Papperstiger...

Redan när jag var liten var jag mycket fascinerad av papper. Att sortera papper, rita på papper osv. Min far konstaterade på ett tidigt stadium att "du kommer bli en utmärkt papperstiger när du blir stor". Far min är hantverkare och det är ju ett "riktigt" jobb... Vi som jobbar på kontor, jobbar ju inte. Inte "på riktigt" i alla fall. Jag har aldrig bemödat mig om att ta upp den diskussionen med fadern så här i vuxen ålder, men visst ligger det en del i att jag blev faktiskt "papperstiger"...

Som jag nämnde häromveckan så är det inte alltid så enormt inspirerande att, efter en hel arbetsdag med administrativt arbete vid datorn, komma hem och vara mer eller mindre tvungen att sätta igång med det "oavlönade" administrativa arbetet vid datorn. Igår insåg jag dock att det var mer än hög tid att få ut kallelserna till HU-klubbens valpkurs som startar om knappt 2 veckor... Så jag satte mig vid burken och började jobba med detta - inklusive fixa till en layout för att kunna skriva ut inbetalningskort för kursavgifterna. Det sistnämnda tog lite tid - men å andra sidan är det sådant som jag är road av så det gjorde inte så mycket. Jag hade i ärlighetens namn inte "järnkoll" på anmälningarna (men de satt snyggt och prydligt i en pärm, så nära nog var det i alla fall) och det var extra glädjande när jag var färdig med det hela att konstatera att det är 5 deltagare anmälda. Alla 5 är i "rätt" ålder, dvs "riktiga" hundungdomar (7-25 år) och nya medlemmar!!

När jag kom hem från jobbet så hittade jag B i trädgården i full färd med att gräva upp gamla buskar. Han fick ju för sig redan tidigare i vintras att det är dags att rensa bort en del sånt som mest är spretigt och trist. Det som jag kan tycka är lite tråkigt är att den ständiga kommentaren är att "nu blir det lättare att köra gräsklipparen". Jag ser ju framför mig någon trevlig uteplats, lite nya rabatter osv... Vi får väl se var vi landar i detta projekterande. Jag kunde ju inte vara sämre så jag tog en räfsa och rensade bort en massa löv ur de rabatter som faktiskt existerar. Otto hittade en gammal aktiveringskula (boll i hårdplast) som han roade sig kungligt med under tiden som vi var ute. "Någon gång ska jag tala om för honom att det kan vara godis i den" som B uttryckte det. Fast Otto hade lika kul utan godis...