Man ska vara frisk för att vara sjuk??

Jaha, då har jag fått det bekräftat som jag misstänkt en längre tid. Det är lättare att få tid för en akut sjuk hund hos vår "husveterinär" än det är att få för en sjuk matte hos husläkarmottagningen. I tisdags kväll började jag känna av tydliga tecken på urinvägsinfektion. Eftersom jag hade ett gäng sådana för 10-15 år sedan så VET jag vad det handlar om. Har dock klarat mig bra de senaste 10 åren, någon mindre "släng" har jag lyckats mota själv med "huskurer" och naturläkemedel. Men nu var det helt klart allvar. Igår morse satte jag mig alltså i telefonkö till husläkaren (jo, jag har faktiskt skrivit in mig hos en sådan även om jag inte behövt den hittills under mina år i Skåne). När jag kom fram efter en halvtimme var svaret "nej, vi har inga tider kvar idag". Förslaget från den jag pratade med var att jag skulle åka och köpa tranbärsjuice "det brukar hjälpa". Eh, hallå?! Att det hjälper att dricka mycket var ingen nyhet för mig precis... Uppenbarligen måste man vara nästintill döende för att få hjälp av läkare i dagens Sverige. Eller vara så frisk att man orkar ringa runt och "tjata" sig till hjälp.

Kastade mig iväg till vår lokala Ica-handlare som även är apoteksombud. Det visade sig att där fanns både tranbärsjuice, naturläkemedel och nässpray (som B var i behov av). Skönt - jag slapp köra till närmaste "riktiga" apotek som ligger 10 min körväg hemifrån. Inget problem normalt sett... Men alla som någon gång haft urinvägsinfektion vet vad jag pratar om. Man vill inte vara långt från toaletten några längre stunder!

Jag ägnade alltså gårdagen åt att ligga på soffan och dricka tranbärsjuice och vatten - totalt hävde jag nog i mig 3-4 liter vätska under dagen. Och se - framåt eftermiddagen började symptomen avta. Om detta berodde på just tranbären eller det enorma vätskeintaget tänker jag inte spekulera i. Jag har dock haft framgångar förut med att "spola ut" bakterier med hjälp av vatten. OK, jag förstår att man vill minska användningen av antibiotika inom vården, men att det inte gick att uppbåda en enda tid samma dag kändes ganska... fascinerande?! Jag förstår verkligen den desperation som mammor i bekantskapskretsen beskrivit när de försökt söka hjälp för sjuka barn! Ringer jag till vår "husveterinär" så brukar vi få komma samma dag. Så vitt jag kan minnas har de hittills alltid skakat fram en tid samma dag om det varit något akut.

Ytterligare en märklighet i sammanhanget är ju det där förslaget som figurerat om att man ska ha sjukintyg från "dag 1" för att stanna hemma från jobbet. Hur ska vården fixa det, när man inte kan få tid samma dag ens idag, när detta inte är något krav?

Idag jobbar jag hemifrån med diverse skrivuppgifter - vill vara säker på att jag är frisk innan jag går till jobbet "på riktigt". Hundarna tycker nog att det är förträffligt att matte är hemma så att de kan ligga i soffan och mysa istället för att vara i hundgården...

TILLÄGG: Att minnas för framtiden: Man ska INTE hålla kurs i oktober månad utan att ha långkalsonger. Även om man tycker att det inte är så fasligt kallt och byxorna är av den fodrade modellen.