är ju risken man tar med att tävla i "befolkade" områden - vilket är svårt att undvika i den här delen av landet. Vid den här tiden på året går det ju inte att börja hur tidigt som helst heller - de tävlande måste ju se var de går (fast en halvtimme tidigare kunde vi haft samling, i ärlighetens namn).

När spåren var klara körde vi till klubben för budföring, lunch (mumsig pastagratäng, tack köket!), platsliggning och lydnad. Det flöt på bra och vid 14-tiden var vi klara, helt enligt min ursprungsplan (och detta trots att vi tappade ca 15 min pga parkeringsdebaclet på morgonen). När sekretariatet var klara var resultatet 5 uppflyttade av 10 startande (varav en bröt). Av dessa 5 var trean ett hemmaekipage, extra kul! Vinnaren trodde inte det var sant och stod och nöp sig i armen. Det är så roligt med tävlande som blir så genuint glada när det går bra!!

På hemvägen tog jag mig i kragen och körde in till "självtvätten" och spolade av bilen ordentligt. Det har behövts ett längre tag men kändes inte lönt innan tävlingen var undanstökad. Invändigt var det mindre skrot än vanligt eftersom K och M var behjälpliga med insamlandet av skyltar och hörnmarkeringar och stjälpte av allt det på klubben efter tävlingen. Stort tack till dessa klippor!! Även L som normalt kör agility var med och visade domarbetyg - jag hoppas det var lärorikt för det tycker jag att det är att stå med på plan och se vad domarna drar för...

Den som känner mig vet att det inte är min favoritsyssla att tvätta bilen, men den här gången överträffade jag mig själv ytterligare. Häromveckan kom nämligen skattemärket och jag har tyvärr den dåliga vanan att, istället för att direkt gå ut och tvätta av nummerskylten på avsedd plats och klistra dit det, lägga märket i handskfacket. Och där brukar det bli liggande, ibland flera månader... Men se - igår klistrade jag dit märket också, på min nytvättade bil!!!

Även i lördags var det förresten hundaktiviteter då jag var med och stöttade J som ställde ut G. Husse i familjen är inte riktigt kry och kunde inte följa med, jag hade ändå tänkt åka och titta då utställningen var "nästgårds". Det gick hyggligt för dem och det fungerade faktiskt med mig som dragning utanför ringen, när G bara kom på var jag stod. Tyvärr flöt jag vid ett par tillfällen ihop med övrig publik så han såg mig nog inte riktigt. Dubbelhandling? Näää... Den som har sett en schäferring på utställning, kan inte kalla detta dubbelhandling!

Sen gjorde jag ett supersnabbt nedslag på Väla köpcentrum utanför Helsingborg, jag tror jag var inne i butik - provat - köpt och ute igen på ca 10 minuter. Jag visste precis vad jag skulle ha - ett löparställ som var på annons i morgontidningen, för halva priset mot normalt. Och det fanns kvar i fungerande storlek. Tanken var att jag skulle invigt det ikväll men en envis huvudvärk hejdade mig så det får bli på onsdag istället. Imorgon är det hundträning.

En rejäl skogspromenad hann vi med i lördags eftermiddag också. Husse var på möte så jag och grabbarna hade kvalitetstid.

Det verkar förresten som att tömningen av Ottos analsäckar hjälpte mot humörsvängningarna. Det var ingen inflammation enligt veterinären, men ganska fullt och vissa hundar kan bli irriterade av det...