Ibland brukar jag jämföra mig själv med en duracell-kanin. Jag går och går och går - men när batteriet tar slut, då tar det verkligen SLUT. Detta hände igår kväll. När jag kom hem från jobbet var jag allmänt trött, hängig, nere... Till o med så pass att B började undra; "vad är det, du verkar så nere?"
En del av mig sa att en joggingrunda och därmed följande endorfin-påslag antagligen hade varit bra. En annan del sa att det bara blir pannkaka av att försöka träna, oavsett om vi pratar om den egna fysiken eller hundar, när man är i den sinnesstämningen. Det slutade med att jag parkerade mig i TV-soffan. Och somnade...
Tidigare på dagen lyckades jag i alla fall få iväg paketet till min hemliga bokvän. Det blev lite stök eftersom postens gröna påsar i storlek L var slut på Ica (Posten) i vår by. Nästan så jag började undra om alla grannar är med i samma bokbyte?! Jag fick i alla fall tag i en igår, packade ihop mina små "fynd" och skickade iväg. Hoppas nu min bokvän blir någorlunda nöjd... Lite spännande är det ju att se hur reaktionen blir på det jag har skickat - minst lika spännande som att få ett paket själv!! Hoppas, hoppas, att det ligger i lådan hemma i eftermiddag, kanske är det den energi-injektion jag behöver?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Vi borde lära oss av folket i södra europa och ta det lugnt i värmen. Siesta borde införas!! Värmen tar kål på vem som helst och kroppen säger ifrån (som tur är). Så ta det lugnt och dra ner på tempot!! Råd från en "speedad" 08!
Jag tror det är en mängd faktorer som har samverkat till detta tvärstopp, det finns en del energitjuvar i min omgivning... Och igår hade vi inte ens särskilt varmt, det var mulet här nere hela dagen (ser likadant ut idag).
Skicka en kommentar